18 februari 2018

Long time no see.

Ett kort sammandrag av flera väldigt krävande veckor;

# Vi överlevde magsjukan, alla utom Baby drabbades. En långvarig jäkel förövrigt, jag själv var helt utslagen i flera dagar med både feber och kräk.

# Våra två äldsta barn är väldigt aktiva - det krävs dock mycket av föräldrarna om man inte vill barnvakta kids med iPad.  Vi hade några tuffa veckor med aktiviteter 6 av 7 dagar. Slalom *2, Konståkning *2, HipHop och simträning. Krävdes mycket logistik att få det att funka då jag befinner mig i Luleå 3 av 5 dagar. Nu har slalomen slutat, så nu har vi bara fyra dagar kvar tack och lov.

# Ideellt arbete tillkommer förstås när man är en engagerad förälder. Jag har gått funktionärsutbildning (sim) och jag har spenderat en dag i kiosken på konståkningscupen. Idag var det heldag i munksund då det var klubbmästerskap och årsmöte på Pite Sim. Nästa helg är det extra insatt dansföreställning samt workshop i stan så då är vi där.

# Nytt år betyder nya kontroller. Vi har sjukhusbesök/tandvård flera ggr i veckan, ett heltidsjobb att rodda. Nikki har tydligen kvar sitt hål i hjärtat och på Lillivi har de just upptäckt blåsljud, med Lillis väntar vi dessutom på remiss till Uppsala. (Igen)

# Skolan gör jag mitt bästa av, men herregud, det är så många sjukdagar på ungarna att jag missar dagar hela tiden. Sjukt stressande! Det är bara torsdag jag är själv hemma för hemmastudier, men hittills har jag jag inte kunnat plugga en enda gång - alltid minst en unge hemma sjuk. Det ÄR svårt att plugga som fyrbarnsmamma.

# ...och nu har några åkt på magsjuka igen - Hallelujah! En konstig jäkel, den kommer smygande med lite oklara symptom, kan vara ett dygn mellan kräk eller också är de bara energilösa med konstant magont och feber. Oklart hur många som är drabbade.

18 januari 2018

Plugga med barn.

Vilket äventyr, hur fan ska det gå?


Det här var planen - har typ tusen sidor jag ska läsa samt ett kapitel med uppgifter som ska lösas. Tänkte även gå igenom logistiken och ADR'n igen då det inte fastnat alls. Jag har två studiedagar, torsdag - fredag, helgerna tänkte jag undvika eftersom det ändå är fullt hus här så att läsa något överhuvudtaget existerar inte. 

Igår var det första riktiga förskoledagen för Nikki - Baby körde iväg alla kids men innan jag hunnit dra till Luleå var han hemma igen med Nikki som hade haft årtiondets bajskalas. Han fick vabba och hon bajsade illa hela dagen. 

Idag när jag försökte få Nikki att sova så jag kunde plugga så ringde förskola 2 och meddelade att Lillivi spytt 😩

Så, då är vi fyra kvar på tur - hur jag ska kunna läsa vette tusan, jag vadar i spya och bajs just nu...och då är två ungar kvar på tur 😱Att insjukna själv vill jag inte tänka på.

12 januari 2018

Nikki 1 år!

I tisdags fyllde Nikita, alias Lillikita/Nikki ett helt år - harre vad tiden går! Hon är en förvånansvärt lugn och snäll bebis, gnäller sällan i onödan. Hon kan gå och har börjat ljuda ganska mycket sista tiden. Trots ett blåsljud på hjärtat är hon pigg som en mört och äter som en häst.

Lilla Nikki - den största överraskningen. Vi hade pga min ålder och allmän svår "fertilitet" räknat bort henne helt. Ett fjärde barn var aldrig aktuellt så vi blev riktigt förvånade (och nervösa!) när det visade sig att hon fanns på lager. Än kunde jag tydligen, min fertilitet verkar gå i intervaller om två och två 😂

Hela tiden låg hon fel, hon låg tvärsöver i magen och vägrade fixera sig åt nåt håll. Det blev tal om vändningsförsök men då hon bara snurrade runt planlöst var det ingen mening. Den 9 januari 2017 var hon beräknad och jag fick tid samma dag för bm-kontroll och lägesposition kl 15. Det var den enda dagen jag förövrigt hade vart pigg nog och tom tagit mig ut och åkt pulka med barnen.

Hursom, döm om vår förvåning - hon var fortfarande ofixerad och i tvärläge men jag hade öppnat mig 6 cm och hade buktande hinnblåsa?! Läget blev akut!

Nog för jag hade haft lite molvärk i ryggen, men det hade jag haft i ett halvår så jag trodde verkligen inte att nåt var på G. Anledningen till akutläge var pga ett tvärläge kan leda till navelsträngsprolaps,dvs ett livshotande tillstånd för bebis då syretillförseln stryps. Nu höll dessutom vattnet på att gå närsomhelst och det är då det blir riktigt farligt.

Hursom jag fick ringa Baby & vi hastade av barnen. Kändes jättekonstigt att bara dra iväg sådär, men i samma veva vi lämnat barnen så kom första värken, kl var kanske 16.30. Vi var framme i Sunderbyn runt 17,30 och fick, efter ett konstigt uske-mottagande, ett rum. De kollade läget och skulle kolla om vi skulle få vara kvar?! Det var som trögt, men plötsligt kom värkarna igång och jag skrek efter lustgas. Precis som med Lillivi hade jag gått med trasig rygg i ett halvår så jag begärde sterila kvaddlar igen för att överleva förlossningen - det enda tillsammans med lustgas jag kan tänka mig, bedövning är inget för mig.

Efter helvetets alla plågor och med en superbarnmorska från Vilhelmina (Magda) så kom Lillikita strax fler kl. 20 - en snabb och bra förlossning!

Sen åkte jag till helvetet, men hade tack & lov returbiljett tillbaka. Moderkakan kom inte ut, hände med Juni också, så de gav mig två cytotec under tungan. Vet inte vad som hände sen, men fick nån sjuk effekt. Drabbades av en sån hård frossa att jag trodde min kropp slets itu, höll på att ramla av bordet flera gånger. Jag fick en extrem dödsångest, jag kände hur livet rann ur mig och jag förstod att jag skulle dö där och då. Nästan värst var att ingen i rummet "brydde" sig, jag låg i min värld döende och alla andras liv gick bara vidare. Jag var så otroligt rädd och minns att jag tittade på lillflickan i Babys famn medan jag insåg att det var första och sista gången jag skulle få se henne.Nej usch, det var ett trauma faktiskt! Det värsta höll nog i sig i 45-60 minuter, sen började frossan lätta och jag insåg att jag nog ändå inte skulle dö. Detta är nog bland det värsta jag varit med om och jag kommer ALDRIG att ta cytotec igen. Aldrig.

Sen till det roliga, det som jag stört mig mkt på, det är eftervården! Inget ont om sjukhuset, det här gäller de flesta BB i Sverige utom kanske Lycksele som är fantastiskt - de har ju mindre mödrar där.

Jag har precis haft den värsta dödsångesten (trauma), har fortfarande frossa och har genomgått en mkt smärtsam och tröttsam förlossning. Sista tiden i graviditeten kan man knappt sova eller andas så man är redan utslut innan man ska föda.

Ändå får jag ställa mig upp och stappla till BB-avdelningen, jag är sjukt yr och dålig och är helt nerblodad. Får en säng och då kommer nån och ger tusen timmar info om bebisar till en fyrbarnsmamma. Jag var så trött att jag inte ens orkade säga emot. Det enda jag behövde var sömn, frossan och yrseln höll på ta död på mig, jag var väldigt påverkad. 

Hursom, då får inte Baby stanna på avdelningen fast det bara var jag och två tomma sängar i rummet. Tack och hej, han fick fara och sova på det fina hotellet på sjukhuset! Själv hade jag en bebis som inte ville sova alls utan var sjukt missnöjd hela natten, kl. 05.30 fick jag äntligen sova då hon hållt mig vaken konstant. Trodde jag skulle självdö när personalen väckte mig för frukost 07.00 med en sån här torr färdiginpackad polarklämma (samma som kvällen innan) och alldeles för stark saft. Kl 09 dök Baby upp efter en god natts sömn på fint hotell och lyxig hotellfrukost. Själv hade jag sovit en timme och vaknade med samma blodiga rock som jag lagt mig i.

Vad händer egentligen? Självklart ska väl mannen kunna hjälpa till! Det spelar ingen roll hur trötta de är, jag kan lova att vi kvinnor som faktiskt gjort jobbet är 20 ggr tröttare! Jag är den som borde fått sova ut och käka hotellfrukost, en dusch hade inte skadat heller. Jag var inte ens hundra i huvudet, jag var totalt medicinpåverkad.

Fy på Sverige där - vi måste låta männen få vara kvar om de vill, nånstans måste de ju gå att stoppa - vi kvinnor måste få vila några timmar, det är väl inte mycket begärt?

10 januari 2018

Studietrött!

Alltså, Gud vad en otränad hjärna blir trött av att lyssna - jag är vansinnigt trött efter en skoldag, förmodligen extra mycket då flunsan fortfarande gör mig totalt utmattad fysiskt.


Vi har börjat hårt med ADR, farligt gods. Helskotta va mycket det är att lära! Hjärnan är helt mosad av olika paragrafer, ämnen, regler och bestämmelser. Helt ärligt vet jag inte om jag överhuvudtaget lärt mig nåt? Dock känns allting helrätt just nu, jag tror jag går en superutbildning faktiskt 👌

Sista dagen för veckan imorgon - sleep tight! Skylten får illustrera min personlighet.

09 januari 2018

Skoldax!


För första gången på 18 år så sätter jag mig i skolbänken igen - så nervös! Luleå nästa 😀

08 januari 2018

Lillivi 3 år!

Världens bästa Lillis har hunnit bli tre idag. Hon var en liten överraskning minsann, hon var absolut efterlängtad men det dröjde så länge så att vi aldrig trodde att hon skulle bli till.


Men hon kom till slut och var väl värd att vänta på! Förlossningen gick ganska bra när jag väl vågat mig på vansinneskvaddlarna, när ryggen känns som att den bryts i smådelar vid varje värk så är de det enda som funkar. Har ju väldiga ryggproblem som blivit än värre för varje barn. Förlossningssmärtor klarar jag av utan bedövning, men när ryggen började jävlas så är kvaddlar en superbra kvickfix - men det är en fruktansvärd smärta de ger, kan vara den värsta smärta jag känt 🙀


Iaf gick allt bra förutom att hon aldrig kom ut - vi kämpade länge (men under kort tid) och till slut fick jag ställa mig upp - plötsligt rasade hon nästan ur och jag fick panik. Hon föddes med ansiktsbjudning nämligen vilket gör det svårare att komma ut då det blir felvinklat.


Men det gick ändå fort, kanske 5-6 timmar från första värk. Hon är samma krulltott som Juni, men med ett rätt hetsigt humör. Hon är fruktansvärt cool och har en humor utom denna värld. Hon är empatisk och lillgammal och bjuder alltid alla på skratt. Hon är aldrig tyst. Aldrig. Hon kan skrika så fönstren går sönder och kramas så att man spricker. Alla gillar Lillis, hon är vår maskot. Vårt lyckopiller. Vår illbatting. Vår supersmarta trea. 


Vi älskar dig Little Miss Sunshine ❤️😘

06 januari 2018

Influensa.

Lagomt mellan jul och nyår kom influensan till oss - som alltid. Jag leder sjukdomsligan tyvärr, låg totalt knockad i feber i fem dygn, utmattningen är total, hostar som en tok och har knappt ätit på en vecka nu.

Tack gode Gud för att Baby har semester!