13 maj 2009

Ett stort steg för mänskligheten?

Jo, förra torsdagen kl. 18 så började lillan helt plötsligt gå. När jag stod i köket med morsan i luren, så kom Jullan gående från matsalen, förbi mig i köket & ut i hallen. Det är typ...6 meter kanske? Jag blev helt paff! Sen fortsatte hon att gå mest hela tiden, mer eller mindre.

Dagarna efter var det stiltje, precis så hade det varit med Nikki också tydligen. Det var som att hon aldrig gått överhuvudtaget. Igår började det dock om, nu har hon börjat smågå lite igen. Jag antar att det har att göra med att de måste luta sig tillbaka ett tag & reflektera över vad de gjort. Va, kan jag gå? liksom.

Fan va glad jag är, det är ju helt underbart! De ser ju förjäkla roliga ut också! :)

Photobucket

4 kommentarer:

Ea sa...

Ja, herrejösses vad roligt. Juni är för söt, lite svårflörtad och det är väl det som gör henne sjukt underbar.

Förresten så är likheten mellan far och dotter slående när man får se den där bilden!

Marie sa...

Åhh vad roligt! Jag önskar så att Trollet ville gå också men numera storfegar hon och håller upp benen då man ska ställa henne så jag får nog vänta till hösten jag :)
Duktiga duktiga Juni!

Hanna sa...

Ja, vi får väl bara se om hon nu verkligen föredrar att gå, eller om hon ändå väljer att krypa...tålamodet är ju som mitt, lika med noll :)

kajjan sa...

Säger detsamma, gu va lika som dom är!!! =) Juni verkar ju vara så stadig då hon går, då man såg på filmen också.
Bellandonnan ser ju ut som en alkis då hon går! hahhaa