30 juni 2010

Mobilblogg.

Ute & tittar på bygget t stugan. Baby hjälper pappa & gubbar med att resa takstolar, blir nog bra det där. Myggen äter upp mig som går i klänning, så nu drar jag & hämtar Juni hos dagmamman & köper fika innan vi återvänder. Later!

29 juni 2010

Bikini på småbrudar?

Vi behöver en baddräkt till Junilicious ifall sommaren skulle få för sig att dyka upp. Dock tycker jag det är oerhört tråkigt & framförallt konstigt att jag nästan bara hittar bikinis? Hallå, flickan är 2 år & det sista hon behöver är en bikini, vad är det för tjaffs? Sist jag var inne på HM´s hemsida så hade de 9 varianter av badkläder för hennes storlek, varav 7 st var bikinis & 2 var skitfula.

Bra tips på billiga baddräkter för 2-åringar mottages tacksamt!

Lika som bär?

Jag slås alltid av likheten mellan Herr Gibson & Idol-domaren Cowell. Samma föräldrar kanske?


28 juni 2010

Mamma, pappa, barn.

[Deckare][Kriminalroman] En klassisk svensk kriminalroman från en författare jag tidigare inte läst något av, men hon har tidigare gett ut bland annat "Pepparkakshuset" som fått mycket bra recensioner. Dessa böcker tillhör förövrigt samma serie, Hammarbyserien, "en ny serie med täta, gastkramande intriger & överraskande vändningar". Vad Mamma, Pappa, Barn handlar om kan ni läsa HÄR!

Jag sträckläste den här boken när jag låg inlagd, så den varade tyvärr inte många timmar. Den är riktigt jäkla bra & man fastnar i den direkt, vissa saker går kanske att luska ut men det är långtifrån självskrivet. Den växlar mellan olika sidostorys hela tiden så man blir aldrig less, man bara måste läsa vidare hela tiden. Jag som är småbarnsmor beröres rätt illa av en specifik story, men det tyder väl på att det är bra skrivet. Högsta betyg & nu ska jag läsa de övriga!



27 juni 2010

Sjukdomsrapport.

Symptom: I torsdagskväll hade jag en smärre molvärk hela dagen i magområdet, typ stark mensvärk. Inget underligt med det tänkte jag eftersom jag nyss fött barn & har en svullen livmoder som kämpar med att dra ihop sig. På kvällskvisten när jag lägger mig så drabbas jag dock av helvetiska smärtor, jag är beredd att jämföra dem med de starkaste värkarna man har under ett förlossningsarbete, det gjorde fanimej exakt lika ont nästan! Jag låg helt pall i sängen & kunde inte röra mig en millimeter, rörde jag en enda muskel som hade något med magområdet att göra så kändes det som att bli penetrerad av knivar. Det var inte som sporadiska värkar heller, utan det var en konstant smärta & jag drabbades lite lätt av dödsångest faktiskt. Jag kunde inte förstå vad det var som gjorde så fruktansvärt ont, men på nåt sätt intalade jag mig att det var normalt.

När jag låg rak på rygg i sängen lyckades jag dock få i mig två alvedon & de verkade precis så mycket att smärtan blev uthärdlig, hade den inte minskat så pass så hade jag nog ringt ambulans, jag ljuger inte, jag trodde att det var min livmoder/mjälte eller något annat organ som var på väg att brista.

Under natten drabbades jag av den värsta frossa jag någonsin haft, jag skakade så mycket att jag fick värk av bara det & tänderna skallrade så att de kändes som att de skulle gå sönder.

Sms:ade tvåbarnsmamman (tänkte att hon borde veta hur man ska må efter sina andra förlossning) Sweet Marie på morgonen & undrade hur pass jävliga eftervärkarna kan vara men hon tyckte inte det alls lät normalt. Tack för ditt råd Marie att ringa sjukan, hade du inte sagt det så hade jag aldrig ring BB & hört efter, jag söker sällan hjälp i "onödan".

BB-morskan som svarade tyckte jag direkt skulle åka till vårdcentralen, så jag åkte dit akut & fick ta CRP & en jäkla massa blodprover & sen in till doktorn. Det visade sig att mitt CRP (mäter eventuella inflammationer i kroppen) var alldeles för högt & doktorn frågade om massa saker. När han frågade lite så kom jag på mer grejer som varit lite underliga. Jag har haft huvudvärk de sista dagarna & i onsdagsnatt när jag skulle sova så hade jag en såndär grav feberyra så hela rummet snurrade (men jag tror inte att jag hade feber, därför reagerade jag aldrig mer över det då).

Han pratade då om att jag kunde åkt på njurbäckeninflammation eller någon inflammation i livmodern & det bestämdes direkt att jag akut skulle åka in till Lycksele (igen, 3:e gången på 5 dar!) för att få antibiotika intravenöst. Jag totalt bröt ihop & tårarna bara sprutade, det sista jag ville var att åka iväg igen när jag äntligen kommit mig hem, mjölken hade precis runnit till & jag hade ont överallt & mitt psyke var totalt superkänsligt.

När vi kom fram tog de CRP igen & det visade sig att det hade ökat väldigt mycket på bara de senaste 2 timmarna & de var väldigt måna om att få mig att förstå hur viktigt det var att få en snabb behandling så jag inte skulle få betydligt värre konsekvenser.

Behandling: Så, nu har jag fått dropp-påsar ett par gånger per dygn, samt annan antibiotika intravenöst ett par gånger per dygn. Båda mina armveck samt ena handled har jag haft rör i & mina fingrar har blivit stampade flera gånger då det tagits mängder av blodprover både morgon & kväll, samt att de har kollat min feber helat tiden också - det är bra koll här, inget snack & min nålfobi har börjat svalna av, det har bara varit att härda ut.

Men sova kan jag inte göra så jag är rätt trött. Eftersom jag vet att de ska komma under nätterna för att ge mig dropp & sånt så går det inte riktigt att slappna av & än värre är väl att lilla Mini får jätteont i magen av all min medicin som hon får via bröstmjölken, så hon kan omöjligt sova utan bara skriker & gnäller på nätterna. Antibiotikan är det (tror vi) också som gör att hon spyr absolut hela tiden & hur mycket som helst. När jag matat henne så spyr hon upp det direkt & så blir hon hungrig & måste äta igen & så spyr hon upp allt igen, så det är ett evigt torkande av spyor här & klädombyten som gör att jag håller på att bryta ihop stundvis. Dock är det ju bara synd om Mini & jag lider med henne, jag längtar tills min penicillinkur är över!

Så, jag skulle egentligen få åka hem först imorgon, men idag kom doktorn & sa att alla prover såg mycket bättre ut & att jag var på bättringsvägen så redan idag får jag åka hem & käka tabletter istället - hipphipphurra!

Ska bli skönt att få komma hem & bara landa äntligen. 9 månaders jobbig graviditet & sen en ny familjemedlem, det är sådant man måste få smälta i lugn & ro, det sista man vill som stressad nybliven tvåbarnsmamma är att irra runt halva kommun, man behöver få sova/vara för sig själv/smälta intryck/slappna av & framförallt vila upp kroppen & psyket.

Gud vad jag längtar hem & gud vad jag saknar Juni & Baby! Off we go! :-)
Diagnos då? Nej, den är oklar, de tror att det var njurbäckeninflammation men kan aldrig veta säkert. Isåfall beror det på urinvägsinfektion som letat sig upp till njurarna & den kan jag fått antingen precis före förlossningen eller precis efter, det är iaf ingenting jag känt av.


Lika som bär?

Vi såg en film häromdagen som inkluderade Joseph Gordon-Levitt (han från Tredje klotet från Solen ni vet?) & insåg hur sjukt lik han är den, tyvärr, bortgångne snyggingen Heath Ledger. Heath är ju lite hetare & lite manligare, men det beror nog mest på att han är/var lite äldre innan han gick bort.


Som bröder juh!

26 juni 2010

Mobilblogg från bb.

..ja, vad ska donnan heta? Vi har ju i princip inte ens fått komma hem ännu så det har vi inte hunnit fundera på! Vi får börja spåna helt enkelt.

25 juni 2010

Förlossningsberättelse.

När våran donna2 kom till världen.
(Pilen visar på att jag äntligen efter 30 år sparat ut naglarna för första gången!)
Runt klockan 03 på natten så vaknade jag av lite molvärk & sedan höll den mig vaken till klockan 4 då jag gick upp för att känna efter. Värken tilltog då till mer kraftiga värkar & de var både rätt onda & täta, typ 2 minuter mellan dem bara, men däremot rätt korta, runt 25 sekunder långa. Dock så är minnet kort så jag minns inte riktigt hur riktiga värkar kändes helt plötsligt, så jag satte mig & googlade på "förvärkar" & "värkar". Med 10 dar över tiden så borde jag ju egentligen fatta, men eftersom jag haft mer eller mindre ihållande värkar i typ 1 vecka så blev jag osäker.
Tog 2 alvedon & kastade mig in i duschen runt 04.30, alla värkar försvann under den kvarten så då klev jag ut ur duschen en aning sur över utebliven förlossning. Dock satte de igång direkt igen med hög intensitet & med bara 1½ minut mellan dem så gick jag & väckte Baby & sa att han nog fick vara ledig idag. Vi vågade inte vänta så länge, utan packade BB-väskan & ringde mormor.
Stannade till på Statoil & köpte en macka & sen drog vi lite lätt stressade iväg till Lycksele 12 mil bort. Mellan färden från hemmet till BB´s entré så hade dock något underligt hänt, jag kanske hade haft endast 5 värkar totalt så med andra ord hade värkarbetet avstannat.
In på BB kom vi 07.45 & då tog de CTG i 25 minuter & inte ens då kom en enda värk så jag sa lite bittert till barnmorskan att jag själv tyckte det var ett mycket underligt förlossningsarbete & jag var övertygad om att få åka hem igen. Hon sa att hon skulle dricka kaffe & sedan återkomma för att känna hur det såg ut därnere, under tiden gick vi & fikade & jag höll mig gående runt i cirklar för att på nåt sätt sätta fart på allt för att slippa bli hemskickad igen.
Runt kl. 10 så kom hon tillbaka & jag hade då kanske haft endast två värkar till. Hon kände på livmodertappen & utbrast "Nåja, du är ju faktiskt öppen 5 cm & alldeles mjuk så nog fasiken blir det barn här! Jag ska på möte med min chef kl. 14 så då är du nog klar!" What? "Aldrig!" sa jag, pessimist som jag är. Hon tyckte att vi skulle ta hål på vattnet så att det kanske satte fart igen så vid halv 11 gjordes det men ytterst lite vatten åkte iväg. Jag fortsatte att gå runt & cirkulera & var beredd på det värsta, men fan...inget hände, möjligtvis lite lätt molvärk i ryggtrakten men det var långtifrån några smärtsamma helvetesvärkar.
Sen så står det inte så mycket mer i min rapport, min förlossningsjournal består av ca 3 hålltider - så fort gick det! 12.42 så står det att jag börjat med lustgasen & då hade jag fan riktigt onda värkar, 13.17 kom krystvärkar, 13.25 var hon ute! Vilken sanslöst bra förlossning!!!
Jag hade bestämt sedan innan att skippa ryggbedövning eftersom jag sist inte alls kände av den något utan det var bara mer ångestfyllt att ta skiten. Tänkte köra på att de skulle få spräcka fosterhinnorna istället (för det var fan det bästa som hände förra gången) & det hade ju redan gjorts.
Lustgasen var skit förra gången tyckte jag, men den här gången körde jag på enbart den & fick den till slut att fungera. Förra gången hade de bara den på 50% & jag tordes knappt använda den, men den här morskan var coolare & styrde direkt upp den till 100% & sa att jag skulle andas "allt vad du kan!" Ja, först blev jag ju snurrig som satan & tyckte det var otäckt, men med så extremt snabbt värkarbete & extremt onda värkar så gjorde jag som hon sa & faktiskt, den kapade absolut värktopparna & gjorde det hela helt överkomligt. Efter två förlossningar så har jag nu märkt att jag har en speciell "grej" jag kör när jag har förbannat ont, jag profylaxandas/tar lustgas tills värken nått sin topp & då när det gör så jävla ont så blir det bara "AJ-AJ-AJ-AJ-AJ-AJ-AJ-AJ!" av det hela tills smärtan har släppt. Måste låta rätt roligt (eller avskräckande för rumsgrannar) när man hör detta evinnerliga klagande skrik.
Den här gången fick jag stå på knä den sista tiden (vilket jag ville förra gången men inte fick) & det gick så jävla fort att när hon kände efter sista gången så var det bara en liten, liten kant kvar innan det var dags att krysta, men 2 sekunder senare säger hon bara "tryck på!" medan jag samtidigt lägger mig i nån form av sidoposition. Det gick så jävla fort att jag inte ens kände av att krystvärkarna hann komma, jag tryckte bara på för att de sa åt mig att göra det - jävligt märklig känsla. På de två första krystvärkarna kom huvudet ut (men jag fattade aldrig att det var två för det var ingen paus emellan i min värld) & sedan hojtade de åt mig att jag var tvungen att hålla emot, men det var nog det svåraste jag gjort i hela mitt liv.
Hålla emot 3 kg som bara vill ut NU var nästintill omöjligt, speciellt när det gör så ont när de står där i öppningen att det enda man vill är att få ut ungen. Men ett-tu-tre var hon ute & smärtan var som väntat över på en noll sekund, Baby hade en tår i ögat & jag tänkte direkt att "fan va coolt detta är ändå!".
Förra gången tyckte jag det gjorde riktigt ont när jag blev sydd, men den här gången kände jag faktiskt ingenting så de lyckades då betydligt bättre med den där bedövningssprayen - detta var ett moment jag gruvat för ska ni veta, jag hatar ju nålar. Dock så sprack jag ingenting alls, hon satte bara två små stygn på några minimala "rispor" för att de inte skulle växa ihop fel eller nåt. Don´t ask me, men nån sån förklaring var det.
Så, jag kan säga att jag var i topptrim direkt efter faktiskt. Förra gången kändes det ju som man hade ett stort skavsår mellan benen ett tag men nu har jag inte känt någonting alls faktiskt, det känns som att det aldrig hänt något down there överhuvudtaget.
Från en superbra förlossning till en ännu bättre helt enkelt! Hade en underbar barnmorska som hette Marita tror jag & den alltid underbara sköterskan Dolores, hon var med förra gången också.
Lite jämförelser bara. Värkarna med den här damen var mycket, mycket kraftigare redan från start & jag tänkte "Gjorde värkarna verkligen såhär ont?" Tydligen gör de väl ondare andra gången för att det går snabbare helt enkelt & tro mig, det kände jag. Mina första värkar kom vid 03 & jag hade kraftiga ihållande värkar ända tills 06. Sen hade jag ju mer eller mindre ett totalt värkuppehåll fram tills klockan 11 & sen var det kanske bara 1½-2 timmar som jag hade riktigt ont, men då hade jag ju värkar mer eller mindre hela tiden.
Klart & betalt liksom, ingen bedövning utom lustgas vilket jag är skitglad för eftersom jag innan redan hade bestämt mig för att försöka skippa bedövning så länge som möjligt med denna. Inte för att jag vill göra något statement eller något, utan för att jag på nåt sätt visste att jag skulle fixa det den här gången eftersom jag faktiskt fixade det förra gången när den inte bet. Jag fick dessutom en superbra morska som nog läste mig ganska bra där för hon föreslog inte ens någon bedövning, hon fattade nog att det skulle gå tillräckligt fort & att jag skulle kunna hantera det så taggad som jag var!
Jag var öppen 5 cm när jag kom in & hade långtifrån haft det speciellt jobbigt, fastän det var kraftiga värkar med bara 1½-2 minuters mellanrum. Jämfört med Junis förlossning. Jag fick mina första värkar även då kl. 03 & skrev in mig på BB runt klockan 13. Då var jag öppen endast 3 cm. Sen hade jag mycket onda värkar & kl. 18 bröt jag totalt ihop & bestämde mig för att ta ryggbedövning ändå (min allra största skräck, så det säger en del om hur jävligt jag tyckte det var!), men den funkade inte tyvärr. Det roliga är att efter dessa 15 timmar från första värken så var jag bara öppen 5 cm & höll på att dö! Juni föddes 21.30 den kvällen & med detta vill jag bara säga hur olikt allt kan vara, 5 cm du inte ens känner av mot 5 cm som får dig att vilja lämna walkover.
Denna donna kom ut på 3 krystvärkar under totalt 8 minuter, jag fick ligga på sidan & Baby tryckte allt han kunde på min rygg under tiden vilket kändes fruktansvärt skönt eftersom det tar bort det ryggonda litegranna. Jag fegade ingenting utan tyckte det gick hur bra som helst & allmän piece of cake, det gick ju nästan för lätt med tanke på att jag var tvungen att hålla emot.
Juni krystade jag ut på exakt en timme & hade kanske 10 minuter mellan varje krystvärk & var till skillnad från donna2 totalt smärtfri därimellan, jag åt Ahlgrens bilar mellan krystningarna. Dock låg jag på rygg & eftersom det är ryggen som gör så fruktansvärt ont så var detta döden för mig, jag trodde jag skulle gå av & hade Baby på ena sidan & sköterskan på den andra som fick hålla fast mig för allt vad de var värda för att jag skulle stanna kvar i sängen, jag kastade mig av & an & var värre än exorcisten. Baby var rent chockad över vilken styrka jag besatt!
Nej, ingen förlossning är verkligen den andra lik & denna var verkligen skrämmande enkel!


Mobilblogg från sjukan.

Frånvaron beror på en jävla vecka. Åkte hem från lycksele i onsdags, men i torsdags fick vi åka tillbaka för att kolla bebis höfter igen. Resultat: remiss till umeå. Alla i familjen är dödssjuka utom bebis & inatt trodde jag att jag skulle dö av smärta & frossa. Besök på vårdcentralen nu resulterade i att jag akut måste till lycksele igen för att få antibiotika intravenöst, ev har jag njurbäckeninflammation eller nån livmoderinflammation. Blir hela midsommarhelgen från familjen, är jävligt deppad just nu & när mjölken just runnit till så är jag dessutom superkänslig. Jag bara gråter just nu över allt skit!

22 juni 2010

Mobilblogg.

51 cm & 3310 gram flickebarn, helt olik sin syster utseendemässigt! Vi håller på att dö av tristess här på BB, men måste vänta i 48 timmar på nåt test så vi får inte åka hem förrän imorgon. Många uppskattar nog lugnet & all hjälp man får, men själv hade jag nog åkt hem redan igår eftersom jag hade en supersnabb förlossning & därmed var pigg som en mört :) Imorgon får vi besök, sen gör vi stan & sen åker vi äntligen hem till storasyster. F-berättelse & bilder kommer sedan, hon är dock fortfarande namnlös & vi har inte en enda idé om vad det ska bli. Juni tog inte napp & har aldrig gjort, här experimenterar vi med donna2. Hörs & supertack för alla gratulationer!!!

21 juni 2010

Mobilblogg.

Kl 13.25 efter en snabb & relativt enkel förlossning kom Junis syster till världen! Vikt & längd okänd ännu, men jag uppdaterar sen - vi mår alla bra & är mycket lyckliga förstås! Jag trodde det var en pojke, men tji fick jag :)

Mobilblogg från bb.

Well, från att ha haft helvetiskt täta å onda värkar så avtog det som sagt å väl här så trodde jag vi skulle få åka hem igen då värkarna på typ 4 timmar går att räkna på en hand?! Dock var jag öppen redan 5 cm å alldeles mjuk (?) så barnmorskan trodde det skulle gå väldigt bra det här - vi får väl se, men bebis blir det iaf! Har lite lätt molvärk nu bara, inga smärtor alls så vi får se vad som händer. Baby fixar nezeril åt mig på stan å jag bidar det som komma skall nervöst :) ha det!
Nu är vi i lycksele efter att värkar satt igång vid 3 i natt Dock var de täta typ varannan minut i över en timme, men på väg hit så avstannade det till väldigt få. Vi får väl se vad bebis bestämmer sig för, vi hoppas att den vill ut idag! :) ...dock är jag skeptisk.

20 juni 2010

3 saker på TV.

Jag ser i princip ingenting på TV, men det finns några få program jag älskar & älskar att hata;
South Park. En av de mest underbara serierna som finns, jag skrattar så jag dör ibland & vissa avsnitt är så sjuka att man börjar fundera på vad manusförfattarna har i huvudet. Jag brukar zappa in Comedy Central & sen bara slacka till några episoder på raken. Cartman är ju to die for!
Sjunde Himlen. Den så överpräktigt amerikanska serien som handlar om en pretto prästfamilj & dess relationer. Det delas ut moralkakor hela tiden & allting är så kristligt & perfekt att man bara vill spy, likt förbannat så stannar mitt zappande under dagtid på detta hatfulla drama. Det är bara så enkelt att bara se, man behöver inte vara engagerad, man behöver inte ha sett några avsnitt förr & man behöver inte ens gilla det, den bara finns där som en lättsam sista utväg. Lucy hatar jag att älska mest!Glamour. Ett program jag aldrig egentligen kommer ihåg, men så fort jag gör det så zappar jag in det illa kvickt! Jag antar att det ger mig tantstatus, men jag erkänner att jag gillar det för det gör jag av nån underlig anledning. Det är förbannat B & uttjatat, men ja...det underhåller mig. Jag hatar i princip alla karaktärer, men framförallt Nicks fula frisyr, Brookes tårar & Ridges röst!

...sen finns det en såpa som ni säkert tror skulle passa mig, Våra bästa år, men allvarligt, how low can you go? Den är till & med för dålig för mig, den är jag allergisk emot! :)


19 juni 2010

En panduromorsas verk.

Jag tror att alla vi som växte upp på 80-talet hade riktiga Panduro-morsor, panduron hade en viktig roll i kreativiteten helt enkelt. Den här tavlan fanns på tradera & jag blev sjukt nostalgisk när jag såg den eftersom någon hade en likadan i min barndom, nu är frågan bara vem det var? Var det mor? Var det morfar? Var det nån moster?

Jag minns inte, men jag blir så glad när jag ser pandurokaninerna. Kanske ska jag också börja köpa hem filt & säckväv & bli en 80-talig panduromorsa som högtidspysslar :)


Dagsformen.

Jag är så sur & less att jag inte ens orkat blogga om vare sig KISS, SRF eller Metaltown i år, jag som slaviskt brukar göra det annars. Idag har jag gjort mitt absolut bästa för att undvika både kungabröllop & fotboll, två saker jag tycker betydligt mindre om.

Juni är en trist månad för mig just nu helt enkelt.


18 juni 2010

Dödssjuk.

Nej, jag är fortfarande hemma & inget alls händer på bebisfronten. Suck! Det absolut sämsta har dock drabbat mig just nu, jag har blivit apförkyld & har skitont i halsen, ögonen rinner & när jag nyser så sprutar det typ ut 5 kg snor varje gång, i´m not lying.

Bra läge att föda barn liksom, jag har ingen ork alls, jag är så jävla trött & sjuk att jag bara vill lägga mig ner & sova i flera dar just nu. Jag väntar bara på konstaterad halsfluss, åker säkert på feber om det fortsätter såhär också.
...så nog vill jag att lillen skall komma ut nu, det vill jag verkligen, men just nu är läget verkligen det sämsta tänkbara, när man ska föda barn behöver man fan energi & ork medan jag just nu känner mig som zombie. Jag är så sjuk att jag inte ens orkar slöblogga & det säger en del om mig. Stackars, stackars mig!



17 juni 2010

Att fördriva tid.

Däremot gick fönstermålningen åt skogen, det är nåt jävla skit på karmarna som inte täcker så istället för vitt så blir det grönt, grundfärgen tar inte bort pigmenten! Damn, nu måste vi inhandla någ såndär speciallack som gör att grejer inte lyser igenom färgen. Jobbigt!

Fondväggen håller på att bli himmelsblå/turkos, till det blev det en neutral vitbeige variant. Tänkte måla vita moln på fondväggen, men kommer istället att bygga vita molnhyllor, kommer att bli mer praktiskt. Ska se om jag hittar nåt bra material idag så Baby får såga lite åt mig :)

Hade jag varit lika effektiv i vanliga fall som jag är nu när jag går på övertid så hade jag varit en toppenfru faktiskt. Dock har jag börjat bli stressad som fan så idag försöker jag ta det lugnt, det är nog påfrestande att försöka steka pannkakor medan man har en 2-åring som skriker hysteriskt nedanför. Att dessutom renovera samtidigt gör det hela ännu mer komplicerat.

Ögongodis i 70-talsorange.

Sånt här är så snyggt att jag bara vill gå åt, önskar att hela mitt hem var så här härligt galet - orange är en stor favorit dessutom!


16 juni 2010

Gipsprojekt & evig väntan.

Japp, än så länge så är jag på 5 dagars övertid, har jag riktigt med tur så kommer den i helgen - eller inte. Vi passade på att göra en gipsmage häromdan, nåt måste ju den nya bebin få iaf, det går ju inte att bara Juni har massa minnen från "sin" preggotid. Rätt ska vara rätt!
Ja, vem ska det bli? Ikväll SKA jag packa BB-väskan...