17 april 2010

Kvinnan som just nu hatar män.

Idag är jag förbannad. Vansinnig.
Igår sa plötsligt Baby att han skulle hälsa på några arbetskollegor som var uppe i Villis. "Bara du är pigg imorgon" sa jag. "Ska ni gå ut?" frågade jag även. "Nej, nej, vi ska väl bara ta nån öl i stugan". Jag skiter väl i om han far ut eller inte, jag vill bara veta.

Här kommer dock första problemet när Baby är ute. Jag kan inte sova, det är helt omöjligt att slappna av. Det beror inte på att han är borta, det beror på att Ozzy är en jävulsk vakthund (vilket iof är bra!), så jag vet på förhand att så fort någon ens tar i ytterdörren om kvällen så kommer han att hoppa upp & vråla sönder sina lungor & det finns inte en chans att få honom att tystna. Detta gör alltså att jag ligger på helspänn & bara väntar på att Baby ska komma hem så att jag kan kasta mig upp & lugna hunden för annars vaknar ju lillan & så blir det inte alls roligt.

Jag låg i sängen till 02 & tänkte att han borde komma snart så jag kan sova, men nej, ingen dök upp. Jag försökte verkligen somna, men det var omöjligt & när klockan var 04 så skickade jag ett mess om att jag 1: var förbannad! & 2: att han skulle vara tyst när han kom hem ifall jag nu skulle lyckas somna. Inget svar.

Klockan 06 (!) imorse (då hade jag sovit 1½ timme) så öppnades ytterdörren & han kom in. Hunden vrålade som väntat, ungen vaknade alldeles för tidigt & jag som är gravid, hormonstinn & redan asförbannad blir ännu mer galen.

...sen går karln & lägger sig?! "Har du varit vaken & kunnat supa i 12 timmar så klarar du fan att vara vaken & ta hand om ditt barn! Det är ju du som väckt henne!" vrålar jag eftersom jag själv verkligen behöver sova några timmar. Nädå, lillan steppar runt själv i vardagsrummet & inte finns det någon vaken far, han sover i alkoholdimmor på soffan.

Att säga att jag är förbannad är bara förnamnet & ska han nu ligga där & sova hela dagen så kastar jag fan ut karln. Vad är det med män!? Ansvar tar ni sällan för det är det per automatik bestämt innan att det är kvinnan som tar (iaf här), men det finns väl åtminstone telefoner som ni kan klara av att hantera?! Påsk var också ett typiskt exempel. Bara för att jag är gravid så togs det för givet att det var jag som skulle stanna hemma med febrigt barn när de andra drack & lyssnade på bandet. Varför skulle inte jag vilja följa bara för att jag var nykter, varför tas det alltid för givet att det är jag som tar allt ansvar medan andra har roligt?

Jag håller med kloka Ea dock. Det verkar som att de tycker att "jaja, bara jag får vara ute en natt så är det värt skället", men själv skulle jag aldrig göra så. Jag har aldrig stuckit ut själv med kort varsel & jag har aldrig stannat borta hela nätterna utan att höra av mig, jag har tammefan aldrig lämnat över hela ansvaret till honom dumt nog. Det har känts alldeles för egoistiskt för mig att göra så!

...men som hon även säger; Man börjar tänka "Whatthehellwithit!" & överväger en resa långt bort helt själv. Varför gör man det inte bara? Varför är jag född med ett övergripande ansvar & varför i hela världen tar jag det hela tiden? Varför sätter jag mig inte bara på bussen till bästaste Erika just nu & dricker latte & shoppar i två, tre dagar & låter han styra upp allt härhemma, varför gör jag bara inte det?

Nej du käre make. När den här ungen ploppat ut så är det ordentliga förändringar på gång. Då är det slut med att det alltid förutsätts att det är jag som automatiskt kör/tar barnansvar/skippar det där vinglaset på middagar etc. Då är det upp till dig att ta ansvar/vara nykter för då ska jag också börja släppa allt & bara tänka på mig själv! Jag börjar nästan överväga att skita i att amma bara för att inte "nån" ska ha något att skylla på heller, då kan vi båda göra exakt samma jobb!
Ett otrevligt inlägg, jag vet, men man kan inte alltid vara glad. Jag älskar min man & han är underbar på alla sätt, detta är väl den enda saken som (alltid) stör mig. Jag har sagt exakt detta så många gånger förr, men nu är det faktiskt skärpning!



5 kommentarer:

Marie sa...

Åhå jaja. Det finns inga andra möjligheter för honom när lillebrorsan ploppat. För skillnad nlir det, iallafall det första halvåret. Sen börjar de få rätt lika rutiner igen så att det bara flyter på. Någon tvåbarnsshock märkte jag aldrig av, det flöt på bra men visst blev det skillnad.
Jag käner igen allt det där med ansvar men DO IT!! Dra till Erika ett par 2 dagar och bara ta hand om dig själv en vända innan broder kommer och det blir kanske väldigt intensivt ett litet tag framöver. Åk och slappna av och bara va...KRAM!

Hanna sa...

Jag hoppas verkligen du har rätt för annars kommer jag att tappa förståndet, det är jävulskt tärande varenda gång det här händer.

Det som kanske stör allra mest är alla brustna löften. De håller inte vad de lovar & man kan inte lita på deras ord längre. Vi hade flera saker inbokade idag men det sket han som bara i totalt (som vanligt eftersom han blir ett kolli dagen efter, eller ja, han har väl knappt börjat nyktra till än) utan tanke på vad jag kanske känner. Man blir så jävla förbannad bara!

Jag vill hälsa på nåndag, är du ledig nåt till veckan eller så?

Mariah sa...

VILKET HÄRLIGT INLÄGG!!!!! jag är inte ensam här i världen....hejja Hanna!

Ea sa...

Well, jag vill inte ta bort det här från männen. Jag vill snarare implementera det hos kvinnan. Vi gör det för att de inte gör det, vi gör det för att de aldrig lärt sig hur man ska och inte ska bete sig. Det är inte många av oss som lär dem det heller utan de kan räkmacka sig genom livet. Om det är våran uppgift att lära männen detta återstår till någon annan att undersöka, är det medfött hos oss t.ex?

Givetvis har Stefan gjort fel men jag är inte den som vill förbjuda nattlånga fester eller spontana fester heller för den delen. Det kan nog vara nyttigt ibland att som förälder få känna sig som 18 igen.

Det som han har gjort som är fel är ju att först säga att han bara ska vara borta en stund och sedan inte svara på dina sms. Han borde ha varit den som hörde av sig till dig först!

Utan barn okej och utan gravid fru okej men du ÄR gravid och du kan föda för tidigt/bli sjuk etc. för att inte tala om Juni och vad som kunde ha hänt henne. Han ska vara (och är garanterat) otroligt tacksam över att något sådant inte hände. Det hade nog varit svårt för honom att leva med sig själv om han missat att vara med under ett akutsnitt eller en ambulansfärd.

Som han skrev på FB så lär det inte bli särskilt mycket mer alkohol för hans del. Det bör det kanske heller inte bli så länge man inte kan tänka klart när man är påverkad. Hade jag varit man så tror jag nog att jag skulle vara en potentiell kandidat till att 'go bananas'. Han hade en chans som han brände och han hade ditt förtroende gällande den här saken, jag tror att han mår tillräckligt dåligt idag över att ha förlorat det.

Kisses!
Ea

Sofia sa...

Väldigt tråkigt att höra. Jag tänker på er och hoppas att det här orsakade en vändning till det bättre. Det låter ju nästan så om jag läser kommentaren ovan. Hoppas att ni inte tar emot oss som gäster till valborgs om ni själva känner er i behov av vila. Säg till om du inte orkar så kommer vi en annan gång. Fast å andra sidan är i alla fall jag mer än gärna barnvakt åt Juni den helgen... Kram