21 maj 2015

16 maj 2015

Projekt uterum.

Små, små steg mellan amningar och bebisbärande ger ändå resultat.

Vi är inte helt färdiga dock, vi måste bättra på takstolarna, altandörrarna och de svarta "fönsterplåtarna" som vi sölat färg på. 

Husägande är inget för den late direkt, det är eviga projekt som måste underhållas...men det är kul! Jag som är praktiker älskar sånt här 😍

08 maj 2015

Who's the man?

 
Jag & Baby brukar alltid hamna i en oändlig cirkel när vi ska välja en film. Jag brukar oftast vilja se nåt "lättsamt", alternativt ett drama eller ibland en skräckfilm. Allt beroende på humör alltså, men vi är sällan synkade.
Baby vill se allt som jag hatar. Jag hatar bland annat;
Kostymfilmer 
Maffiafilmer
Sci-Fi
Ubåtsfilmer
Avancerade filmer 
Komedier 
Vampyrfilmer
Franska filmer
Kampsportsfilmer 
Tonårsfilmer (Twilight, Divergent osv)
Bilfilmer

...etc, etc. Det finns mycket jag ogillar.

Det finns mindre av det jag älskar såsom:
Zombiefilmer
Fängelsefilmer
Krigsfilmer
Bra dramafilmer
Dokumentärer
Bra Skräckfilmer
90-tals Thrillers
Så då sitter vi & zappar & zappar & jag sågar & sågar. Så plötsligt dyker Jason Statham upp i en rulle & då trycker vi automatiskt bara på PLAY utan diskussioner. 

Statham är det lättsammaste som finns. Han levererar alltid. Han ser alltid likadan ut, handlingen är likadan i alla filmer & alla filmer är alltid mer eller mindre godkända.

Man vet liksom vad man får med Statham. Skulle det vara presidentval skulle jag rösta på honom direkt. 


03 maj 2015

Retromarknad i Skellefte 2015.

Igår var det den årliga retromarknaden i Skellefte. Vi tog oss iväg lätt försenade så kön var lång när vi kom men vi hade ändå tur att komma in i lokalen med första lasset, sen var det en in, en ut som gällde.
Det är ett paradis för retrofolk att vistas på, färgglatt, design, textil, möbler, kläder, pryttlar i plåt och plast och framförallt trevliga försäljare. De flesta är insta/forum-vänner, det är nästan en egen subkultur detta intresse.

Nackdel: ofantligt mycket folk och att hela familjen var med (dvs, av hänsyn till familjen så blev det bara en "snabbrunda")

Fördel: hela familjen var med så vi kunde göra en heldag i grannstan.

Men som sagt, det blir så packat med folk att man inte kommer fram till borden så man missar ju jättemycket,speciellt lådorna under alla bord. Dessutom är det så mycket fint så man får beslutsångest, men när lokalen är packad så är det snabba beslut som gäller för sakerna kanske är borta när du går nästa varv.
Så, jag orkade inte leta så många fynd, men några få saker köpte jag, mest nöjd med sänglampan eftersom jag varit ute efter en sån.  
Sen var det tivoli i stan och Baby hade mutat tjejerna med karusell om de höll sig på mattan under retroeventet. Efter en bergochdalbanetur sviktade dock humöret och vi fick skyndsamt ta närmsta vägen till Max.
Efter maten drog vi till Klutmark för att spana in hur stugan mådde efter vintern. Jag längtar verkligen efter rödvinsmys på altanen med bästisarna i sommar!
Sen drog vi på Solbacken (köpcentra) innan hemfärd och lagom till middag var vi tillbaka på Forellgatan. Juni sprang direkt ut till kvartersbarnen, Kitty sov vidare i bilen och vi andra firade att vi klarat hela dagen utan större trassel.

30 april 2015

Målare J. Högdahl.

Ja, då var det fortsättning på projekt måla huset. Vi har börjat ta tag i uterummet då tempen är helt målar-ok där och vi vill inte somra till det där innan vi fixat fasaden och golvet.
Problemet är bara klängbebisen som aldrig sover. Har man tur så kan hon sova  två timmar sammanlagt mellan 05.30-19.30 & hon sover aldrig i en stillastående vagn om hon ens överhuvudtaget somnat under våra timslånga promenader.

Hon behöver tydligen ingen sömn och det försvårar mina tillfällen att gå ut och måla minst sagt. Nåväl, till helgen hade vi tänkt bli klara!  
Är så fruktansvärt skönt att slippa denna vita husfärg, hur kan man frivilligt måla vitt!? Ni fattar inte hur smutsgrannt det är!

23 april 2015

Klängrankan.

Lillivi är i en klängperiod, jag kan inte lägga bort henne en sekund ens utan att hon börjar gråta. De här utvecklingsfaserna kan ju vara en pain in the mama-ass faktiskt.
Vi som var så glada över att det var första donnan som tog napp kan nu meddela att de glädjedagarna är över - hon bara slutade med det putsväck.

På bilden ser hon ok ut men hon var riktigt skitarg faktiskt och förstörde min mama-bootcamp-träff. Inga övningar gick att genomföra överhuvudtaget men shaken fick jag ner iaf. Beach 2016 siktar jag på så det finns hopp för den late!

16 april 2015

Trasiga människor.

Äntligen har jag börjat läsa böcker igen, jag älskar ju faktiskt att läsa och saknar ibland att det aldrig finns tid för sånt längre.
Nyss matade jag igenom "Rövardotter" (av & med Jackie Ferm) och "När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var" (Jessica Andersson). Rent spontant kunde jag önskat att Jessica dragit ner på rubriken lite.

Båda handlar om trasiga barndomsår, egentligen ganska lika fast med två olika sorts personligheter. Jackie är mer utåt, Jessica mer inåt. Rövardotter är mer underhållande helt klart om man nu kan tycka så om dessa hemska barndomsöden.

När man läst klart dessa böcker reflekterar man plötsligt över att det finns massor av barn överallt som har det såhär jävla illa hemma. I hemlighet, såna som bara lider men aldrig törs berätta för någon. Sånt får mig att må illa och jag som annars är ganska självkritisk känner mig plötsligt som en perfekt mamma; det finns alltid fem mål mat om dagen, rena kläder, kärlek med massa kramar, tydliga gränser och nyktra och ständigt närvarande föräldrar. 

Jag är nog inte så dålig ändå.

30 mars 2015

Lilla Lillivi.

Det blev en LILLIVI Irmelin Pixie.

God och glad som kexchoklad!

09 februari 2015

Två små serietips!


Vi har vägrat se Homeland länge, men när serietorkan slog till så gav vi den till slut ett försök. Vi blev glatt överraskade & matade alla fyra säsonger på några ynka dagar, det var grymma cliffhangers! Säsong fyra var sämst, men jag ser mycket framemot säsong fem - rekommenderas!
Orphan Black matade vi också fort igenom, den kändes lite lågbudget & "B" i början, men man fastnar mycket snabbt. Huvudkaraktären är förövrigt en grym skådespelare med många strängar på sin lyra. Finns två säsonger än så länge & jag rekommenderar den till alla som vill ha något lättsamt att se.

Båda serierna finns på Netflix förövrigt, lagligt & bra ;-)

23 januari 2015

Upptagna skitveckor.

Förrförra måndagen hade vi allt en riktig skitdag, en skitdag som faktiskt fortsatte likt måndag hela veckan. 
Vi blev bjudna på barnkalas på badhuset, kl 14 en måndag. "Vilken konstig dag!" utbrast vi båda, men vilken tur att Baby var föräldraledig med tanke på att båda tjejerna var bjudna och föräldrarna skulle bada med barnen - vem skulle annars skött prinsessa nummer tre?

Well, vi fick ställa in den planerade tapetseringen eftersom vi omöjligt skulle hinna klart till kl 14 och vi var två lätt frustrerade föräldrar som inte kände oss taggade alls på badfest en måndag.
Vi stressade som satan med allt, hade inte fått trebarnsflytet ännu. Vi skulle ta båda bilarna eftersom Juni slutar skolan 13.45 och kl 16 skulle hon dessutom på simskola, en halvtimme före kalaset skulle sluta alltså vilket gjorde att någon av oss skulle lämna kalaset och dra iväg med henne till ett annat ställe i stan.

Vi lämnade huset i tid bara för att inse att andra bilen helt plötsligt inte startade?! Omdirigering av planer, lasta om bilstolar och packning och lite lätt försenade klämde vi in oss alla i den nu för lilla bilen för att hämta Juni. Juni hämtades och tur nog var vi på badhuset kl 13.58.

Tyvärr insåg vi då att Junis badpåse blivit kvar i andra bilen hemma. Tyvärr insåg vi också att det bara var vi på kalaset. Vi hade haft oturen att få fel datum på inbjudan, hon hade råkat skriva osa;datumet som kalasdatum och kalaset skulle alltså utspelas kommande lördag.

Senare på kvällen kom Juni ner och sa  "det känns som ögonlocket är stängt fastän det är öppet". Mysko, vi fick testa synen med att räkna fingrar och det visade sig att MED glasögon kunde hon bara se fingrarna på runt 80 cm avstånd och utan glasögon såg hon inte mer än två deci framför sig. Stefan åkte in på akuten där runt 21.00 och när de åkt iväg bröt jag ihop i tårar då det enda jag kunde tänka på var att hon fått en tumör alternativt nu tappat hela synen på ögat för gott. Givetvis fick dessutom Kitty feber mitti mina tårar.

Nåja, de kom hem och hade fått en remiss till Sunderbyn dagen efter så Baby och Juni drog iväg till ögon på tisdagen. Det visade sig att ögat låst sig på närseende och det gjorde att synen mer eller mindre försvann. Stackars jänta, vi är så oroade över hennes ögon, just nu ligger hon faktiskt under körkortssyn men vi hoppas verkligen att det blir bättre det här året. Hon fick iaf lite droppar som gjorde att ögat kunde utvidga igen och då blev det som vanligt tack och lov.

Trots att Juni har glasögon så ser hon ändå dåligt tyvärr, vilket har lett till problem i skolan. Hon måste sitta längst fram och hon får lätt ont i huvudet, nu när ögat har visat att det kan låsa sig så måste även läraren ge henne pauser då och då så hon inte fokuserar för mycket. Jättetråkigt för Juni som älskar att läsa och skriva.
Sen på onsdagen så satte sig plötsligt katten på badrumsmattan och tänkte kissa?! Har han aldrig gjort förr så jag blev förbannad, hotade om avlivning och kastade ut honom. Trettio sekunder senare fick jag en plötslig tanke och ropade in honom igen medan jag sa till Baby: "Fan! Han har nog fått urinsten!" Hade en katt som hade det en gång nämligen och förloppet är otroligt snabbt, de kan dö inom ett dygn av att urinblåsan sprängs.

Baby tog mig på allvar konstigt nog och ringde och hörde om det fanns nån veterinär tillgänglig. Efter att han ringt var det som att trycka på start, katten som tidigare varit normal om än lite ovanligt snäll, blev som galen och försökte kissa överallt utan resultat. Förstod då att jag haft helt rätt i min sjättesinnetsdiagnos, Baby fick dra iväg akut med Izzy, han sövdes och opererades direkt. 

Det visade sig att han hade helstopp i urinvägarna, blåsan var sprängfull och kisset de tappade ut var så mörkbrunt det kunde bli. Han hade även en uvi. De var förvånade att katten ändå betedde sig så piggt med tanke på att han låg i dödens väntrum, förmodligen hade han aldrig överlevt natten om vi hade väntat.

Sen fick Juni en uvi direkt efter och som vanligt har vi fått leta land och rike runt efter medicin, vi har fem apotek men den finns aldrig inne, närmsta var i Luleå, förra gången fick vi åka till Skellefteå. 
Samtidigt har det varit snökaos, plogkarmarna är över två meter, alla snöslungor är slutsålda i hela Piteå och vi har skottat i princip dygnet runt.
Mitt i snökaoset så blev jag tvungen att köra på en mardrömsresa med bebis till Sunderbyn för extra höftledskontroll (eftersom Kitty haft skena), fattades bara att få en till helvetesskena men tack och lov klarade vi oss - prisa gud!

Så vi har knappt hunnit andas härhemma!

Idag har jag varit med Juni till Sunderbyn på ögonkontroll igen, premiär för mig med alla tre barn samtidigt på utflykt. Gick oväntat bra! Imorgon har dessutom lillan läkarbesök och på onsdag är det Kittys tur. Ja, sen är det tandläkarbesök också, det tar aldrig slut med möten när man har tre barn verkar det som.

Jag försöker verkligen vara i nån form av bebisbubbla men hittills är det så mycket runtomkring så det har varit svårt att hinna njuta av den ännu namnlösa lillasystern.

Snart ska jag vakna till och återgå till livet iaf! ...och försöka blogga oftare så inläggen blir kortare.

21 januari 2015

Prinsessa nummer 3.

Sist jag bloggade var väl i princip när jag skrev att jag var gravid - jag antar att jag skrivit det iaf? Hursom, tiden gick alldeles för snabbt och hippsvipps föddes den tredje Högdahlsbruden på precis beräknat förlossningsdatum 8:e januari.

Jag har inga siffror i huvudet, har väl egentligen ingenting i huvudet just nu, men hon var störst av dem och jag tror hon vägde 3860 gram och 52 cm lång. De andra flickebarnen var båda två veckor försenade och ändå ett halvkilo mindre, så tur denna ännu namnlösa kom i tid.

Får jag hjärnan tillbaka så kanske jag börjar blogga igen och då kan jag skriva lite mer utförligt om vårt tredje underverk.

En annan stor sak är att jag fått fast jobb, ca sex veckor innan sessan föddes landade jag en tillsvidareanställning på heltid. Första gången på typ 15 år!

Så, 2015 börjar stenhårt!