02 oktober 2009

Tankar kring bebisankomster.

Lisa fick en flicka i förrgår & sådant får mig alltid att tänka tillbaka med ett leende på läpparna.

Förut när kompisar & övriga fick knoddar så var det mest "Grattis, gud va kul, va söt den är!". Man sa det som väntades av en & även om man givetvis tyckte att det var roligt, så förstod man inte. Man förstod aldrig hur otroligt stort det var.

Nu när jag blivit mamma själv så har jag blivit oerhört sentimental & känslig & just nyfödda barn väcker känslor i mig som jag aldrig trodde att jag hade. När man nu får ett bebisbesked så är det inte längre bara ett "Grattis!" utan det är snarare så att jag går in i mig själv ett tag & känner ett obeskrivligt lyckorus. Jag måste sitta tyst ett tag & ta in det & framförallt så blir jag oerhört rörd.

Det är bara det att det är så fruktansvärt stort & fantastiskt! Ett nytt liv har kommit till världen & jag vet exakt vad de går igenom just då. Man har kämpat timtals, ja kanske dygn, i plågor, man har gått igenom en helt ny upplevelse med sin partner & till slut ligger man bara där... Man är oerhört trött, men jag själv har aldrig varit mer harmonisk än vad jag var just då - ett sådant totalt lyckorus går inte att jämföra med något.

Det är första gången de får se sitt barn, de får hålla om det, peta på dess lilla näsa & fastän de är så trötta så kommer de inte att kunna sova. Det är så stort att man inte fattar att det är sant, allt annat känns så fruktansvärt minimalt i jämförelse. Har vi gjort henne? Är hon verkligen vår? Får vi ta hem henne? Att kärleken dessutom kan växa så oerhört för varje dag är för mig obegripligt. Jag tror det tog ungefär 3 månader innan jag verkligen fattade att Juni var min, att hon skulle bo med oss & framförallt verkligen förstod hur mycket jag älskade henne.
Det är den största dagen i deras liv & jag kan inte vänta på att få se den lilla tösen. Jag kan dessutom knappt vänta tills jag får uppleva det själv igen, för tro mig, det tänker jag göra! :)

Än en gång,
Grattis Lisa
...från & med nu så kommer inget längre att vara sig likt.

Photobucket

1 kommentar:

Ewa sa...

Gud, va rätt du har! Jag kände precis likadant när jag fick reda på att Lisa hade fått. Tårögd på en sekund liksom... Mysigt är det! Skaffa fler nu :)