30 juli 2009

Back on track, more happy than ever.

Idag har lugnet lagt sig äntligen, jag är äntligen helt avslappnad & kan bara luta mig tillbaka (nästan) & invänta morgondagen. Morgondagen bjuder bara på lättsamma saker om spritinköp, råvaruinköp, dekorering osv - sånt är ju baggisgrejer.


Sofia fick dessutom tag i en kopiator & kopierade upp alla festhäften & hur mycket värt det det är nästan oförståeligt! En sådan enkel sak som kopiator har varit ett stort problem hela veckan (nej, vi anlitar knappast ett tryckeri för 3000 spänn för en sån "skitsak"!), det tar dessutom ofantligt lång tid som vi inte har & skulle testa våra tålamod minst lika mycket. Alla kramar till du & Anders säger vi bara, detta gav oss massa tid över till annat & fick en övertrött kvinna på sjukligt bra humör!


Jag vet att jag varit gnällig, men grejen är bara att jag i vanliga fall är en sjukt stresstålig person, jag älskar stress rentutav! När alltså till & med jag börjar stressa sönder mig & inte fungera mentalt, ja, då är det mycket.


Det är inte alls festen som är jobbig, den styrs upp av massa folk - allt från bekanta till toastmasters/tärna & jag är inte ett dyft oroad. Det är allt småfix runtom som är kruxigt & tidskrävande & vi har verkligen jobbat 24/7 känns det som.

En sån enkel sak som kopiator, vars hittar man en "gratis" sådan när man inte har några kopplingar nånstans i en stad? Sen är det massa saker & människor som skall skjutsas, lämnas, fixas & ordnas överallt på bestämda tider & våra bekanta på orten räcker långtifrån till att täcka upp på alla fronter. Dessutom har vi haft väldiga problem med vars man ska vända sig för enkla saker. Vi har på över en veckas tid, fortfarande inte hittat någon skjuts till oss själva! Jag menar bara att en sån enkel sak blir så svår, jag lovar att vi ringt 20 samtal & skickat ut trådar överallt. Det är ju som ingen stor sak alls, men det blir ju det & det tar så lång tid för inget.


Sen var det fotografen också. Hon var bokad för ett tag sedan av mig & sedan ringde hon upp Baby & bekräftade. Vi skulle höra av oss i början på veckan för att bestämma tid & plats, men efter att ha ringt i 3 dagar & lämnat mobilsvar 2 ggr så börjar man fundera - hon ringde aldrig upp! Idag ringde Baby från en annan telefon & ta i trä, då svarade hon helt plötsligt men tyckte tydligen inte att vi hade bestämt nåt? Sen var tydligen hennes telefon "trasig" också & allt var tydligen jätteunderligt. Hmm, kul att åka dit liksom. Hon kan ju bara ha skickat ett sms & skrivit "tyvärr, det går inte längre" & vi hade accepterat det & skaffat en annan. Att inte ha en fotograf 2 dagar innan är ju inte så jäkla kul när det är högtryck på både bröllop & semestertider. Vi får väl se om hon dyker upp på lördag helt enkelt!

Kontentan är att nu har vi dock fixat nästan allt småkraffs & vi kan äntligen ta det lugnt & göra de roliga sakerna. Mitt humör är på topp igen & jag ser bara framemot att allt ska närma sig lite mer så värsta nervositeten går över. Vi har verkligen inget märkvärdigt bröllop om ni tror det, det är ett helt vanligt standard med lagomt med gäster, fixet är alltså bara standardgrejer som tillhör men det är så mycket jobbigare när man måste göra allt detta på enbart 1 vecka. Till råge på allt är man nervös, det blir helt enkelt en pressad situation & när jag är pressad blir jag på mycket dåligt humör & kan omöjligt rensa huvudet från alla tankar. Jag har väldigt svårt för att koppla ifrån saker & till slut tänker jag så mycket att jag börjar må dåligt rent fysiskt. Tydligen hanterar jag inte stress så bra som förr.


Det ska iaf bli så roligt att träffa alla & framförallt låta våra vänner få träffa varandra, för det är inte många som gjort det då vi har våra vänner spridda över hela Sverige. Synd bara att inte fler kunde komma från mitt håll, men några är utomlands, några är höggravida/nyförlösta, några fick inte semester & en hade tyvärr problem med barnvakt-jag önskar att jag hade kunnat lösa vissa saker för er, men jag har faktiskt försökt utan att lyckats. Dessutom har jag väldigt liten släkt, så det blir inte så många därifrån heller & just därför är det så roligt med alla er som istället kommer - jag hoppas & tror att ni kommer att få det kul!


Vet ni vad min största skräck är förresten? Fundera på den ni, så kommer kanske svaret imorgon. Nu ska jag gå iväg & för första gången på "länge" njuta av att få äkta min darling om 2 dagar. Lucky me I say!

Photobucket

1 kommentar:

roffe sa...

Godmorgon ha en skön dag.kram