30 januari 2011

Vintagesexism del 2.

En sak som jag aldrig nog kan understryka vikten av är att man alltid måste vara överdrivet rakt på när man bloggar. Det finns så många människor som inte förstår sig på sarkasm, ironi, generaliseringar & att "läsa mellan raderna". Under mina år så har min ironi försvunnit nästan helt från att i grunden ha en helt ironiuppbyggd blogg, men jag tyckte det blev så satans besvärligt att det alltid var någon som tog en på orden utan att förstå "smart" humor. Såna som är ganska långt ifrån mitt eget tänkande helt enkelt, det blev jobbigt att alltid måste säga "NEJ. Det var ett skämt, jag kastade inte ut ungen genom fönstret" eller att tvångsmässigt lägga upp bortförklarande smileysar - jag som hatar smileysar & undviker att använda dem i vanliga fall.
Dock måste jag återigen understryka det på kommentaren jag fick i förra inlägget om sexism, huruvida jag "alltid" utpekar kvinnor som vill vara hemma med sina barn osv. Jag tycker inte att jag gör det för tja, jag har ingen anledning att peka på dem av någon anledning. Jag delar absolut inte deras önskemål om att vara hemma, men jag har inget emot dem personligen heller eftersom jag faktiskt har vänner som vill & väljer att vara hemma. Bara för att jag inte delar deras värderingar så har jag inget emot deras val, man kan vara olika & ändå acceptera varandra. Jag gillar arbete, de gillar hemmaliv. Punkt.
Dock handlar som sagt inte detta om huruvida du är hemma med barn eller inte, för det är inte det som jag skriver om. Att, i mitt tycke, välja att vara en 50-talsfru har inget med barn att göra, du behöver inga barn för att vara det - du kan lika gärna vara en självupptagen hollywoodfru utan barn som ägnar dagarna åt cafelatte & näsoperationer. Det finns ju faktiskt även de som vill jobba, men som inte kan då deras män inte är hemma på veckorna, de ges ju inget annat val än att vara hemma.

Alla är ju fria att göra sina egna val & jag respekterar allas val, men som jag skrev i kommentaren så hoppas jag inte att det är någon trend som mina flickor väljer att följa, jag hoppas att de blir självständiga kvinnor med mål, ambitioner & ekonomi som gör att de klarar sig själva. Jag anser att så länge du lever på någon annan hela tiden så är du i konstant beroendeställning, du är alltid beroende av den andre parten. Vill du ha en ny mascara? Jajemen, bara att gå till mannen & be om pengar & hoppas man får det. Den som tjänar pengar kan ju göra vadsomhelst för sina pengar & jag kan egentligen inte lägga mig i dess val, men den som inte tjänar egna pengar måste alltid be om det & hoppas på att få.

Jag är inte en sån som klarar sådant, jag vill inte BE om pengar till egoistiska ändamål, jag vill tjäna mina egna pengar så jag kan betala kalaset själv. Ska jag vara ärlig så tycker jag det här med f-ledighet/arbetslöshet är skitjobbig då jag inte kan bidra till hushållskassan ordentligt. Eftersom min man är den som jobbar & tjänar pengar hela dagarna så känner jag instinktivt att jag är den som "skall" städa, tvätta, laga mat, handla & sköta barnen för att på nåt sätt göra rätt för mig då jag inte "gör" något annat. Visst, han kräver inte att jag ska göra det, men skulle jag inte göra något av det så skulle han nog tycka att jag var en slö jävel som bara tog.

Förstå mig rätt, jag hamnar i en beroendeställning & jag gillar det inte. Sen är det som jag skrev tidigare, jag får ingen pension på att gå hemma, jag har ingen egen ekonomi & skulle det skita sig för vårt äktenskap så är jag fanimej körd som det är idag. Jag vill & kan inte peka med pinnar mot folk för som ni vet så är jag både outbildad & arbetslös själv, MEN mina ambitioner är verkligen att skaffa mig en utbildning & ett jobb så jag känner att jag också är något värd, att jag också kan någonting. JAG mår inte bra av att vara i underläge helt enkelt.

Så, jag respekterar allas val, men jag tycker att det är en dålig trend. Bakåtsträvande & inget jag rekommenderar någon.


4 kommentarer:

A-L sa...

En del människor tycker/känner att "gillar" de inte att bara vara hemma utan faktiskt vill jobba också, älskar de inte sina barn nog mycket. Mycket konstigt. Man älskar väl inte sina barn mindre för att man längtar/vill arbeta (av olika anledningar).

Lina sa...

Jag tycker du har helt rätt. With or without kids.

Poäng tycker jag också man kunde hitta här: http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article8027026.ab

Tella sa...

Fastän jag uppfattar det ofta att de som du nu syftar till..bloggar med lantlig stil, bakar muffins osv osv..är det inte så att de går in mkt i den rollen när de är mammalediga? Jag uppfattar det nog som att många kvinnor arbetar och har ambitioner men uder ex sin mammaledighet verkligen går in för att baka, pyssla, inreda osv..sånt man normalt sett inte har tid med. Det är då min uppfattning :-)

Sonja sa...

Jag får sura kommentarer oerhört sällan. Ibland är det nån som inte fattar och då blir jag konstigt glad (såvida kommentaren inte är rent elak eller läskig, då blir jag lite freaked)