29 januari 2011

Vintagesexism.

Det finns många gamla reklamer som förmodligen aldrig skulle godkännas idag. Det enda en kvinna, enligt män, klarade av förr var att vara hemmafru. Det konstiga är att 50-talsstuket med husfrugrejen har blivit 2000-talets nya trendgrej av någon obegriplig anledning.
Många av dessa tjejer kan kännas igen på romantiska bloggar i vintagelook med sepiafotografier. De inreder i shabby chic & bär ofta pastellfärgade kläder med spetsapplikationer (eller riktigt vintage förstås) & handlar bara ekologiskt. Bloggen fylls av bilder med bullbak, stillebensinredning i lantlig look & på den förklädesprydda bloggaren.
Personligen tycker jag att det här med att bli en femtiotalshusfru är ett stort steg tillbaka, åtminstone för oss kvinnor. Min mardröm är att inte få ett fast jobb efter f-ledigheten med Kitty, jag skulle dö om jag skulle måste spendera mina dagar i hemmet & bara baka, inreda, städa & vara fru/mamma.
No offense, men jag har högre ambitioner än så. Jag vill kunna ha ekonomi nog att försörja mig själv utan att behöva luta mig tillbaka på någon annan, jag vill känna mig behövd på en arbetsplats & jag vill inte "bara" vara mamma & fru. Jag vill känna mig smart, självständig & dra mitt strå till den husliga kassan, är man beroende av någon annan hela tiden så kan man aldrig riktigt känna så - eller ja, det kan man om man gillar detta förlegade 50-talstänk.
Ponera att min man skulle lämna mig i framtiden & jag varit hemmafru hela tiden. Då har jag varken jobb, ekonomi eller pension - kul!

8 kommentarer:

Anna sa...

Varför inte bara inse och acceptera att vissa vill vara hemma med sina barn... och andra inte! Varför göra en "grej" av det och ta upp det gång på gång?

Hanna sa...

Gång på gång? Minns inte om jag skrivit det speciellt ofta & jag kan inte bry mig mindre om det faktiskt , jag har bara inget gemensamt med dessas önskemål - att jag har nåt emot det som du skriver är bara löjligt då jag har fina vänner som just tillhör en sådan "grupp".

Sen har detta ingenting med att om man vill vara hemma med barn eller inte, du behöver inte ha barn för att vara den "typen" jag generaliserar, det jag tycker känns som ett stort steg tillbaka är att så många moderna tjejers dröm är att bara gå hemma & leva på sina män - det känns väldigt omodernt & som en dålig trend jag hoppas att mina flickor INTE väljer att följa. En så svag syn på kvinnor vill jag inte de ska få som ideal.

Läs om, läs rätt & bespara mig fåniga kommentarer. Alternativt är du en obildad husfru som inte förstår sådana här texters kontenta & av okunnighet direkt personligen tar åt dig.

Givetvis skrev jag bara det sista för att reta dig lite mer, slappna av för fan! ;)

Ewa sa...

Ha, ha, du är så rolig i din kommentar Hanna.
Jag tyckte också det lät som en mardröm att gå hemma och baka på dagarna. Och hur fan ska man kunna shoppa utan egna pengar??
I love shopping.
Håller med dig här.

Anna sa...

Skrev inte att detta var något du hade emot och att man som "hemmafru" tar åt sig av dessa inlägg!
Att man som "hemmafru" "måste spendera mina dagar i hemmet & bara baka, inreda, städa & vara fru/mamma"... att jag skulle känna mig mindre smart för att jag "jobbar hemma", att vi inte skulle vara självständiga kvinnor med mål och ambitioner... Vilka förutfattade och bakåtsträvande tankar! Att vara hemmafru idag är något helt annat än hur det var att vara hemmafru för 60 år sedan!
Men du hade hittat riktigt roliga reklamer :), jag kanske skulle ta och hänga upp dom här hemma :)

Sonja sa...

en viktig grej är ju att kunna skilja sig när man vill också. Inte stanna för att man är beroende av någon.

jag tycker det är fint att man lägger sig i varandras händer som par, men vill man inte längre, så ska man kunna ta sitt pick o pack och gå.

Hanna sa...

Nej, givetvis generaliserar jag väldigt gravt, men annars är det svårt att skriva en "bra" text! Givetvis är inte alla osjälvständiga spisslavar, givetvis är inte alla arbetsskygga latmaskar heller, MEN i min värld så tycker jag att alltför många verkar drömma om den tillvaron - framförallt arbetsskygga om jag ska vara ärlig. Återigen så drar jag många över samma kam här för att det är enklast :)

Jag vet så många som bara vill gå hemma och jag läser om ännu fler, jag frågar mig bara varför? Varför är det mer lockande att baka bullar hela dagarna än att utbilda sig och få ut allt positivt man får ut av en arbetsplats? Varför väljer man att leva på någon annan istället för att ha som mål att kunna klara sig själv "utifall att"? De födda rika som aldrig arbetat hårt en enda dag i sitt liv brukar sällan ha något vettigt att komma med eller förståelse för andra, men det är en annan historia.

Ville bara understryka att jag inte har något mot hemmagående mödrar som så (då jag trodde du menade så) eftersom jag umgås med flera sådana. Jag delar inte deras värderingar, men jag dömer dem inte så hårt som det kanske kunde tolkas.

Hanna sa...

Sonja sätter återigen huvudet på spiken! Hur många har ni inte hört om som blivit dumpade och sen går i personlig konkurs, de som blir änkor och plötsligt måste börja jobba treskift för att ha råd med hyran, eller de som lever i ett kärlekslöst förhållande med en man som har älskarinnor men frun väljer att svälja stoltheten för att hon inte har råd att lämna? I det sista exemplet har väl ofta mannen heller inte hjärta att skilja sig, så de väljer att leva i nåt sjukt samförstånd bara för att kvinnan inte har något att falla tillbaka så?

Det är faktiskt inte sci-fi, sånt här finns ju runt om oss alla, tom i nåns kvarter. Nej, jag tycker att drömmen om att leva som lyx/husfru är ogenomtänkt, omodern och överhypad, det känns väldigt långt från 2011.

Tillhör gör att vi kvinnor har mage att klaga på dålig jämställdhet hela tiden, vi säger ju rent ut att vi inte ens vill jobba?!såna här kvinnor drar ju ner för oss "vanliga" minst sagt.

Sofia sa...

Vilket intressant inlägg! Jag håller med dig helt och hållet här. Jag tycker definitivt att det är bäst att jobba för att få en egen inkomst! Jag skulle kunna säga mer men jag avstår för att inte reta någon! ;)