15 augusti 2008

Gå till tjorren del 2.


Mera plockgodis som ger mig små nostalgiska kickar. De flesta går att få tag på än, men de är betydligt svårare än förr & det gäller att leta på rätt ställen – typ Kioskpiraten…mitt tidigare tips!
Peacemärken är ju grymma & finns i olika smaker, men nu är de nästan omöjliga att få tag på här i Villis. Det kan ju bero på att denna (återigen!) förbannade Karamellkung har startat nån godiskartell & tagit över all lösgodisförsäljning här på byn! GRRR!!! Dessa fyllde man iaf godispåsen med, precis som med de sura S-märkena.

Käck smakade egentligen inget speciellt, typ lakritsfudge, men såna här åt jag alltid med min mamma när jag var liten av nån anledning? Antar att min morsa var jäkligt förtjust i käck helt enkelt, för jag har många barndomsminnen kring denna.

FiftyFifty-klubborna var & är fortfarande grymma! Dessa består av en halva med rosa jordgubbsmak & en halva med salt lakritssmak & dessa smakar Yumma! Dessa kunde förtäras på Folkets Hus efter att man badat & det är minsann trevliga minnen.

Hemkola finns ju också fortfarande, men på min tid så fanns de inte i så många smaker & var ganska ”nya” på marknaden. Dessa återfanns ofta i vårt hus så dessa är också starkt kopplade till barndomen.

Double Dip är ju en höjdarkaramell plockgodismässigt! Man fick nån form av sockerpinne (smakar typ inget) som man sedan kunde doppa i 2 olika fack som innehöll körsbär- och apelsinpulver. Grymt! Minns att jag köpte min första Double Dip på väg hem ifrån en simtävling i Kramfors – busstrippen var räddad!
Såna här klubbor som fanns i olika färger var jag en högkonsument av! Innehållet var typ vitt & lite surt & själva färgerna var olika smaker, hur gott som helst. Jag gillade de lila klubborna mest, de smakade viol, men jag köpte även väldigt många turkosa…vad de smakade minns jag inte riktigt (förmodligen kemiskt), men de hade väldigt fin färg!

Vilken 80-talist tänker inte på sega råttor? Här behöver jag egentligen inte skriva något alls, men Sega Råttan fick definitivt en revival då Soffipropp dök upp i 4:ans morgonprogram. Där kunde man vinna sega råttan med stort S, den vägde typ 1 kilo!

Sura band/remmar åkte alltid ner i påsen! Dessa fanns/finns i många färger & utföranden, men gemensamt är att de är sega & sura. Det värsta som kunde hända tycker jag var när de inte var sega, utan ”knastriga” – gamla remmar är ingen höjdare!

signatur

Inga kommentarer: