26 februari 2014

Olika barn leka sämst.


Tjejerna har utvecklat ett roligt språk har jag märkt. De pratar helt olika, men underligt båda två.

Junilicious har börjat prata jättebred bondska, mest Vilhelmina-mål, men även blandat med pitebondska ord. Tydligen måste jag prata inlandsmål fortfarande medan hon snappar upp pitemålet på alla platser utanför hemmet.

Tex. "Hojna kaste ut katta" (hon kastade ut katten)


Kittyhawken är däremot orduppfinnare & hittar på egna, mycket logiska ord.  Det som är säreget för hennes språk är att hon binder ihop flera ord tills det blir till ett enda logiskt ord.                                  

Max i Piteå har ju brunnit upp & nu kan man bara köpa på Drive-in där. Kitty har i & med det döpt om Max till "brunnäuppmax" (brann-upp-Max). Hon såg även en handikappskylt på en toa häromdagen & då fick den toan heta "brytäbentoan" (brutet-ben-toa)

"Men mamma, du får inte gå på brytäbentoan!"  
De är som sagt olika i precis allt, både till sätt, tal & utseende. Kolla bara deras hår, Kitty med sitt blonda spikraka & Juni med sina korkskruvar som bara blir mörkare & mörkare. 

Tänk att samma föräldrar kan producera så otroligt olika barn - fascinerande!

1 kommentar:

Erika Lundgren sa...

Jag älskar det! Båda dialekterna men brytäbentoa var det bästa på länge!