03 december 2009

Torsdag med anledning till oro.

Ja, lite stirrig får man vara när man uträttat så "mycket" som jag har gjort idag! Sökte ju jobb igår & idag ringde de & meddelade att jag gärna fick jobba både julafton & nyår - yes! ...eller nja. Har man väl sökt jobb så är det då inte läge att neka när man erbjuds jobb, men tråkigt var det ju faktiskt. Ska dock höra vad som gäller, har de fler timmar att erbjuda sen så fine, då jobbar jag, men är det typ bara de här två dagarna som gäller & sen så är det stiltje i 3 månader - ja då får det vara! Lite vill man ju ha ut om man offrar två storhelger, storhelgs-ob till trots - sånt behov är jag inte av pengar direkt att jag offrar hur mycket som helst för ingenting.

Imorgon ska jag på två möten till jag har bokat, vill man ha jobb så får man ligga i - så är det med det! Vi får väl se om det blir nåt utav det bara.

Dessutom har Ozzy oroat mig till döden idag, han vaknade helt plötsligt upp & betedde sig skitunderligt! Det såg precis ut som att han fått nån hjärnblödning eller blivit halvförlamad, han kunde inte gå & hade som spasmer medan han gick som en fylltratt med ben som for hit & dit & massa. Det var SÅ JÄVLA OTÄCKT & jag är så rädd att det är nåt som är fel, eller ja, det är klart som fan att nåt är fel! Tur att Fia var här & såg hur det såg ut, för det går fan inte att beskriva hur äckligt det är! Det har hänt en gång förr för nåt halvår sen & då var jag också skiträdd, men jag trodde det var nåt tillfälligt eftersom det gick över efter 10 minuter då & efter några oroliga veckor så släppte jag det. Nu hände det igen & "attacken" varade i cirkus 10 evighetslånga minuter igen.

Jonas släppte idéen om att det kanske kan vara epilepsi, någon som har nån erfarenhet av hundepilepsi? Vet att många hundar drabbas av det, men kan inte mycket själv.

Jag är så jävla orolig att jag dör, måtte det vara något icke allvarligt som lillen kan leva med, är det något allvarligt så tar jag livet av mig! Lillen är min ögonsten & jag får abstinens av bara en dag utom honom så ett liv utan honom finns inte för mig - älskade lilleman, BLI FRISK! :(



8 kommentarer:

Hanna sa...

...tycker inte det verkar vara epilepsi om man läser på nätet & detta gör mig ännu mer orolig - vad ska jag göra!? Tänk om han kunde säga vad som var fel :(

Fia sa...

Fan.. Inte för att epilepsi skulle vara bra en bättre det än att inte veta vad det är..! Hoppas då du kan få komma med honom till doktorn och förhoppningsvis få svar, lillkillen stackarn!

Kerstin sa...

Jag har lite erfarenheter... men det va en springelspaniel och det va inte det minsta roligt. Hon fick jättemycket kramper, kissade på sig och i bland så tömde hon tarmen oxå. Och när kramperna släppte så såg hon inget, hon va jätterädd, kroppen lydde inte riktigt så hon sprang omkring som ett fyllo, in i väggar och dörrar...

Hon fick medicin hos veterinären och klarade sig något år på det. Men en varm sommardag så fick hon massvis med kramper som bara avlöste varandra... så de fick lov att hämta bössan.

Kolla med veterinären, för är det epilepsi så kan det vara en mild variant och lätta att medicinera.

Mariah sa...

halloj!! Hur blir han efteråt...trött?? och vad gjorde han strax före han fick "anfallet" (stress m.m) Det kan mycket väl vara epilepsi...men far och kolla upp lilldrängen :) Våran gula labbe mysan (minns du henne) fick några epilepsiattacker under den senare delen av livet och hon blev däckad en hel dag efter, bara låg...men hon blev ju 13 år och dog inte av epilepsi utan ålderdom :)

Hanna sa...

Ja, alltså han går omkring som en fyllgubbe, benen lyder som inte, huvudet sänkt mot backen, drar som sig på bakkroppen - som sagt, han ser ut som han är drogad i kombo med halvförlamad.

Han var darrig under tiden "attacken" varade, men absolut inte skakig eller krampig (eller vad säger du Fia, är de där kanske kramper?)men kanske han hade ont & det var därför, eller för att han uppenbarligen mådde skit?

Han låg & vilade & när han vaknade så skulle han som gå till Fia som också satt i soffan men längre bort, dóck kom denna "attack" direkt när han som klev upp. Attack låter ju iof tokaggro, det va mer som...jag vet inte...som att det slog slint?

Det kanske inte var 10 minuter, tiden går ju förbannat sakta när man är orolig, upprörd & rädd, men säg 5 minuter då. Jag höll i honom så att han inte skulle försöka gå framåt & Fia tittade honom i ögonen, vad jag förstod & såg så såg han vaken & närvarande ut, men kanske "rädd" är rätt uttryckt.

Sen släppte det exakt lika fort som det kom & då var han samma gamla tokiga rastlösa hund som vanligt (kanske lite lugnare än normalt men det berodde förmodligen på att jag & Fia satt chockade &knäpptysta & han läste väl av vår stämning kanske). Han verkar absolut inte ha ont nångång i övrigt, kan det vara nån skada han ådragit sig kanske? Kan det t.ex. vara nån kota som hoppar ur led, nån nervkläm, eller nån blodpropp?

Som ni båda beskriver epilepsi så är det inte det han verkar ha...om det inte då kanske är nån väldigt mild variant på eländet, det kanske går att ha ett milt förstadium som ter sig annorlunda?

Tack för svar, jag är både ledsen & jätteorolig just nu. Ringde förstås veterinären, men vi har väl som ingen här i Vilhelmina & vet inte om det är lönt att åka till Åsele/Lycksele eller om man ska dra till djursjukhus direkt...Känns ju som att det kan vara nåt "svårupptäckt", men förhoppningsvis så hoppas jag att det inte är något allvarligt. Ni kan väl hålla en tumme & ni som tror på högre makter kan väl be en bön eller två för jag är verkligen jätteorolig :/

Kerstin sa...

Det kan även vara något fel på ryggen. Vissa raser har lättare att få ryggskott eller diskbråck. Bland annat taxar.

Låter lurt eftersom han fick det när han skulle kliva upp. Och det blir ju då en nervpåverkan...

litentanta sa...

Ok, såg den här tråden också och som epileptiker kan jag bara säga att jo, nog tycker jag att det var ganska likt ett anfall :-(

"Vi" krampande varelser, människor som hundar, kan ju uppträda väldigt olika under olika sorters anfall, man kan vara till synes vid medvetande men ändå inte fatta något och ända vägen till medvetslös och bajsa ned sig, något som jag har sluppit även om jag haft några stora anfall också, peppar peppar!

Att hitta igen anledningen kan vara svårt, måste ju vara likadant och hos mig har inga hjärnskador eller förändringar hittats, ja, inget annat än väntat? vilket ju är en tämligen knepig formulering eller hur? En av våra kaniner, den allra sötaste fjällkanin man bara kan tänka sig, fick nån sorts anfall då hon bara tippade omkull, benen gick som trumpinnar och vi upplevde det hela som att hon fick panik, i den mån en kanin nu kan känna en sån känsla...

Allt från hjärntumörer till utmattning finns ju som tänkbara anledningar till anfall, en del raser är mer utsatta för just ep, pratar alltså hundar nu ;-) och jag antar att man medicinerar även hundar men .... ep-mediciner är ingen hit att käka.... Vi människor kan påverkas på alla möjliga konstiga sätt och inte sällan rör det till i skallen, humörmässigt och allt :-(

Nä, nu var jag ruskigt negativ, det jag tänkte skriva var dock att det visst kan vara kramper, strunta i resten vet jag :-)

Adios för nu!

A-L Svensson sa...

Du kan ju välja att åka till Fjällveterinären i Strömsund också, har bara gott att säga om denna veterinär själv. Hon är proffsig och otroligt duktig samt har ett sätt som gör att man direkt får förtroende för henne. Har dåliga erfarenheter av veterinärerna i Vilhelmina tyvärr men denna veterinär har fått mig att få lite mer förtroende för veterinärer igen.

En veterinär i Vilhelmina höll på att ta livet av min hankatt när hon skulle kastrera denne (dubbel dos av narkosmedlet) och när jag sedan ringde akut på kvällen för att katten inte piggnade till som den skulle var samma veterinär otrevlig och avfärdade mig med att jag inbillade mig för hon hade inte gjort något fel alls. Katten mådde dåligt i en vecka men överlevde som tur är denna veterinärs inkompetens.

Men som sagt jag rekomenderar Fjällveterinären i Strömsund :)