21 april 2010

Happy days?

Det finns en familj som alltid fått oss att känna oss sämre. Den här familjen är uppe kl. 06 på morgonen & leker i lekparken, sen är de ute hela dagen, tar fram fika i nån snödriva där de myser på ett renskinn & jobbar stenhårt med hus & gård. Allt är så perfekt, de ser så fräscha ut, de har massa barn & de har familjeaktiviteter dygnet runt samt att de förstås jobbar heltid båda två.

Vi har tänkt; hur hinner de & hur orkar de? Vi har känt oss så dåliga i jämförelse som inte alls aktiverar Juni så mycket, inte alls jobbar så hårt & inte alls är så snygga. Till råge på allt så jobbar jag jättelite vilket borde betyda att jag borde hinna mycket mer än perfekta familjen gör tillsammans, men eftersom jag inte ens hinner/ids 10% så har jag alltid fått känna mig som en dålig mamma & en lat fru.
Därför var det roligt när det i helgen visade sig att kvinnan i familjen öppet gärna strular runt med andra när hon är på fest medan mannen i familjen är hemma & vaktar alla barn. Det kanske är deras grej, jag dömer ingen, men för mig är inte det ett typiskt tecken på lycka.
Men det är kanske så. De som lever de mest perfekta liven utåt kanske är de som har mest att dölja. Jag & Baby lever inget perfekt liv & vi låtsas inte som det heller, ni får läsa om både himmel & helvete ibland. Dock är kontentan enkel i vårt fall, jag tror alltid att det går att utläsa att jag älskar min man otroligt mycket oavsett vad vi har twistat om, that´s life helt enkelt. Vi är väldigt lyckliga tillsammans fastän vi bråkar & fastän vi inte är ute & aktiverar familjen dygnet runt. Vi kan sitta i soffan & vara lata & tråkiga & ändå vara både bra föräldrar & kära makar.
Det känns så skönt. Våra mindervärdighetskomplex är totalt som bortblåsta & nu inser jag att vi faktiskt duger vi också. Vi behöver inte hålla upp en låtsasfasad utåt, vi är lyckliga på riktigt. Den dagen någon av oss eventuellt skulle vara ute & strula med andra så har nog dock detta med säkerhet ändrats.

5 kommentarer:

Fia sa...

Men guud!!! Vilka är de du pratar om?! Dör ju av nyfikenhet ju! :)

Marie sa...

Jag meeedd ju. Nu får du allt skicka ett sms ;)

Hanna sa...

Haha, ja det är inga jag har nån koppling till eller på nåt sätt känner så det är nog omöjligt att gissa (tack & lov, inlägget var nämligen inte för att peka ut någon) :)

Anonym sa...

Konstigt att sitta och gotta sej i andras olycka. Ingen är perfekt och alla gör misstag. Alla förhållande har upp och nergångar det kommer du nog bli varse om.Detta är typiskt Vilhelmina...folk blir upphetsade av att få höra skit om andra. Väx upp säger jag bara och se om ditt eget hus och skit i andras angelägenheter. Visst alla har rätt att tycka men vi har väl ingen aning hur dom har det i sitt förhållande. / en som är gammal och vis och har lärt sej ett och annat med åren...

Hanna sa...

Jag gottar mig inte alls, som jag skrev så dömer jag ingen utan vad de har för business i sitt förhållande är deras grej & sådan vet jag inget om.

Det vi tyckte var uppfriskande var snarare att se att sådana som vi trott har varit så perfekta & som fått oss att indirekt känna oss sämre inte alltid är så läskigt perfekta utan mänskliga med fel & brister som alla oss andra. Att alla har upp & nergångar har jag nog fattat för typ 10 år sedan, jag är ändå 30 år själv & har tillräckligt med erfarenhet inom relationer att jag nog uppfattat en sån grundläggande grej.

Jag kan istället skratta åt dig som törs vara anonym, det är ju det typiska tecken på att vara tillräckligt "gammal & vis". Det är däremot typiskt vilhelmina, alla ska låtsas veta så mycket bättre, men ingen törs stå för vilka de är, det är väl just därför det är så mycket bakprat & skvaller.

Nä, läs du vad jag egentligen skriver istället för att döma mig för det du egentligen TROR dig läsa.