06 maj 2011

Tag 2, betala för 1.

Man kan knappt tro att det är sant! Kattis var min allra bästa vän under högstadiet & delvis under gymnasiet, vi hängde ihop konstant & världen utanför var verkligen världen utanför - få kom in i vår speciella bubbla, eller ja, ingen kom väl in där om vi ska vara krassa. Vi umgicks hela dagen på skolan, sen så pratade vi i telefon varje kväll i typ 3-4 timmar. Vi har gjort så roliga saker tillsammans & jag måste säga att jag saknar henne (DIG!) en hel del & jag vet faktiskt inte riktigt vad som gjorde att vi slutade umgås...det bara blev så av någon oförklarlig anledning, kanske var det för att vi började olika linjer på gymnasiet? Var det pga en sån bagatell kan jag tycka i efterhand? Så jävla ovärt, varför höll vi inte kontakten bättre?!

Jag mötte helt otippat Kattis när på Phi-Phi 2007 när både hennes sällskap & vi backpackade faktiskt, då var jag preggo med Juni. Hur stor chans är det egentligen att springa på sin forne superbästis i ett thailändskt klädstånd på kvällskvisten kan man undra? Det var en sanslöst sjuk upplevelse vill jag lova!

Imorgon när jag ska träffa henne igen för första gången sedan dess så vad tror ni inte hon gör för min skull - hon klämmer ut en liten Elias i förtid & allt! Nu får jag det bästa av allt, två kattisar i en. Två att krama, två att tänka på & förhoppningsvis två att hitta tillbaka till igen.

För imorgon drar vi till Sundsvall & då ska jag snusa på en alldeles nyfödd bebis, jag längt´!

Grattis till föräldraskapet Kattispattis, nu ska jag lära dig allt jag kan om barn - utbildningen tar cirkus 2 minuter ;)

Inga kommentarer: