08 oktober 2010

Det här med barn - del 1.

Att saker tar tid.
Allt tar sin tid med barn, det kan ofta ta en evinnerlig tid. Häromdagen skulle jag ut en snabbis med båda barnen + hunden & det tog mig 1½ timme från beslutsfattandet till att vi verkligen började gå. Då hade vi ända från beslutsfattandet jobbat snabbt.

Först måste Junilicious snabbäta något så hon inte ska hinna bli hungrig innan lunch. Under tiden tar jag fram alla kläder & attiraljer som skall med, det är ett evigt letande att hitta vantar, mössor & sockar. När Junilicious äit klart så väcker jag Kittykatten som sover ännu. Jag byter blöja & ammar henne så att hon blir nöjd. Jag lägger ifrån mig Kitty & klär Juni medan Kitty skriker pga bristande uppmärksamhet. Innan Juni är klar så har jag dessutom försökt hitta en uppsättning skor till henne som innehåller två likadana skor, just detta moment är ett jobbigt för det kan ta alltifrån 5 minuter till flera dagar. Det är inte ens säkert att man hittar båda skorna. När Juni är påklädd så klär jag på Kitty, men precis när jag är klar så bajsar hon så då måste jag klä av henne igen, byta blöja & sedan klä på henne igen.
Jag går & hämtar ut vagnen & skall precis ta ut Juni i vagnen när jag inser att hon tagit av sig mössa, vantar & jacka igen. Jag kutar runt i huset för att hitta de förlorade attiraljerna medan Kitty ligger på golvet & skriker, har jag tur hittar jag vanten under sovrumssoffan, mössan i leklådan & andra vanten återfinns aldrig. Istället hittar jag en tandkrämstub som sprutats ut på golvet & en nyligen utspilld kaffekopp i soffan, jag väljer att ignorera dessa saker just nu.

Jag bär ut Juni igen & sätter fast henne i vagnen, sen hämtar jag Kitty & lägger henne i liggdelen. Sen går jag in igen för att sätta fast hunden i koppel & ta ut honom. Då ropar Juni efter "Apan" som är kvarglömd & så får jag hämta honom. Väl ute igen kommer jag på att jag glömt blöjor & mobil så då måste jag in igen. När jag väl ska ta mig iväg så inser jag att vi även måste han hundbajspåsar & en filt så då får jag springa in igen & låsa dörren för femielfte gången i rad. När jag kommer ut så har Kitty förstås hunnit spy över hela overallen så det blir en vända in igen för att hämta papper & torka upp det värsta.
Under tiden jag gjort allt detta så har jag förstås gått klädd i full mundering för det lärde jag mig med Juni, klä dig själv FÖRST så inte bebin hinner bli sur i vagnen medan den väntar. Jag är nu svettig, stressad & irriterad så jag tar ett djupt andetag innan jag börjar gå. Vi hinner bara ut på vägen & gå i 20 meter så säger Juni; "Jag är hungrig..." medan Kitty fortsätter att skrika vilket betyder att hon uppenbarligen inte heller ätit nog.

Så att saker tar tid är inte en myt, det här är en helt vanlig dag hos oss. Att ens fixa till sig själv eller hinna ta en spontanfika på 2o minuter existerar inte just nu.

2 kommentarer:

Tornevall sa...

Det där börjar ju redan före förlossningen. Att få ut ungen är ju ibland ett litet helsike bara det! :/

Hanna sa...

Absolut! För att inte tala om leveranstiden :)