16 april 2015

Trasiga människor.

Äntligen har jag börjat läsa böcker igen, jag älskar ju faktiskt att läsa och saknar ibland att det aldrig finns tid för sånt längre.
Nyss matade jag igenom "Rövardotter" (av & med Jackie Ferm) och "När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var" (Jessica Andersson). Rent spontant kunde jag önskat att Jessica dragit ner på rubriken lite.

Båda handlar om trasiga barndomsår, egentligen ganska lika fast med två olika sorts personligheter. Jackie är mer utåt, Jessica mer inåt. Rövardotter är mer underhållande helt klart om man nu kan tycka så om dessa hemska barndomsöden.

När man läst klart dessa böcker reflekterar man plötsligt över att det finns massor av barn överallt som har det såhär jävla illa hemma. I hemlighet, såna som bara lider men aldrig törs berätta för någon. Sånt får mig att må illa och jag som annars är ganska självkritisk känner mig plötsligt som en perfekt mamma; det finns alltid fem mål mat om dagen, rena kläder, kärlek med massa kramar, tydliga gränser och nyktra och ständigt närvarande föräldrar. 

Jag är nog inte så dålig ändå.