27 juni 2010

Sjukdomsrapport.

Symptom: I torsdagskväll hade jag en smärre molvärk hela dagen i magområdet, typ stark mensvärk. Inget underligt med det tänkte jag eftersom jag nyss fött barn & har en svullen livmoder som kämpar med att dra ihop sig. På kvällskvisten när jag lägger mig så drabbas jag dock av helvetiska smärtor, jag är beredd att jämföra dem med de starkaste värkarna man har under ett förlossningsarbete, det gjorde fanimej exakt lika ont nästan! Jag låg helt pall i sängen & kunde inte röra mig en millimeter, rörde jag en enda muskel som hade något med magområdet att göra så kändes det som att bli penetrerad av knivar. Det var inte som sporadiska värkar heller, utan det var en konstant smärta & jag drabbades lite lätt av dödsångest faktiskt. Jag kunde inte förstå vad det var som gjorde så fruktansvärt ont, men på nåt sätt intalade jag mig att det var normalt.

När jag låg rak på rygg i sängen lyckades jag dock få i mig två alvedon & de verkade precis så mycket att smärtan blev uthärdlig, hade den inte minskat så pass så hade jag nog ringt ambulans, jag ljuger inte, jag trodde att det var min livmoder/mjälte eller något annat organ som var på väg att brista.

Under natten drabbades jag av den värsta frossa jag någonsin haft, jag skakade så mycket att jag fick värk av bara det & tänderna skallrade så att de kändes som att de skulle gå sönder.

Sms:ade tvåbarnsmamman (tänkte att hon borde veta hur man ska må efter sina andra förlossning) Sweet Marie på morgonen & undrade hur pass jävliga eftervärkarna kan vara men hon tyckte inte det alls lät normalt. Tack för ditt råd Marie att ringa sjukan, hade du inte sagt det så hade jag aldrig ring BB & hört efter, jag söker sällan hjälp i "onödan".

BB-morskan som svarade tyckte jag direkt skulle åka till vårdcentralen, så jag åkte dit akut & fick ta CRP & en jäkla massa blodprover & sen in till doktorn. Det visade sig att mitt CRP (mäter eventuella inflammationer i kroppen) var alldeles för högt & doktorn frågade om massa saker. När han frågade lite så kom jag på mer grejer som varit lite underliga. Jag har haft huvudvärk de sista dagarna & i onsdagsnatt när jag skulle sova så hade jag en såndär grav feberyra så hela rummet snurrade (men jag tror inte att jag hade feber, därför reagerade jag aldrig mer över det då).

Han pratade då om att jag kunde åkt på njurbäckeninflammation eller någon inflammation i livmodern & det bestämdes direkt att jag akut skulle åka in till Lycksele (igen, 3:e gången på 5 dar!) för att få antibiotika intravenöst. Jag totalt bröt ihop & tårarna bara sprutade, det sista jag ville var att åka iväg igen när jag äntligen kommit mig hem, mjölken hade precis runnit till & jag hade ont överallt & mitt psyke var totalt superkänsligt.

När vi kom fram tog de CRP igen & det visade sig att det hade ökat väldigt mycket på bara de senaste 2 timmarna & de var väldigt måna om att få mig att förstå hur viktigt det var att få en snabb behandling så jag inte skulle få betydligt värre konsekvenser.

Behandling: Så, nu har jag fått dropp-påsar ett par gånger per dygn, samt annan antibiotika intravenöst ett par gånger per dygn. Båda mina armveck samt ena handled har jag haft rör i & mina fingrar har blivit stampade flera gånger då det tagits mängder av blodprover både morgon & kväll, samt att de har kollat min feber helat tiden också - det är bra koll här, inget snack & min nålfobi har börjat svalna av, det har bara varit att härda ut.

Men sova kan jag inte göra så jag är rätt trött. Eftersom jag vet att de ska komma under nätterna för att ge mig dropp & sånt så går det inte riktigt att slappna av & än värre är väl att lilla Mini får jätteont i magen av all min medicin som hon får via bröstmjölken, så hon kan omöjligt sova utan bara skriker & gnäller på nätterna. Antibiotikan är det (tror vi) också som gör att hon spyr absolut hela tiden & hur mycket som helst. När jag matat henne så spyr hon upp det direkt & så blir hon hungrig & måste äta igen & så spyr hon upp allt igen, så det är ett evigt torkande av spyor här & klädombyten som gör att jag håller på att bryta ihop stundvis. Dock är det ju bara synd om Mini & jag lider med henne, jag längtar tills min penicillinkur är över!

Så, jag skulle egentligen få åka hem först imorgon, men idag kom doktorn & sa att alla prover såg mycket bättre ut & att jag var på bättringsvägen så redan idag får jag åka hem & käka tabletter istället - hipphipphurra!

Ska bli skönt att få komma hem & bara landa äntligen. 9 månaders jobbig graviditet & sen en ny familjemedlem, det är sådant man måste få smälta i lugn & ro, det sista man vill som stressad nybliven tvåbarnsmamma är att irra runt halva kommun, man behöver få sova/vara för sig själv/smälta intryck/slappna av & framförallt vila upp kroppen & psyket.

Gud vad jag längtar hem & gud vad jag saknar Juni & Baby! Off we go! :-)
Diagnos då? Nej, den är oklar, de tror att det var njurbäckeninflammation men kan aldrig veta säkert. Isåfall beror det på urinvägsinfektion som letat sig upp till njurarna & den kan jag fått antingen precis före förlossningen eller precis efter, det är iaf ingenting jag känt av.


3 kommentarer:

Cake sa...

Men förbannat vilken otur du haft!Vila upp dig med lilla familjen när du kommer hem!

Gudrun sa...

Ja de va ju skönt att de onda gav sej iaf.
Inte roligt att kajka hit å dit när du/ni borde få vara hemma å bara njuta av varann.Nåja det blir väl tid till de nu då.
Kram från moster.

Olle sa...

Stackars dig. :( Det där lät inte kul alls!!
Men det var bra att du tog dig till sjukan och fick medicin i tid!! Jag önskar att jag hade vart lite snabbare med det oxå... *vinkar med stumpen* Men det är lätt att tänka "det går nog över om jag tar lite Alvedon"... :P

Krya på dig!!! :)