03 februari 2014

Vi åker till Mexico!

Jajemen, 3:e mars så åker jag & Baby tillsammans med Ea & Kapen till Cancún i Mexico. Det började som en bokning under ölpåverkan men slutade på allvar. Två veckor på ett rejält lyxhotell, långtifrån vad vi någonsin testat på tidigare. Vi är ju egentligen mer budgetmänniskor, men va fan, nån gång i livet ska man väl testa på nåt riktigt extraordinärt? Vi ser det som en smekmånad såhär 5 år efter bröllopet.

Men som sagt, det ger mig väldigt stor ångest. Inte kostnaden, utan själva resan. Jag har aldrig varit utan mina barn mer än typ 6 dagar & detta var 2011 då vi åkte ner på SRF - då vi var dessutom åtminstone i samma land. Barnen skall husera hos mormor & det är jag inte oroad för, mer oroad är jag för morsfars - det är ju ändå en jäkla stor tjänst att begära, att vakta barnen på heltid i mer än två veckor. Jag är er evigt tacksamma att ni ger oss möjligheten att göra något sådant här iaf, det är förmodligen vår sista chans fram tills att barnen börjar bli 20 år eller nåt.

Men tänk om det händer oss något? Tänk om planet störtar? Jag har sista åren fått en fruktansvärd resfeber/dödsångest & vill bara gråta sista dagarna innan jag ska ut på tur - oavsett om barnen är med eller inte. Däremot kom denna dödsångest när jag fick mina barn & vad jag förstått så är det väldigt många som drabbas av den bieffekten vid föräldraskap.

Klart inget händer! Jag måste sluta sjåpa mig. Det kommer ju bli fruktansvärt kul! Sippa drinkar vid poolen, försöka hänga med Ea på strandjoggen, bo i svit med jacuzzi & fri minibar, höra storytelling från Kapen osv. Det bästa av allt är förstås att få hänga med våra fantastiskt roliga bästisar!

Snart är det avfärd & hur mycket jag än gruvar mig så kommer det att ske. Kunde iaf inte valt en bättre tid, just nu är det lite jobb för mig då mycket hänt efter jul så när jag kommer hem så hoppas jag att läget förändrats.

En del undrar säkert hur vi har råd? Well, det är inte så komplicerat, det beror på hur man prioriterar. Vi har ju alltid prioriterat familjesemestrar utomlands & andra "upplevelser" framför materiella ting. Sen är det såhär: Vi äger ingen skoter, ingen båt, ingen sommar/vinterstuga utan enbart två billiga bilar varav en är en nästan gratis extrabil. Eftersom vi inte har nån möjlighet till egentid heller så gör vi aldrig någonting själva. Inga restaurangbesök, inga biobesök & absolut inga dyra krogkvällar. Vi köper inte trendiga märkessaker, utan min största & "dyraste" hobby är loppisbesök & det kostar kanske några tior per vecka. Vi köper i princip aldrig kläder till oss själva, utan bara till barnen. Vi storhandlar på Willys & bor så billigt som det nästan går om man skall bo i Piteå. Vi har ingen stress med att renovera huset som så många har, utan vi har bott här i två år & bara renoverat hallen än så länge. Vi är absolut inte snåla, men vi är ekonomiska.

Lever man billigt så behöver man inte tjäna så mycket & ändå kan vi lägga undan pengar varje månad. Ibland går det förstås till oväntade utgifter, men generellt blir det alltid mer & mer på sparkontot varje månad. Jag har alltid tyckt att man ska lägga så lite så möjligt på boende, den som har finast grejer när han dör vinner faktiskt inte.

Min dröm är att även våra barn skall ha många upplevelser i bagaget redan från tidig ålder. De minns våra utlandsresor mycket väl & pratar om dem mer eller mindre varje dag. DET är livskvalité tycker jag!

Cancún, here we come!

Inga kommentarer: