25 juni 2010

Förlossningsberättelse.

När våran donna2 kom till världen.
(Pilen visar på att jag äntligen efter 30 år sparat ut naglarna för första gången!)
Runt klockan 03 på natten så vaknade jag av lite molvärk & sedan höll den mig vaken till klockan 4 då jag gick upp för att känna efter. Värken tilltog då till mer kraftiga värkar & de var både rätt onda & täta, typ 2 minuter mellan dem bara, men däremot rätt korta, runt 25 sekunder långa. Dock så är minnet kort så jag minns inte riktigt hur riktiga värkar kändes helt plötsligt, så jag satte mig & googlade på "förvärkar" & "värkar". Med 10 dar över tiden så borde jag ju egentligen fatta, men eftersom jag haft mer eller mindre ihållande värkar i typ 1 vecka så blev jag osäker.
Tog 2 alvedon & kastade mig in i duschen runt 04.30, alla värkar försvann under den kvarten så då klev jag ut ur duschen en aning sur över utebliven förlossning. Dock satte de igång direkt igen med hög intensitet & med bara 1½ minut mellan dem så gick jag & väckte Baby & sa att han nog fick vara ledig idag. Vi vågade inte vänta så länge, utan packade BB-väskan & ringde mormor.
Stannade till på Statoil & köpte en macka & sen drog vi lite lätt stressade iväg till Lycksele 12 mil bort. Mellan färden från hemmet till BB´s entré så hade dock något underligt hänt, jag kanske hade haft endast 5 värkar totalt så med andra ord hade värkarbetet avstannat.
In på BB kom vi 07.45 & då tog de CTG i 25 minuter & inte ens då kom en enda värk så jag sa lite bittert till barnmorskan att jag själv tyckte det var ett mycket underligt förlossningsarbete & jag var övertygad om att få åka hem igen. Hon sa att hon skulle dricka kaffe & sedan återkomma för att känna hur det såg ut därnere, under tiden gick vi & fikade & jag höll mig gående runt i cirklar för att på nåt sätt sätta fart på allt för att slippa bli hemskickad igen.
Runt kl. 10 så kom hon tillbaka & jag hade då kanske haft endast två värkar till. Hon kände på livmodertappen & utbrast "Nåja, du är ju faktiskt öppen 5 cm & alldeles mjuk så nog fasiken blir det barn här! Jag ska på möte med min chef kl. 14 så då är du nog klar!" What? "Aldrig!" sa jag, pessimist som jag är. Hon tyckte att vi skulle ta hål på vattnet så att det kanske satte fart igen så vid halv 11 gjordes det men ytterst lite vatten åkte iväg. Jag fortsatte att gå runt & cirkulera & var beredd på det värsta, men fan...inget hände, möjligtvis lite lätt molvärk i ryggtrakten men det var långtifrån några smärtsamma helvetesvärkar.
Sen så står det inte så mycket mer i min rapport, min förlossningsjournal består av ca 3 hålltider - så fort gick det! 12.42 så står det att jag börjat med lustgasen & då hade jag fan riktigt onda värkar, 13.17 kom krystvärkar, 13.25 var hon ute! Vilken sanslöst bra förlossning!!!
Jag hade bestämt sedan innan att skippa ryggbedövning eftersom jag sist inte alls kände av den något utan det var bara mer ångestfyllt att ta skiten. Tänkte köra på att de skulle få spräcka fosterhinnorna istället (för det var fan det bästa som hände förra gången) & det hade ju redan gjorts.
Lustgasen var skit förra gången tyckte jag, men den här gången körde jag på enbart den & fick den till slut att fungera. Förra gången hade de bara den på 50% & jag tordes knappt använda den, men den här morskan var coolare & styrde direkt upp den till 100% & sa att jag skulle andas "allt vad du kan!" Ja, först blev jag ju snurrig som satan & tyckte det var otäckt, men med så extremt snabbt värkarbete & extremt onda värkar så gjorde jag som hon sa & faktiskt, den kapade absolut värktopparna & gjorde det hela helt överkomligt. Efter två förlossningar så har jag nu märkt att jag har en speciell "grej" jag kör när jag har förbannat ont, jag profylaxandas/tar lustgas tills värken nått sin topp & då när det gör så jävla ont så blir det bara "AJ-AJ-AJ-AJ-AJ-AJ-AJ-AJ!" av det hela tills smärtan har släppt. Måste låta rätt roligt (eller avskräckande för rumsgrannar) när man hör detta evinnerliga klagande skrik.
Den här gången fick jag stå på knä den sista tiden (vilket jag ville förra gången men inte fick) & det gick så jävla fort att när hon kände efter sista gången så var det bara en liten, liten kant kvar innan det var dags att krysta, men 2 sekunder senare säger hon bara "tryck på!" medan jag samtidigt lägger mig i nån form av sidoposition. Det gick så jävla fort att jag inte ens kände av att krystvärkarna hann komma, jag tryckte bara på för att de sa åt mig att göra det - jävligt märklig känsla. På de två första krystvärkarna kom huvudet ut (men jag fattade aldrig att det var två för det var ingen paus emellan i min värld) & sedan hojtade de åt mig att jag var tvungen att hålla emot, men det var nog det svåraste jag gjort i hela mitt liv.
Hålla emot 3 kg som bara vill ut NU var nästintill omöjligt, speciellt när det gör så ont när de står där i öppningen att det enda man vill är att få ut ungen. Men ett-tu-tre var hon ute & smärtan var som väntat över på en noll sekund, Baby hade en tår i ögat & jag tänkte direkt att "fan va coolt detta är ändå!".
Förra gången tyckte jag det gjorde riktigt ont när jag blev sydd, men den här gången kände jag faktiskt ingenting så de lyckades då betydligt bättre med den där bedövningssprayen - detta var ett moment jag gruvat för ska ni veta, jag hatar ju nålar. Dock så sprack jag ingenting alls, hon satte bara två små stygn på några minimala "rispor" för att de inte skulle växa ihop fel eller nåt. Don´t ask me, men nån sån förklaring var det.
Så, jag kan säga att jag var i topptrim direkt efter faktiskt. Förra gången kändes det ju som man hade ett stort skavsår mellan benen ett tag men nu har jag inte känt någonting alls faktiskt, det känns som att det aldrig hänt något down there överhuvudtaget.
Från en superbra förlossning till en ännu bättre helt enkelt! Hade en underbar barnmorska som hette Marita tror jag & den alltid underbara sköterskan Dolores, hon var med förra gången också.
Lite jämförelser bara. Värkarna med den här damen var mycket, mycket kraftigare redan från start & jag tänkte "Gjorde värkarna verkligen såhär ont?" Tydligen gör de väl ondare andra gången för att det går snabbare helt enkelt & tro mig, det kände jag. Mina första värkar kom vid 03 & jag hade kraftiga ihållande värkar ända tills 06. Sen hade jag ju mer eller mindre ett totalt värkuppehåll fram tills klockan 11 & sen var det kanske bara 1½-2 timmar som jag hade riktigt ont, men då hade jag ju värkar mer eller mindre hela tiden.
Klart & betalt liksom, ingen bedövning utom lustgas vilket jag är skitglad för eftersom jag innan redan hade bestämt mig för att försöka skippa bedövning så länge som möjligt med denna. Inte för att jag vill göra något statement eller något, utan för att jag på nåt sätt visste att jag skulle fixa det den här gången eftersom jag faktiskt fixade det förra gången när den inte bet. Jag fick dessutom en superbra morska som nog läste mig ganska bra där för hon föreslog inte ens någon bedövning, hon fattade nog att det skulle gå tillräckligt fort & att jag skulle kunna hantera det så taggad som jag var!
Jag var öppen 5 cm när jag kom in & hade långtifrån haft det speciellt jobbigt, fastän det var kraftiga värkar med bara 1½-2 minuters mellanrum. Jämfört med Junis förlossning. Jag fick mina första värkar även då kl. 03 & skrev in mig på BB runt klockan 13. Då var jag öppen endast 3 cm. Sen hade jag mycket onda värkar & kl. 18 bröt jag totalt ihop & bestämde mig för att ta ryggbedövning ändå (min allra största skräck, så det säger en del om hur jävligt jag tyckte det var!), men den funkade inte tyvärr. Det roliga är att efter dessa 15 timmar från första värken så var jag bara öppen 5 cm & höll på att dö! Juni föddes 21.30 den kvällen & med detta vill jag bara säga hur olikt allt kan vara, 5 cm du inte ens känner av mot 5 cm som får dig att vilja lämna walkover.
Denna donna kom ut på 3 krystvärkar under totalt 8 minuter, jag fick ligga på sidan & Baby tryckte allt han kunde på min rygg under tiden vilket kändes fruktansvärt skönt eftersom det tar bort det ryggonda litegranna. Jag fegade ingenting utan tyckte det gick hur bra som helst & allmän piece of cake, det gick ju nästan för lätt med tanke på att jag var tvungen att hålla emot.
Juni krystade jag ut på exakt en timme & hade kanske 10 minuter mellan varje krystvärk & var till skillnad från donna2 totalt smärtfri därimellan, jag åt Ahlgrens bilar mellan krystningarna. Dock låg jag på rygg & eftersom det är ryggen som gör så fruktansvärt ont så var detta döden för mig, jag trodde jag skulle gå av & hade Baby på ena sidan & sköterskan på den andra som fick hålla fast mig för allt vad de var värda för att jag skulle stanna kvar i sängen, jag kastade mig av & an & var värre än exorcisten. Baby var rent chockad över vilken styrka jag besatt!
Nej, ingen förlossning är verkligen den andra lik & denna var verkligen skrämmande enkel!


4 kommentarer:

Emily sa...

Den förlossningen lät som om den var rätt så lik min. Man visste inte efteråt om man riktigt hade fött barn eller inte. :)

Hoppas du blir frisk och kry snart och får komma hem.
Kramar

Hannah sa...

Oj jag nästan gråter! :) Det är ju helt fantastiskt med förlossningar.. vill spola tillbaka tiden till mina egna för det är ju helt underbart!!

Bli frisk så jag kan komma och hälsa på er när vi har kommit hem:)
Kram

Sophiee sa...

Häftigt att få läsa om din resa på BB! vet man lite vad man kommer vänta sig framöver haha.

Sophie
http://myrollercoaster.devote.se

Isabel sa...

Häftigt att det gick så fort! Min gick relativt fort (tre timmar) men det kändes ju som allt annat än fort när man låg på sängen och hade dom helvetesvärkarna! Men stort grattis till flickan iaf! :)