31 januari 2011

Resultat!

Ja, vi är fortfarande internetlösa, förbannat jobbigt!

I Lycksele idag konstaterades det att Junilicious är närsynt med brytningsfel, mer fattade vi inte just nu. Imorgon bär det alltså iväg till optikern för att välja ut några glajjer. Man får hoppas att dagens utbud är bättre än 80-talets, de var ju tyvärr rätt stygga som jag minns det, nördlook direkt liksom. Halshugg mig inte för den åsikten, jag fick själv glasögon i 2:an men tyckte det var förbannat härligt då jag senare fick använda linser. Fick ett uppsving kan man säga!

Huvudsaken att Juni känner sig nöjd & slipper ont i huvudet mer! Det är ju ett nödvändigt ont & jag vänjer mig väl så småningom. Junis ett år äldre tremening Ilma fick ju också glasögon tidigt så Juni behöver ju inte känna sig ensam på nåt vis - jag tycker nog det är betydligt jobbigare själv ska jag erkänna, 2.5 år gammal kändes så tidigt bara. Men "skitsamma" som Junilicious brukar säga ;)

Annars fick vi även ett stort paket med en soffa vi impulsköpte nyligen. Blev bra!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Hos ortopisten.

Betty-Ann styr upp saker med en duktig Juni. Nu är det dags för droppar, men ögondoktorn är sjuk idag så vi hoppas verkligen att de hittar en ny så vi slipper köra 24 extramil senare. Dropparna svider så det blir till att muta sedan!
Published with Blogger-droid v1.6.5

30 januari 2011

Fröken Skelögd.

Imorgon ska vi till Lycksele med Juni. Hon har plötsligt blivit väldigt skelögd & det blir fort sämre. Fick en "akuttid" så vi hoppas förstås att det inte är något allvarligt, man kan ju aldrig vara säker. Vi håller tummarna & hoppas även att doktorn är snäll.

Förövrigt är det tredje dygnet vi 95% av dagen är utan Internet, jag blir galen! Jag har ju Tradera att tänka på menar jag.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Vintagesexism del 2.

En sak som jag aldrig nog kan understryka vikten av är att man alltid måste vara överdrivet rakt på när man bloggar. Det finns så många människor som inte förstår sig på sarkasm, ironi, generaliseringar & att "läsa mellan raderna". Under mina år så har min ironi försvunnit nästan helt från att i grunden ha en helt ironiuppbyggd blogg, men jag tyckte det blev så satans besvärligt att det alltid var någon som tog en på orden utan att förstå "smart" humor. Såna som är ganska långt ifrån mitt eget tänkande helt enkelt, det blev jobbigt att alltid måste säga "NEJ. Det var ett skämt, jag kastade inte ut ungen genom fönstret" eller att tvångsmässigt lägga upp bortförklarande smileysar - jag som hatar smileysar & undviker att använda dem i vanliga fall.
Dock måste jag återigen understryka det på kommentaren jag fick i förra inlägget om sexism, huruvida jag "alltid" utpekar kvinnor som vill vara hemma med sina barn osv. Jag tycker inte att jag gör det för tja, jag har ingen anledning att peka på dem av någon anledning. Jag delar absolut inte deras önskemål om att vara hemma, men jag har inget emot dem personligen heller eftersom jag faktiskt har vänner som vill & väljer att vara hemma. Bara för att jag inte delar deras värderingar så har jag inget emot deras val, man kan vara olika & ändå acceptera varandra. Jag gillar arbete, de gillar hemmaliv. Punkt.
Dock handlar som sagt inte detta om huruvida du är hemma med barn eller inte, för det är inte det som jag skriver om. Att, i mitt tycke, välja att vara en 50-talsfru har inget med barn att göra, du behöver inga barn för att vara det - du kan lika gärna vara en självupptagen hollywoodfru utan barn som ägnar dagarna åt cafelatte & näsoperationer. Det finns ju faktiskt även de som vill jobba, men som inte kan då deras män inte är hemma på veckorna, de ges ju inget annat val än att vara hemma.

Alla är ju fria att göra sina egna val & jag respekterar allas val, men som jag skrev i kommentaren så hoppas jag inte att det är någon trend som mina flickor väljer att följa, jag hoppas att de blir självständiga kvinnor med mål, ambitioner & ekonomi som gör att de klarar sig själva. Jag anser att så länge du lever på någon annan hela tiden så är du i konstant beroendeställning, du är alltid beroende av den andre parten. Vill du ha en ny mascara? Jajemen, bara att gå till mannen & be om pengar & hoppas man får det. Den som tjänar pengar kan ju göra vadsomhelst för sina pengar & jag kan egentligen inte lägga mig i dess val, men den som inte tjänar egna pengar måste alltid be om det & hoppas på att få.

Jag är inte en sån som klarar sådant, jag vill inte BE om pengar till egoistiska ändamål, jag vill tjäna mina egna pengar så jag kan betala kalaset själv. Ska jag vara ärlig så tycker jag det här med f-ledighet/arbetslöshet är skitjobbig då jag inte kan bidra till hushållskassan ordentligt. Eftersom min man är den som jobbar & tjänar pengar hela dagarna så känner jag instinktivt att jag är den som "skall" städa, tvätta, laga mat, handla & sköta barnen för att på nåt sätt göra rätt för mig då jag inte "gör" något annat. Visst, han kräver inte att jag ska göra det, men skulle jag inte göra något av det så skulle han nog tycka att jag var en slö jävel som bara tog.

Förstå mig rätt, jag hamnar i en beroendeställning & jag gillar det inte. Sen är det som jag skrev tidigare, jag får ingen pension på att gå hemma, jag har ingen egen ekonomi & skulle det skita sig för vårt äktenskap så är jag fanimej körd som det är idag. Jag vill & kan inte peka med pinnar mot folk för som ni vet så är jag både outbildad & arbetslös själv, MEN mina ambitioner är verkligen att skaffa mig en utbildning & ett jobb så jag känner att jag också är något värd, att jag också kan någonting. JAG mår inte bra av att vara i underläge helt enkelt.

Så, jag respekterar allas val, men jag tycker att det är en dålig trend. Bakåtsträvande & inget jag rekommenderar någon.


29 januari 2011

Damn, återigen ett kalas på "fel" ort.

Vi hade egentligen planerat att åka på röjig & superhemlig^^ stugfest i Umeå i helgen, men tyvärr svek ekonomin. F-kassan drog tillbaka 2500 spänn för mig som var felutbetalade (mitt fel), så ja, månaden blir tung.

Kalaset lät enormt kul, men jag taggar extra mycket för nästa kalasinbjudan istället. Den kommer snart hoppas jag?! Drick några öl för mig också gott folk, eller ja, drick många!


Vintagesexism.

Det finns många gamla reklamer som förmodligen aldrig skulle godkännas idag. Det enda en kvinna, enligt män, klarade av förr var att vara hemmafru. Det konstiga är att 50-talsstuket med husfrugrejen har blivit 2000-talets nya trendgrej av någon obegriplig anledning.
Många av dessa tjejer kan kännas igen på romantiska bloggar i vintagelook med sepiafotografier. De inreder i shabby chic & bär ofta pastellfärgade kläder med spetsapplikationer (eller riktigt vintage förstås) & handlar bara ekologiskt. Bloggen fylls av bilder med bullbak, stillebensinredning i lantlig look & på den förklädesprydda bloggaren.
Personligen tycker jag att det här med att bli en femtiotalshusfru är ett stort steg tillbaka, åtminstone för oss kvinnor. Min mardröm är att inte få ett fast jobb efter f-ledigheten med Kitty, jag skulle dö om jag skulle måste spendera mina dagar i hemmet & bara baka, inreda, städa & vara fru/mamma.
No offense, men jag har högre ambitioner än så. Jag vill kunna ha ekonomi nog att försörja mig själv utan att behöva luta mig tillbaka på någon annan, jag vill känna mig behövd på en arbetsplats & jag vill inte "bara" vara mamma & fru. Jag vill känna mig smart, självständig & dra mitt strå till den husliga kassan, är man beroende av någon annan hela tiden så kan man aldrig riktigt känna så - eller ja, det kan man om man gillar detta förlegade 50-talstänk.
Ponera att min man skulle lämna mig i framtiden & jag varit hemmafru hela tiden. Då har jag varken jobb, ekonomi eller pension - kul!

27 januari 2011

Barbazoo & tandläkarkungen.

Jag har börjat virka Barbapapafamiljen, men de blev gigantiska vilket iof var ganska kul när jag tänker efter. Det svåra är att brodera ansikten, det är alltid det som förstör alla mina figurer. Vi får se hur det blir.

I övrigt så har jag nu gjort 4 tandläkarbesök på 3 dagar. Min tandläkare är GULD värd för mitt högkostnadsskydd gick nämligen ut nu på fredag, men på nåt sätt så har de varit så jävla hjälpsamma & tänkt på mig så fort de fått återbud osv istället för att gå på kölistan, så något som skulle vart omöjligt (dvs få allt fixat innan jag får betala fullpris igen) blev möjligt. Ringde nämligen & bokade tid först förra torsdagen, väldigt sent påtänkt av mig...

Notan slutade på typ 5600, men nu behöver jag bara betala 2300 istället! Allt tack vare att de ha varit så fruktansvärt hjälpsamma fastän jag inte ens bett om det. Björn Bay är min tandläkarkung!

Annars görs det inte så mycket, Kittykatten är snorig så vi håller oss mest inne. Ikväll ska jag se om jag hittar något kul till en uggla som rockerkiddet Nova skall få. Tyg-genomgång alltså!

Nu ska Barbazoo få ögon.


Den avskyvärda bajsbjörnen.

Jag skrev ju tidigare om att jag hatade den präktiga björnen Paddington, han var så jävla "träig" som Olle uttryckte det. Jag kom även fram till att jag, precis som Lopez, tycker att Bumbibjörnarna är de enda björnarna jag kan ge cred till.

Se på Nalle Puh t.ex. Jag verkligen hatar Nalle Puh, han står för allt jag hatar med björnar. En så otroligt korkad björn, inte ens dumcharmig utan bara dum, hur kan man gilla honom? Det värsta av allt är att han pratar så förbannat långsamt & jag hatar saker som är långsamma, det börjar rycka i min irritationsnerv direkt.

Sen de här dumma Puh-citaten som folk ska envisas citera jämt, jag spyr! Det roligaste av allt är att han heter Pooh-bear, vem har kommit på det för ni vet väl vad pooh betyder?

Samtidigt var det ganska träffande i min mening.

26 januari 2011

Tandläkarångesten.

Trött & härjad var det dags för tandis igen imorse & som vanligt gick det åt helvetet med 3, ev 4 hål + en visdomsoperationsremiss till Umeå. Skittänder som kostar satan, ångest! I eftermiddag är det dags igen, tredje gången för veckan...Tur att Junimys tröstar.
Published with Blogger-droid v1.6.5

25 januari 2011

30 dagar - dag 4.

Vad jag åt idag kändes förbannat B att skriva om så jag byter ämne.

Att bli mamma var för mig aldrig en självklarhet, jag har aldrig haft det som ett mål i livet. Jag hade fullt upp med att leva livet, att ha barn kändes som en begränsning & låg långt fram i planerna. Jag har aldrig varit speciellt barnkär men jag antar att det beror på att jag är ensambarn själv & helt enkelt inte haft så mycket med barn att göra, jag kände mig alltid konstlad & lite besvärad kring kids.

Dock träffade jag Baby & som ni vet sedan tidigare så visste jag direkt att det var mannen i mitt liv. Det dröjde inte länge förrän jag för första gången kände att "...en miniBaby skulle nog vara trevligt..."Efter bara nåt halvår tillsammans så slutade jag med p-piller & 1.5 år senare blev jag gravid med Juni. Eftersom det faktiskt dröjt längre än vad jag trott så hade jag vid det här laget blivit riktigt sugen på barn.

Sedan Juni föddes så omvärderades precis allting i mitt liv. Visst var/är det tufft ofta, ja nästan varje dag, men när första året gått så konstaterade vi ändå "Var det inte svårare än såhär?". Direkt efter Junis födsel så visste jag att jag ville ha en till tätt inpå & så blev det.

Även om jag inte är den som bakar kakor & leker hela dagarna så är jag nöjd med mig själv, jag kommer att vara rolig på andra sätt - de kommer att få följa med på resor, konserter & sånt istället. Jag är inte en perfekt mamma, men jag är god nog, jag gör allt för mina barn så gott jag räcker till. Det finns stunder då jag vill kasta ungarna genom fönstret & skrika håll käften, men de stunder då vi bara skrattar, myser & tar in intryck tillsammans är så mycket värda att de konflikter man haft under dagarna försvinner direkt.

Att få se ett barn utvecklas är det coolaste jag varit med om, varje dag är en gåva & varje dag ger mig något nytt att fascineras av. Det är inte en dans på rosor, men idag kan jag aldrig förstå vad jag skulle gjort utan dem, livet skulle kännas meningslöst. Varje natt innan jag lägger mig så smyger jag in till dem & ger dem en godnattpuss, jag kan bara inte låta bli.

Jag är noga med att sätta tydliga gränser eftersom vi tror att ett konsekvent & rättvist sätt är det bästa. Det börjar med att de får somna själva vid 4-5 månader & sedan fortsätter vi vår uppfostran med att ett nej alltid är ett nej, i annat fall får man ett ja direkt. Det ska inte löna sig att tjata hos oss & vardagshyfs tycker vi också är viktigt (t.ex. en sån självklarhet som att säga tack när man får något etc) Jag vill försöka undvika "snorungar" i det längsta.

Min ambition är att jag ska fostra mina flickor till självständiga & självsäkra tjejer som är trygga i sig själva men samtidigt kan ge omtanke till andra. Hur jag lyckas kan bara framtiden avgöra men jag försöker göra mitt bästa genom att själv försöka föregå med gott exempel.

Att bli mamma gjorde mig till en bättre människa, får man säga den klassikern? Jag gör det.

Om att köpa nya bröst.

Juni är på dagis & jag, Kitty & Ozzy myser vid kaminen. Letade fram tv-spelet & lattjade lite, något jag varit extremt sugen på väldigt länge!

Btw; En dag när Kitty fick för sig att hon skulle ammas så sa jag "Det går inte, det är slut i tuttarna!" varav Juni säger "Du måste köpa nya!"

Jajemen! sa jag, du får säga det till din pappa...barn är både söta & förståndiga.

Nu ska jag på date!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Mössa till Junilicious.

Igår virkade jag en mössa till storan. Meningen var att det skulle bli en baggy, men garnet räckte inte så det fick bli en helt vanlig.

Den satt som en smäck & är givetvis brungulorange - den snyggaste trippeln :)
Published with Blogger-droid v1.6.5

24 januari 2011

Elidus, hos de flesta ungar.

Såna här lampor hade nog de allra flesta på 70-80-talet. Framförallt över barnsängarna satt de & de kunde ha alla möjliga kulörer - jag undrar om inte min var brun? Vart tvungen att googla dem idag & de visade sig heta Elidus. Vilken nostalgi!


22 januari 2011

Stuvbitsfawn.

"Cause it´s super kawaii, that means supercute in japanese..."
Harajuku Girls - Gwen Stefani

Igårnatt så började jag testa olika sömmar på symaskinen, det blev ett litet rådjur förstås - min absoluta favoritinspiration i mångt & mycket. Den är sydd av ett örngott, filt & stuvbitar, baksidan på rådjuret är helbrunt & den mäter väl ca 30 cm i höjd.

Bilden är från mobilen så jag försökte shapea upp bilden snabbt i ett bildprogram, men det lyckades inte så bra. Färgerna stämmer inte överens & detaljerna syns inte alls tyvärr. Jag lovar, den är drop dead gorgeous-söt på riktigt! Ska visa nån bättre bild framöver bara kameraeländet repareras...

Så, nu blir det väl en massa cutiepies sydda här framöver då - igen...
Published with Blogger-droid v1.6.5

Yoga eller misshandel?

Jag såg den här kvinnan på Expressen, Lena Fokina, baby-yoga specialist. Ni får kalla mig stiff om ni vill, men nej, jag tycker inte detta känns OK - tycker ni? Rent spontant så känner jag att jag sitter & stör mig oerhört på det såhär i efterhand!

Mauro & Pluras kök.

Alltså, jag har ju inte sett det här programmet så egentligen kan jag inte döma ut det, men jag har några tankar ändå kring Mauro & Pluras kök.
Hur kom de på att de här snubbarna skulle få ett matlagningsprogram, vad var själva idéen bakom? "Jag vet, vi kör på ett helt nytt koncept! Vi kan exempelvis ta två , gärna kokainsnortande, halvkändisar som lagar mat i tv! Vi tar några helt otippade, varför inte Plura med den gigantiska ölmagen, han kan gå utan tröja & lägga kaggen på skärbrädan för lite extra tittarsiffror. Sen tar vi...hmm...jag vet, Sveriges absolut tråkigaste människa, Mauro Scocco, han kan bara vara en dyster bisittare & kemin mellan dem båda kommer att vara otrolig, helt nyskapande!"
Nä, jag vet inte, kanske var jag alltför elak & orättvis nu. Jag har som sagt inte ens sett programmet & det kanske faktiskt är jättecharmigt, men Mauro har jag så jävla svårt för att jag inte ens orkar ge programmet ett försök. Det känns ju förbannat udda bara & jag måste säga att jag tyckte det såg lite onaskeligt ut när jag såg på en trailer att Plura kockade runt i bar överkropp. Om nån sett programmet & gillar det så får ni tipsa mig helt enkelt!


21 januari 2011

Påslakan med 70´s vibes.

Påslakanet till Kitty färdigställdes också nu när maskinen är på plats. Tyget är helt ljuvligt & är en liten kopia på det klassiska Skillingarydstyget, men förstås mycket billigare & enklare att få tag på. Köps på Jofotex. Ja, ni ser ju själva hur dålig första bilden är, tygbilden anger den riktiga färgen!


20 januari 2011

Fara & färde, morsan syr igen!

När jag fyllde 30 så fick jag en supersymaskin av morsfars. Den är dock så jävla avancerad & superb att jag inte fått tid att börja förstå mig på den förrän idag. Äntligen tog jag tag i saken, stängde dörren om mig när sjuk man skötte barn & så drog jag igång eländet, dvs läste instruktionsboken medan jag med nöd & näppe lyckades trä i tråden åtminstone.

När jag väl förstod mig på hur programmet för raksöm skulle vara så gjorde jag klart ett projekt jag haft liggandes i nåt halvår eller så, en förklädesklänning till Junilicious med Popeye-tyget jag köpte på loppis för hundra år sedan.

Eftersom min dyra & absolut bästa sybok spårlöst har försvunnit i flytten så fick jag (återigen) göra ett halvdant mönster själv. Halsen & armarna blev lite väl urringade & vidden skulle väl kunna tas in lite, men shit the same, den funkar bra ändå! Får väl minska på dessa mått vid nästa försök & se om jag lyckas bättre, eller helt enkelt hoppas på att den förbannade boken dyker upp igen...
Åh, vad jag älskar att sy, även om svordomar & tallrikar flyger runt mig ibland. Jag är som tidigare nämnt faktiskt förbannat kreativ, men jag har inte riktigt kunskaperna till alla olika projekt jag har i huvudet. Nåja, skam den som ger sig, oavsett om det handlar om virkning eller klänningssömnad brukar jag reda mig ganska bra i slutändan ändå.
Nu ska jag köpa sånt där grejs så jag kan börja lära mig applikationer! Känns skönt att vara på sybanan igen dessutom. Maskinen är som en dator, man kan spara "sömnadsprogram" & det finns triljoner sömmar att välja, jag kan numera tom sy i jersey - jihooo! Well, dock har jag bara förstått mig på raksömmen än, så vi ser väl när jag fattar nåt mer av denna Bill Gates-maskin.

Magsjukan slog till.

Well, jag säger det, att vara förälder med magsjuka samtidigt som barnen är magsjuka är inte enkelt. När man knappt kan stå på sina egna två ben så är det svårt att hålla upp fyra ben till om man säger så.

Som jag skrev tidigare så spydde Kitty i söndags & måndags & sen dess har hon inte varit riktigt hundra. Jag & Baby spydde hela måndagsnatten & sen vi var helt borta hela tisdagen, kramp i magen, feber & frossa & allmäntillståndet var kasst måste jag säga. På tisdagsmorgon konstaterade vi att "Pust, Juni klarade sig än en gång" men två sekunder senare så spydde hon rakt över filtallriken, över hela matbordet, sig själv & stolen. Efter en dusch var hon som ny igen & ägnade resten av dagen åt att skutta runt & vara adhd medan vi andra låg som lik.
Precis innan kvällning så satt Juni bredvid mig i soffan när hon ett-tu-tre kaskadspydde Provivablåbärskräks över hela soffan, mattan, golvet & "extrasängen" vi bäddat ut på golvet. Sen hann hon spy ännu mer när vi väl tog oss in på toan.

Fy fan för att torka kräks när man själv mår illa! Idag är jag relativt kry förutom huvudvärk, men Baby är fortfarande ganska risig. Vi har aldrig varit såhär dåliga på flera år så jag börjar misstänka att det är vinterkräken snarare än magsjuka, för den har vi haft en gång förr & det var tammefan döden! Soffan STINKER spya & hur vi ska rädda den vettefan, är det ens möjligt? Till & med matbordet luktar spya sedan filincidenten, förstå! Idag har vi spysanerat hela huset fastän vi mest bara velat ligga & vila oss friska - ingen rast ingen ro när man har smådonnor inte.

Magsjuka är fanimej döden.
EDIT: Ja, nu spydde hunden också!!!

19 januari 2011

Namnklistermärken från 80´s.

Packade upp lite av mina gamla böcker jag fick av morsfars häromdagen när en bok med denna namnlapp uppenbarade sig. Nostalgi! Jag minns dessa "märklappar" väldigt väl, de fanns på kartor & fanns i flera olika utföranden, på bilden ser ni "solglasögon"-motivet, minns även att det fanns ett märke utformat som en gul blyertspenna. I love it!

Lemmy.

[Musik][Dokumentär] Detta är dokumentären om Lemmy Kilmisters liv & karriär, ni vet den coole snubben i Motörhead? Hursomhaver, Lemmy är ju en förjävla skön snubbe som lever & andas rock´n´roll helt igenom så att filmen skulle vara dålig fanns det inga planer för. Filmen var riktigt bra faktiskt, egentligen skulle jag nog vilja ge filmen en hel 9:a om jag tänker efter - en 8 var lite snålt. Att filmen är så bra beror förmodligen just på vad jag skrev innan, han är en förjävla skön snubbe helt enkelt, förbannat jordnära trots att han är superkänd. Vi hade gärna önskat en ännu längre film dessutom. R.E.S.P.E.C.T till Lemmy.
Filmlänk IMDB!

18 januari 2011

To hell and back.

Kitty kaskadkräktes i söndag & fortsatte under måndagen. När Baby kom hem var det hans tur & sen spenderade vi båda natten med att springa växelvis & göra både det ena & det andra.

Vi trodde Juni hade klarat sig eftersom hon aldrig får magsjuka, men hon började dagen med att spy i filtallriken.

Vi är två lik idag & mår riktigt jävla eländigt, har inte varit så sjuka på mannaminne faktiskt, Baby är extremt dålig.

Det enda som är värre än att ha magsjuka är att vara förälder med magsjuka...
Published with Blogger-droid v1.6.5

17 januari 2011

Nattlig tapetsering.

Vad gör alla småbarnsföräldrar egentligen om nätterna? Jo, de tapetserar! Runt kl. 02 på lördagnatt höll vi på för fullt & det blev mycket bra!

Såhär såg det ut när vi flyttade in, flammigt tak, gräddvit strukturtapet & mörka dörrkarmar.
Här har vi börjat få bort strukturen, helt ärligt föredrar jag alla gången den fula bruna som är under. Har även börjat måla dörrkarmarna här ser jag, den längst bort till Junis rum är lackad.
...& såhär blev det efter ett nymålat tak, vita tapeter & vita karmar, fattas bara dörrar & golv. Det är dock mobilbild så kvalitén suger ju tyvärr. Det ser alldeles för vitt ut för vår smak, men det kommer att hamna ett mörkt golv här & sedan skall vi ju upp med saker på väggarna också samt att det bruna man kan sikta här på hörnet utav bilden kommer att bli 60-talsmönstrad som ni kunde se i ett tidigare inlägg.

Nu måste vi bara hitta lite inredning
så vi får ordning här & sedan måste vi bjuda in Wik för en helhelg så han kan dra hit lite stuff från IKEA.