09 juli 2011

Vi byter från inland till kust.

Baby har fått nytt jobb där & börjar den 21:a september. I dagsläget försöker jag mest tänka positivt & ställa om mig, även om det känns lite konstigt.

Men det är väl såhär. Jag har aldrig varit en inlandstjej riktigt. Jag är ingen storstadstjej heller, men en tjej i mindre stad kan jag nog vara. Enda anledningen till att jag bott kvar här så länge är för att jag har min familj här & några av mina vänner, jag har varit på väg bort många, många gånger under årens lopp men alltid stannat av olika betydande orsaker. Majoriteten av mina närmsta vänner bor inte ens i Villis, det är ytterst få som gör det tyvärr.

Det är ingenting fel på Vilhelmina alls, men ärligt talat så har jag inte så mycket gemensamt med människor här. De typiska intressen som folk har här är inga intressen som jag har. Sådant jag gillar finns inte här & det finns väl nästan ingen här som jag känner som gillar sånt jag spenderar pengar & tid på heller. På nåt sätt har jag känt att mitt utbyte med andra här stundom är ganska obefintligt, jag har känt mig extremt understimulerad i flera år. Detta gör att jag faktiskt känner att det nog är behövligt att byta ort nu, jag har ingenting mer här att hämta. Det är inte ens kul att gå ut längre & det har det inte varit på flera år, jag festar egentligen enbart när jag lämnar Vilhelmina. De flesta som bor här älskar just att "alla känner alla", men varför jag tycker det är så otroligt trist att t.ex. gå ut är just pga det. Jag tycker att det är så mycket roligare att träffa nya människor, att se exakt samma människor varje gång tycker jag är så...tja, meningslöst?

Sen har jag varken fast jobb & ingen utbildning. Här är det svårt att överhuvudtaget hitta ett jobb att söka, företag läggs ner stup i kvarten & jag är så förbannat less på att pinna runt timtid överallt! Att börja studera på distans går ju till viss del här, men utbudet är inget som passar mig alls. Det finns fler möjligheter både till jobb & utbildning om vi flyttar & för mig är det ju faktiskt ett måste. Sen har det även börjat oroa mig att t.ex. så många gymnasielinjer etc läggs ner här, fler & fler för varje år, vars kommer det att leda? Jag vill inte vara pessimist men det känns som att Vilhelmina är en döende bygd. Tryggheten som jag kände förr känner jag inte längre, det händer mer & mer konstigheter här varje dag & på sociala medier beter sig vissa politiker som fullkomliga idioter & får mig att tappa all tro när jag inser att det är de där människorna som styr vår kommun just nu.
MEN, jag säger inte alls att Villis är skit om ni tror det. Jag respekterar & förstår alla som bor här till fullo, MEN jag som person passar inte in här längre & har inte gjort det på länge - jag är så understimulerad att jag inte vet vars jag ska ta vägen vissa dagar. Enda anledningen till att jag bor här är för att jag är född här liksom. Sen är det förstås även så att jag är gift med en man som är precis som jag så vi är alltså två som båda känner oss instängda här.

Våra barn kommer dessutom att få så mycket fler möjligheter om vi flyttar. Det finns ett mycket större utbud på allt & de kommer inte att bli lika begränsade som de skulle måsta vara om vi bor kvar här. Även vi får förstås mycket fler möjligheter, vi får 8 mil till Skellefteå, 5 mil till Luleå, 17 mil till Haparanda (IKEA!) & vi kan flyga billigt till S-holm. Vi kommer att få betydligt mer utrymme för våra intressen helt enkelt.

Så fine, Piteå är inte min drömstad, men jag hoppas & tror att det blir bättre än vad det är nu.  Det kanske tar något år eller mer att ställa om sig, men sen är jag faktiskt övertygad om att det blir så mycket bättre!
Men jag hoppar ju inte jämfota direkt. Inte alls. Mest gör jag detta för min mans skull, sen för mina barns skull & sist för min skull. Jag älskar vårt hus som jag har haft så otroligt mycket planer för & att måsta flytta igen känns FÖRJÄVLIGT, vi har bara bott här 1½ år. Sen känns det otroligt sorgligt att flytta ifrån mamma & pappa & att ta barnbarnen från en morfar & mormor som ställt upp i vått & torrt JÄMT, med allt, dygnet runt. Jag sörjer även att måsta lämna resten av min underbara & hjälpsamma släkt (ingen nämnd, ingen glömd), ni vet alla hur mycket vi alla betyder för varandra & jag ser er som mina systrar/bröder/mammor/pappor allihopa! Jag kommer att sakna er otroligt mycket.
För det är det som är bäst med Vilhelmina,  de närmaste människorna runt mig, det är ni som gjort att det ändå funkat så länge som det har. Man behöver aldrig oroa sig om t.ex. barnvakt & sånt, jag kan ringa någon på 5 minuter som ställer upp direkt utan frågor. Det är även förstås det som oroar mig mest med att flytta, jag vet vilket otroligt hjälpsamt "skyddsnät" vi har här. Det var dock också mitt enda krav för en ev. flytt, att Baby lovade mig att se till att folk börjar ställa upp på riktigt när vi kommer, annars kommer jag att lessna ganska fort.

Just nu är jag dock så pepp & tagg på att flytta att jag vill flytta NU! Ge mig ett nytt hus, ge oss en köpare på vårt hus, sen är det bara att starta igång vårt nya liv - jag längtar!

4 kommentarer:

Kerstin sa...

Det kommer gå jättebra!!

sofia sa...

Oj, vilken överraskning! Välkommen ut(?) till kusten! Vet ni var i stan ni vill bosätta er?

Linda sa...

Det finns ju både för- och nackdelar med att byta det kända och säkra mot det nya och osäkra men det låter ju absolut som om fördelarna överväger - för alla. Sen så är nu ju också en bra tid för en nystart, när tjejerna är så små att de inte är för rotade. Det kommer att gå jättebra!

Hanna sa...

Tackar! :D

Nej, vi vet inte vars vi vill hamna, men jag vill inte bo på vischan nånstans utan "centralt" i ett riktigt kvarter. Munksund & Öjebyn är heller inte intressant. Just nu väntar vi bara på ett någolunda intressant hus ska dyka upp!

Men visst, precis så tänker vi också. Ska man flytta så ska det vara innan flickorna börjar skolan, så lite stress som möjligt för dem helt enkelt. Det känns helt klart som rätt läge nu.