02 december 2010

30 dagar - dag 2.

Att berätta om någon kärlek från 5-årsåldern känns B & helt ointressant & någon äldre kärlek har jag ingen lust att berätta om då jag inte vill lämna ut någon annan, speciellt då jag inte har något gott alls att säga heller.
Så, jag väljer istället att skriva om min största kärlek.
Jag träffade Baby i september 2005. Det var nån form av företagsgala på krogen & vi var där med respektive jobb. Han hade nyss flyttat hit från Piteå för något ingenjörsjobb så det var hans första utekväll & han kände inte en käft förutom sina nya arbetskompisar.
Direkt när jag såg denna man så blev jag intresserad. Passande nog kände jag en av hans arbetskompisar så jag kunde enkelt introducera mig själv. Under kvällen så satt vi & pratade hårdrock, SRF & annat jag inte riktigt minns då det intogs en hel del starkvaror. Det visade sig iaf att det var en kille precis i min smak pga 1: Han var inte från Villis & jag dejtar inte Villisbor 2: Han var snygg & 3: Vi verkade ha mycket gemensamt.
Under den här kvällen så sa jag faktiskt till min vän "Den här mannen kommer jag att gifta mig med en vacker dag!". Klyschigt men sant, det var kärlek från första ögonkastet från min sida & jag gav mig fan på att bevisa för denna okända man att jag skulle bli hans framtida fru - vilket jag bevisligen blev.
Baby är mitt allt. Han är som snygg, smart & gillar hårdrock & festivaler. Han är rolig & framförallt så har vi roligt tillsammans. Vi har alltid roligt när vi går ut tillsammans, ja, vi har nästan roligast när vi går ut tillsammans. Han är en underbar far, ansvarstagande & hårt arbetande. Han är väldigt noggrann vilket passar perfekt då jag är en obotlig slarver. Han låter saker ta sin tid, jag är däremot snabbare än blixten. Vi är varandras motsatser men där det räknas så är vi likadana.
Vi kan båda till vardags vara två mycket ansvarstagande småbarnsföräldrar med bebiskräk på tröjorna & Svenssonleverne, men samtidigt så kan vi åka & tälta en vecka på Sweden Rock & festa dygnet runt som om vi vore 20 år igen. Vi klarar av att balansera livet rätt så att säga, att både ha tråkigt & roligt tillsammans. Att inte bara vara föräldrar, utan också ett kärlekspar, vi har samma värderingar & samma intressen.
Ännu en sak jag älskar med min man är att han är helt stabil. Det är så skönt att ha en man som jag vet finns där till 100% dygnet runt vad som än händer. Han blir aldrig arg, utan bara lugnt förmanande. Han går att diskutera med när det behövs & jag behöver aldrig fråga honom om något jag vill göra, han litar på mig fullständigt & låter mig alltid gå min egen väg om jag så vill. Dessutom är han alltid på min sida & stöttar mig när det behövs. Han är helt enkelt väldigt säker i sig själv & det gör att han aldrig behöver hävda sig inför andra. Att vara säker i sig själv är fruktansvärt attraktivt tycker jag!
Nej, jag visste vad jag gjorde den där septemberkvällen när jag förälskade mig - detta var uppenbarligen meant to be! :D

6 kommentarer:

sonja sa...

hej! hur kommer man kontakt med dig?

Erika(jyringen) sa...

coolt att känna det på sig redan första gången man ses =)

Anonym sa...

Ovanligt namn Baby heter han så?

Nicole sa...

Vad härligt att läsa om er historia!! =)

Verkligen superkul att du gillar min blogg! Det är så sällan nån egentligen kommenterar, speciellt med tanke på hur många som läser ens blogg! Eller vad säger du?
Men jag gillar att du gav dig till känna! Kan jag boka av en på listan =)

Ha en toppen kväll!

Nu ska jag fördjupa mig i din blogg!

Hanna sa...

Nej, han heter tack & lov inte Baby utan går normalt under namnet Stefan. Baby har det blivit eftersom jag alltid kallar honom så, både i bloggen & IRL så att säga :D

Catharina.A sa...

Så fint skrivet! De dagar du inte riktigt minns, gå tillbaka och läs detta! <3