16 mars 2011

Könsfärger.

Jag är ingen såndär genusryttare som stör mig jättemycket på att vi delar in i "pojkar" & "flickor", men med tiden börjar jag störa mig mer & mer. Jag började störa mig när jag fick barn & skulle köpa kläder.

Visst stör jag mig t.ex. på att bandmerch säljs på killavdelningen. Vill jag köpa en KISS-tischa till donnorna så får jag gå på pojk för på tjejavdelningarna finns bara Hello Kitty. Vill jag ha en olivgrön jacka så får jag också på på pojk, för på tjej finns bara den lila varianten.

De flesta tror alltid att mina flickor är pojkar. Detta bara för att de sällan bär "tjejkläder" & "tjejfärger". Mina flickor går ofta i svarta bandtröjor & skinnjacka, men det gör ju även jag - inte blir jag dömd som grabb? Måste vara mitt Barbiehår som gör att jag ser tjejig ut.

Jag väljer dock inte bort tjejfärger för att göra ett "statement", utan det är helt enkelt för att jag själv inte gillar rosa & lila, jag gillar mest svart, brunt & gult. Innan flickorna utvecklar en smak själva så tar jag över helt enkelt. De som väljer bort tjejfärger bara för att de ska vara så förbannat genustänkande tycker jag däremot är idiotiska, då motbevisar de ju bara sig själva; alla barn kan alltså inte ha alla färger helt plötsligt. Tjorvigt, jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Att klä pojkar i klänning tycker jag också är over the top såvida inte deras make & pappa också går klädda i klänningar, då säger jag inget. Att fightas med sina barn som sköld känns bara fel tycker jag såvida det inte är gossebarnet själv som valt ut en rosaprickig klänning att ha på dagis.

Hursom. Det jag egentligen skulle berätta var att jag var & köpte en present till Nikki som fyllde 3. När paketet var inslaget & tjejen i kassan skulle göra snyggt med snören så frågade hon plötsligt: "Är det en pojke eller en flicka?" Öh, en tjej... sa jag lite frågande.

Resultatet blev då tydligen att hon valde tre snören i tre olika färger, ett grönt, ett rosa & ett lila som hon komponerade ihop lite klatschigt.

Hmm, tänkte jag. Själv hade jag försökt matchat omslagspapperets färg istället,  jag visste inte att snören hade nån importans könsmässigt. You live, you learn^^

4 kommentarer:

Lina sa...

Jag stod i kö bakom en kille som köpte ett presentkort (!)för några veckor sedan. Hon i kassan frågade "Är det till tjejen?". Killen svarade förvirrat ja och vips, så var presentkortet inslaget i ett paket med rosa snören.

Jag önskar så innerligt att han hade sagt att det var till pojkvännen, bara för att få se kassörskans min :-)

kajjan sa...

Haha, jag var på Blommona och reagerade också på att de frågade om paketet var till en kille eller tjej...Shit alltså! =/

A-L sa...

Håller helt med Hanna...Jag gillar inte heller då de e allt för puttinuttigt, det gäller både på tjej- och killkläder. Fast de e mycket svårare att hitta nå snyggt åt flickor. Tycker att många "flick" kläder har så mycket volanger och glitter etc. De blir för mycket för min del. Men annars tycker jag att alla färger passa till båda könen, så länge designen på själva plagget är ok. Max ha mycket rött, tror även han ha haft nå rosa och lila.

Elin sa...

"De som väljer bort tjejfärger bara för att de ska vara så förbannat genustänkande tycker jag däremot är idiotiska, då motbevisar de ju bara sig själva; alla barn kan alltså inte ha alla färger helt plötsligt." Håller med dej fullständigt! =)

Och en sak till, ni med tjejer kan iaf gå på pojkavdelningen och handla. Har man pojkar får man nöja sig med bara den avdelningen som ibland kan kännas ganska trist när man kollar över på flicksidan. ;) Nä men det finns mycket fina och tuffa pojkkläder också, det jag menar är att de som har döttrar har dubbelt så mycket att välja på. =)