26 mars 2014

Om disträa doktorer.

Men JA! För typ tre månader sen ringde Kittys doktor och berättade att hon gett utslag på både hund och katt, dvs allergi. Oj som jag gråtit, katten älskar vi ju alla!

Vi har sen dess funderat på hur vi ska göra, läkaren sa givetvis att katten måste bort. Kändes ju egoistiskt att ha den kvar, men då jag själv är allergisk mot bla pälsdjur och ÄNDÅ har utsatt mig för sånt hela mitt liv, så var jag inte övertygad. Jag mår inte dåligt av mina egna djur, det har varit vissa typer jag starkt reagerat mot, men mot mina egna verkar jag utvecklat nån form av immunitet. Däremot damm, cigarettrök och hösnuva har jag mycket problem med.

Idag bet vi i sura äpplet och ringde allergisköterskan för att få göra ett pricktest så vi lättare kunde ta ett ärligt beslut om kattens framtid. Hon ville dock läsa Kittys resultat först och döm om min förvåning när läkaren faktiskt överdrivit det hela "en aning" och kanske hade fått oss att avliva en katt helt i onödan!

Normala värden för katt/hund var 0.35 tror jag. Kitty hade haft utslag så 0.48 på hund och 1.0 på katt. Jag trodde det var högt när hon berättade (hade aldrig fått höra värdena förr), men hon sa att det var HELT normala värden om man lever med katt. En allergi talar man om först när värdena är över 20 och de kan gå långt över fyrtio tom.

Så, vi kan i dagsläget absolut ha kvar katten! Jag förbannar doktorn som påstod att det var allergi som utvecklat de atopiska eksemen!

Fröjd råder alltså i detta hus och jag är glad att jag inte tog förhastade slutsatser. Jag tror eksemen beror på väderleken, men vi får hålla ögonen öppna.

2 kommentarer:

Bella sa...

Då hade hon inte så höga värden så nog tror jag ni kan behålla katten om hon inte får/har besvär.
Nova hade över 30 mot katt så det var som inget snack om saken där.

Hanna sa...

Ja, jag hoppas det håller sig på samma nivå, inte så kul att göra sig av med kissemissarna som du vet :/