02 mars 2011

Dagen gud glömde till viss del.

Jag lever faktiskt, men har haft några dagar som varit mindre bra. När katten är borta dansar råttorna på bordet säger man, men de fortsatte dansa när katten kom hem också. När jag kom hem kl. 21 på kvällen upptäcktes detta. Det här hade tydligen Juni hunnit göra medan hon surade över att Kitty skulle läggas.

Det var hennes egen speldator som råkade ut för en surkärring så vi får se om det går att laga. Tydligen hade hon varit sur & anti när Baby skulle natta Kitty & som alla småbarnsföräldrar vet så brukar de utnyttja sådana tillfällen till att bara göra fanskap, på 5 minuter hinner man bränna upp huset om man så vill.

På Tisdagen när jag vaknade upp med en golfboll i munnen & halvsidesförlamning i ansiktet (ja, det ser ut så, mer om det sen) så visste jag inte att hela dagen skulle bli fel. Med tandvärk(eller tanden är ju borta, men "hålvärk" då) så är man ju inte superglad heller direkt.

Förmiddagen började lugnt med en halvsur Kitty men på eftermiddagen brakade det lös. Juni har blivit förbannat anti-mamma & trotsar mig till max precis hela tiden. Hon kan t.ex. gå på toa, hon är inte blöjfri än dock, men av någon anledning tappade hon allt igår. Hon satt 2 (!) ggr i den nya soffan med nerkissade byxor utan att varken säga till eller reagera själv, så efter två kisstorkningar så var jag sur som ättika eftersom hon faktiskt VET hur detta funkar, av någon anledning sket hon bara i allt igår.

Sen blev Kitty på ett jävla humör eftersom hon är snorig (snoriga ungar är vedervärdiga, de varken sover eller är nöjda, bara gnäll) & när jag väl kastat ihop middag under ständiga skrik, så hann förstås Juni kissa i soffan, spagettin blev överkokt & när Baby kom innanför dörren & skulle äta så visade sig det att Kitty haft bajskalas & var helt nersölad upp till halsen, jag var förbannat less så Baby fick ta henne till badet.

Sen blev det av någon anledning nåt missförstånd mellan jag & Baby om att jättegrytan jag gjort 5 liter köttfärssås i var odiskad från start, tydligen hade hunden slickat ur den vilket gjort att den såg diskad ut & eftersom den stod vid diskstället & såg helt klinisk ut så antog jag ju att den var ren när jag började använda den. Jamen FRÄSCHT! Sen blev vi sura på varann men senare på kvällen fick jag en flashback att det faktiskt var jag som diskat grytan tidigare på dagen, så det VAR diskad.

Hela tiden molande tandvärk & ömma trumhinnor, mitt humör var inte på topp nej. Sen har Juni de sista 4 dagarna börjat tokskrika & bete sig när vi nämner ordet "sova" & kommer jag ens i närheten så sparkar hon & vrålar lungorna ur sig, bara Baby duger då.

Det kan bara bli en bättre dag idag! Dock känner jag mig rätt härjad efter ingreppet så det blir inte mycket gjort. Får se om jag bjuder på en bild senare.

5 kommentarer:

Emily sa...

Skönt ändå att se att fler har dagar då allt går åt helvete. Igårnatt vaknade jag vid 1.30 av att elsk spydde som en jävla räv. Jag tog skydd nere i soffan men vid 3.30 stod jag inte ut längre så då började jag skura och sanera huset.
Kl 6 åkte jag till Åsele, gjorde bort typ 4 timars jobb på 2 timmar (körde ner på 30 min) och hetsade sedan hem igen för att fortsätta skura och ta hand om lillan samt be till Gud att inte vi skulle bli smittade av mannen som blev isolerad i sovrummet.
Fick åka tillbaka till jobbet igen och ha lillan med mig, gick över förväntan ändå måste jag säga, och sen svischade vi hem igen lagomt till att frossan började härja i min kropp, och när lillan gått och lagt sig började jag kräkas som en diot också. Lovely day!
Att det sedan finns typ tusen andra problem som hopar sig över en kan man tackochlov glömma såna dagar, för det blir liksom för mkt.

Hoppas det är bättre nu med munnen och bajsande barn och allt.

Linda sa...

Jisses, jag blir alldeles utmattad av att bara läsa! Det kan bara bli bättre!

Här får madame också psykbryt och ett par dagar så duger bara pappa, och sen duger bara jag. Det kan också växla från en sekund till nästa... Det har dock blivit lite lugnare så vi hoppas att denna fas börjar gå över. Hon hade en sån där humörsvängsfas när hon var 2,5 år också.

Hoppas hålvärken är bättre idag! Och ja, om det blir några muffins återkommer jag med bilder. :-D

Kerstin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Kerstin sa...

Åh, så tokigt jag skriver... Jag gör ett nytt försök...

Ha ha ha!!! Jag måste bara få skratta =) Dessa dagar är så jävla underbara =P

Fick en flashback från tiden när jag va gravid med Ellenor

http://ikerstinsmage.blogspot.com/2010/11/gammal-goding.html

Jag minns även en gång när Nicke va nyfödd. Det ringde ett viktigt samtal, hunden hade psykbryt, jag ammade Nicke och min kanin hade rymt... Så där sprang jag runt på tomten med brösten framme, ammade Nicke, telefonen i örat och jagade en galen kanin =)

Ah, roliga minnen blir det i alla fall!!

Sofia sa...

Haha, men o så hemskt! Jag antar att man får skratta åt tragiken :)