13 september 2011

Ja, när flyttar vi egentligen?!

Well, jag är väldigt upptagen just nu som ni kanske märkt av min nästan totala frånvaro. Efter den totalt underbara turkietresan så kom jag hem till någon form av antiklimax. Jag kommer alltid in i antiklimax när jag gjort något roligt borta & sedan kommer hem, ni som känner igen er vet vad jag snackar om. Det blir nån form av total tristess & oförmåga att ta sig an saker.
Men, för att återkomma till ämnet, jag är sjukt upptagen.

1. Jag håller på att försöka jobba bort min kö med beställningar. Vill leverera så mycket som möjligt innan flytten så jag kan utlova någon form av leveranstid. Dock ökar kön lika mycket som den minskar, men jag klagar inte..

2. Vi håller på att färdigställa projekt i huset som vi inte hunnit klara, oavsett när vi får sålt det så måste de bli klara så fort som möjligt.

3. Resor hit & dit, nu på onsdag måste jag iväg till Umeå med Kitty.

4. Den 14:e (!) är Babys sista arbetsdag här & sedan börjar han jobba i Piteå den 21:a. Alltså ska vi hinna flytta grejer de där dagarna emellan, iaf så pass mycket prylar att vi kan starta vårt nya liv i den lilla trean. Så länge inte huset här är sålt så har vi ju ingen jättebrådis med alla andra prylar, men ifall det blir sålt framöver så blir det givetvis stress då vi måste hitta både tid & ett magasin att förvara våra saker i tills vi köper nytt hus.

5. Sen måste jag börja söka jobb också, jag har faktiskt inte hunnit tänka på det ens fastän det är högsta prio. Hoppas också att vi får höra något gällande barnomsorgen snart också eftersom girlsen klättrar på väggarna av tristess. Så fort vi får dagis så blir det ju "permanent" boende även för mig i Piteå, tiden innan dagis blir det nog svassande fram & tillbaka.
Jag har en spännande tid framför mig måste jag säga, det är dock allt det praktiska som känns lite bökigt att få ihop just nu.

Nej, Vilhelmina kommer jag inte att sakna, det är för instängt för mig. Sen finns det förstås de här inlandsnazisterna som bara säger åt mig "Du kommer minsann inse allt du saknar sedan!" osv. Blah, jag blir så trött på er - önska mig lycka till istället.

Bara för att många här tycker att Villis är den bästa platsen på jorden så betyder det inte att jag tycker det - det finns både bättre & sämre platser. Det kommer att spela samma trubadur på Krogen när jag kommer tillbaka, det kommer att sitta samma arbetslösa gäng på Stenmans & det kommer fortfarande att vara sommarstängt på  det enda utestället. Jag är inte intresserad av natur/fjäll/skotrar/raggarbilar/fiske/jakt etc, det finns inget här för mig - allting har bara börjat kännas som att jag står & stampar utan att ta mig framåt & när man börjar sakna framåtanda så har man ju ingenting kvar till slut. Jag vill så mycket mer! Vilhelmina kommer att stå kvar på samma vis jag lämnade det & de personer jag vill ha kvar har jag med mig i mitt hjärta.


Jag har tröttnat på det här & jag har varit trött i många, många år. Vad gör man när man är less på något? Jo, man provar något nytt. Jag ser verkligen framemot att få uppleva något annat än vad jag gjort i 31 år, kan ni inte glädjas med mig istället? Jag kanske inte är som er, acceptera det bara. Ni får säga vad ni vill, men JAG tycker att Vilhelmina är världens kanske tråkigaste samhälle - jag behöver mer stimulans!

Frågan är bara hur vi ska lösa själva flytten - det är bara några få dagar kvar & vi har inte löst det ännu.

1 kommentar:

Linda sa...

Äh, antingen tror folk verkligen att Vilhelmina är bästa platsen på planeten för att de inte känner till något annat eller så är de helt enkelt avis på att du vågar (vilket de inte kan erkänna för då skulle de ju vara tvungna att fråga sig själva varför de inte vågar det du vågar; om du förstår)! :-)

Visst, mycket ovisshet och mycket stress så här i början men ååh, så spännande! En ny start, ett nytt liv - det kommer att bli toppen!