23 januari 2015

Upptagna skitveckor.

Förrförra måndagen hade vi allt en riktig skitdag, en skitdag som faktiskt fortsatte likt måndag hela veckan. 
Vi blev bjudna på barnkalas på badhuset, kl 14 en måndag. "Vilken konstig dag!" utbrast vi båda, men vilken tur att Baby var föräldraledig med tanke på att båda tjejerna var bjudna och föräldrarna skulle bada med barnen - vem skulle annars skött prinsessa nummer tre?

Well, vi fick ställa in den planerade tapetseringen eftersom vi omöjligt skulle hinna klart till kl 14 och vi var två lätt frustrerade föräldrar som inte kände oss taggade alls på badfest en måndag.
Vi stressade som satan med allt, hade inte fått trebarnsflytet ännu. Vi skulle ta båda bilarna eftersom Juni slutar skolan 13.45 och kl 16 skulle hon dessutom på simskola, en halvtimme före kalaset skulle sluta alltså vilket gjorde att någon av oss skulle lämna kalaset och dra iväg med henne till ett annat ställe i stan.

Vi lämnade huset i tid bara för att inse att andra bilen helt plötsligt inte startade?! Omdirigering av planer, lasta om bilstolar och packning och lite lätt försenade klämde vi in oss alla i den nu för lilla bilen för att hämta Juni. Juni hämtades och tur nog var vi på badhuset kl 13.58.

Tyvärr insåg vi då att Junis badpåse blivit kvar i andra bilen hemma. Tyvärr insåg vi också att det bara var vi på kalaset. Vi hade haft oturen att få fel datum på inbjudan, hon hade råkat skriva osa;datumet som kalasdatum och kalaset skulle alltså utspelas kommande lördag.

Senare på kvällen kom Juni ner och sa  "det känns som ögonlocket är stängt fastän det är öppet". Mysko, vi fick testa synen med att räkna fingrar och det visade sig att MED glasögon kunde hon bara se fingrarna på runt 80 cm avstånd och utan glasögon såg hon inte mer än två deci framför sig. Stefan åkte in på akuten där runt 21.00 och när de åkt iväg bröt jag ihop i tårar då det enda jag kunde tänka på var att hon fått en tumör alternativt nu tappat hela synen på ögat för gott. Givetvis fick dessutom Kitty feber mitti mina tårar.

Nåja, de kom hem och hade fått en remiss till Sunderbyn dagen efter så Baby och Juni drog iväg till ögon på tisdagen. Det visade sig att ögat låst sig på närseende och det gjorde att synen mer eller mindre försvann. Stackars jänta, vi är så oroade över hennes ögon, just nu ligger hon faktiskt under körkortssyn men vi hoppas verkligen att det blir bättre det här året. Hon fick iaf lite droppar som gjorde att ögat kunde utvidga igen och då blev det som vanligt tack och lov.

Trots att Juni har glasögon så ser hon ändå dåligt tyvärr, vilket har lett till problem i skolan. Hon måste sitta längst fram och hon får lätt ont i huvudet, nu när ögat har visat att det kan låsa sig så måste även läraren ge henne pauser då och då så hon inte fokuserar för mycket. Jättetråkigt för Juni som älskar att läsa och skriva.
Sen på onsdagen så satte sig plötsligt katten på badrumsmattan och tänkte kissa?! Har han aldrig gjort förr så jag blev förbannad, hotade om avlivning och kastade ut honom. Trettio sekunder senare fick jag en plötslig tanke och ropade in honom igen medan jag sa till Baby: "Fan! Han har nog fått urinsten!" Hade en katt som hade det en gång nämligen och förloppet är otroligt snabbt, de kan dö inom ett dygn av att urinblåsan sprängs.

Baby tog mig på allvar konstigt nog och ringde och hörde om det fanns nån veterinär tillgänglig. Efter att han ringt var det som att trycka på start, katten som tidigare varit normal om än lite ovanligt snäll, blev som galen och försökte kissa överallt utan resultat. Förstod då att jag haft helt rätt i min sjättesinnetsdiagnos, Baby fick dra iväg akut med Izzy, han sövdes och opererades direkt. 

Det visade sig att han hade helstopp i urinvägarna, blåsan var sprängfull och kisset de tappade ut var så mörkbrunt det kunde bli. Han hade även en uvi. De var förvånade att katten ändå betedde sig så piggt med tanke på att han låg i dödens väntrum, förmodligen hade han aldrig överlevt natten om vi hade väntat.

Sen fick Juni en uvi direkt efter och som vanligt har vi fått leta land och rike runt efter medicin, vi har fem apotek men den finns aldrig inne, närmsta var i Luleå, förra gången fick vi åka till Skellefteå. 
Samtidigt har det varit snökaos, plogkarmarna är över två meter, alla snöslungor är slutsålda i hela Piteå och vi har skottat i princip dygnet runt.
Mitt i snökaoset så blev jag tvungen att köra på en mardrömsresa med bebis till Sunderbyn för extra höftledskontroll (eftersom Kitty haft skena), fattades bara att få en till helvetesskena men tack och lov klarade vi oss - prisa gud!

Så vi har knappt hunnit andas härhemma!

Idag har jag varit med Juni till Sunderbyn på ögonkontroll igen, premiär för mig med alla tre barn samtidigt på utflykt. Gick oväntat bra! Imorgon har dessutom lillan läkarbesök och på onsdag är det Kittys tur. Ja, sen är det tandläkarbesök också, det tar aldrig slut med möten när man har tre barn verkar det som.

Jag försöker verkligen vara i nån form av bebisbubbla men hittills är det så mycket runtomkring så det har varit svårt att hinna njuta av den ännu namnlösa lillasystern.

Snart ska jag vakna till och återgå till livet iaf! ...och försöka blogga oftare så inläggen blir kortare.

Inga kommentarer: