17 april 2010

Got a date at midnight with Nosferatu.

Som jag förstod så var det på allvar den här gången, han har lämnat oss, det var det jag bloggade om här. Hela kvällen har jag suttit & lyssnat på hans musik & blivit både nostalgisk, deprimerad & lycklig. Det finns inte många som gör så otroligt bra & vacker musik som Type O Negative gjort, musiken är fucking amazing & även fastän den är så mörk så är den samtidigt så ljus.

Jag har lyssnat i flera timmar nu & det är nära att tårarna kommer, eller ja, några har faktiskt kommit. Inte tårar över honom som person direkt, utan tårar för att musiken är mig så övermäktig & liksom kryper in under skinnet. Den får mig att tänka på svunna tider, på lyckliga ögonblick & framförallt på framtiden, den är bara så jävla underbart fantastiskt vacker.

Jag sa det då & jag säger det igen, jag är riktigt jävla deppad över det här. Steele var så otroligt stor & han kommer aldrig att gå att ersätta. Det som jag kanske sörjer allra, allra mest är att jag nu aldrig någonsin kommer att få se dem live heller. Jag & Baby har följt deras turnelista sista åren & bara väntat på att de ska komma hit, men de kom aldrig & vi har nu för alltid förlorat chansen att se tidernas grymmaste band. Fy fan.

Detta kommer att ta tid att släppa. Det kommer att ta tid. För er som inte fattar någonting så råder jag er att t.ex. lyssna på October Rust-skivan. En av många, men en höjdare.


PS: Knark ÄR skit!
PS2: Jag kommer & gästar er nostalgifest Bella!

1 kommentar:

Lopez sa...

Ja, det är ju så sorgligt! Jag har beklagat mig i flera dagar nu över att han är borta och att knark är skit och hit och dit, och först i morse så kläcker min kära man " att när de delade turné buss så tog inte Steele några droger " WHAT!!!! Hade inte en aning om att de ens hade träffats och om jag hade delat turné buss med mrs Steele så hade jag tatuerat in den bussen på min arm ;-)
ja ja, det verkar väl ändå vara droger som gjorde att han fick hjärtstillestånd? Det är ju inte vanligt att man dör vid 48 års ålder annars? Har du hört nåt mer om varför? Usch, det är så sorgligt!