20 september 2017

Dagen D.

Så, idag är det äntligen dags för gubbarna att börja montera ihop ett nytt, just nu väldigt efterlängtat, kök. Vi har jobbat arslet av oss varje ledig minut i flera veckor så igår var vi båda skitirriterade och trötta.


För detta tär på. Vi är så överstressade att jag trott jag ska åka på en stroke närsomhelst. I ganska exakt en månad nu har jag haft konstanta ögonryckningar i ena ögat, humöret har varit mestadels surkärring och närminnet har sviktat. För det är ju så att vi redan innan detta hade precis nog mycket för att hålla oss på banan, att addera ett hus i kaos/byggdamm/matbrist/konstant jobb och tusen bollar i luften gällande hantverkare så rinner bägaren över. Att aldrig nånsin ha möjlighet att lämna bort barnen några timmar eller så är skittufft. Vi jobbar långt in på nätterna och precis när vi lagt oss börjar Lillikitas vakentid så sömn finns inte heller på kartan.


Glömde helt dokumentera när de ställt upp allt, men nu har de jobbat ett tag. Se vad öppet det blev, har inte vant mig än men när vi gjort både kök och vardagsrum så blir det nog bra. Den mkt uppmärksamme ser kanske att vi bytt limträbalk igen, två ggr på två dagar alltså, men Baby kunde inte sova när den första nya låg precis på det godkända värdet - så för husfridens (och säkerhetens skull) så blev det en ännu större balk. 

Kom igen nu killar! 

Inga kommentarer: