27 maj 2008

Nisse & Klara.

Kommer ni ihåg Nisse & Klara? Detta var 2 dockor som bodde uppe på en vind, jag tror att Klara var Nisses lillasyster om jag inte minns helt fel. Jag tror det var nåt UR-program, eftersom jag har fått för mig att det bara gick på förmiddagarna typ.
Grejen med dessa två dockor var att de var rätt scary! Jag menar hallå, de hade skitäckliga ögon & ”smutsiga” händer & till råga på allt så pratade de jätteunderligt. Förmodligen är dessa i topp på ”Världens fulaste dockor”-listan, de ser grymt suspekta ut.

Det konstiga är att fastän allting var så sick (& jag störde mig verkligen på äckelhänderna som hade snuskklumpig motorik), så gillade jag dem. Såhär i efterhand så inser jag att jag måste varit onormal.


signatur


Coola robocops.



Till vänster: Zathura

Jag har alltid haft en skräckblandad förtjusning för robotar & det finaste som finns tycker jag är en snygg retrorobot i plåt. På nåt vis är de både stilrent snygga & samtidigt lekfullt barnsliga…en perfekt kombo för min smak! Nedan: Lilliput

Ommdesign så finns det massa fina fjäderdrivna plåtrobotar, relativt små, men ursnygga & rätt billiga överlag. Såhär skriver Ommdesign själva: ”Coola fjäderdrivna retrorobotar i plåt. Originaltrogna reproduktioner av klassiska japanska lekrobotar från 50- och 60-talet”
Ovan: Star Striders, Space Robot, Roxy, Space Commander, Red Face, Mechanical Robot
Alla bilder i detta inlägg kommer ifrån Ommdesign & fördelen med detta webföretag är att de faktiskt listar alla sina återförsäljare! Många företag skippar den biten & det är grymt frustrerande när du hittat något du vill ha, men sedan inte vet vars du kan köpa det.
Ovan: Space Robots large, Chief Robot, Robot med hjul, Neutron, Proton, Venus Robot
På Ommdesign kan du även finna världens coolaste robotskåp – kanske inte alltför svårt att snickra själv om man är lite händig? Snyggt som attan är det iaf & kommer ifrån MoGi. Ommdesign har även väggdekaler från ColdCoffee, här i robotutförande med griffeltavledesign. Den blå roboten, Mechanical Robot, har jag redan köpt & den hade jag tänkt att starta min samling med.
Dessa robotpussel ovan är i 3D & kommer ifrån EnjoyMobil & även dessa kan du finna på Ommdesign. Hur coola som helst & säkerligen lite roliga att bygga också. Undrar hur resultatet blir? De kostar bara runt 79:- hos återförsäljare & är alltså ett billigt förslag på present till pyssliga barn!

GO ROBOTS!

signatur

26 maj 2008

Snören, snablar & remmar.

Jag ägnar ett blogginlägg till det godaste barndomsgodiset – ett godis som dessutom forfarande finns i viss utsträckning. Remmar, snören, snablar, snurror – kärt barn har många namn!

Fatta så sjukt gulliga påsarna var på 80-talet, de var mycket finare då än nu - man blir ju nostalgisk av att bara se på omslagen! Kolasmaken representerades av en cowboy, lakrits av någon djungelmänniska, saltlakrits av en sjöman & hallon av en indian. Nu finns väl inte hallon längre, visst är det jordgubbssmak på de röda snörena?

Hursomhaver hade jag dött av lycka om Malaco hade fått för sig att gå tillbaka till dessa gamla charmiga påsar istället för de nya, moderna påsarna med någon töntig elefant. Det var bättre förr, det är ett som är säkert!

Nåt som var ännu godare än själva snörena var givetvis snablarna & snurrorna. Snablarna var långa & ganska grova, samt lite tvinnade & snurrorna var uppbyggda av en lång bred sträng som rullats ihop till en snurra, den hade ”infrästa spår” i strängen & i mitten på dessa snurror så hittade man en rund stenhård godis som smakade skit. Båda snablar & snurror kom i smakarna jordgubb(hallon?), kola & lakrits & dessa kunde man hitta i disken på diverse bensinstationer, alternativt kiosker.

Snablar & snurror har vart borta grymt länge från åtminstone Vilhelmina, men häromdagen såg jag röda snablar i kassan på OK! Dock var det rena rövarpriset mot förr, 10(!!!) kr! Jag tror de gick på typ 4 spänn på 80-talet. Iaf så köpte jag givetvis en röd snabel som generellt smakar lite kemiskt faktiskt, men den var jättehård & inte alls god. Tricket är att de ska vara fräscha & sega, inte hårda & töra.

Snurror & Snablar kanske finns i välsorterade kiosker i stan, för här går de inte att få tag på längre – trots att det var bland det ”vanligaste” godiset jag minns från det att jag var liten. Snablarna kom även ut i påsform ibland & kallades ”Mini-Snablar”. Dock var dessa aldrig riktigt lika charmiga som de riktiga bensinmackssnablarna.

Jag saknar snablar & snurror, vars tog ni vägen?

signatur

22 maj 2008

Jane Hellen.


För att återkomma till nostalgi & härliga barndomsminnen så måste jag ju givetvis ge utrymme åt Jane Hellen – de väldoftande & ack så 80-talistiska hårprodukterna.

Själv använde jag inte så mycket av dessa, men jag minns mycket väl att Ewa & Mariah var konsumenter av Jane Hellens schampoo & balsam. På vår uppväxtid så kom dessa hårprodukter i ”kilformade” flaskor i olika pastellfärger, lila, turkos & rosa.

Det här rosa schampoot på bilden är väldigt tidstypiskt, en tjej har tvättat håret med Jane Hellen & en snygg kille står bredvid & sniffar henne i håret. Tricket med dessa flaskor var att köpte du även balsamet så kunde du ställa ihop flaskorna sida vid sida & på så vis få hela tjejen & en ny snubbe som doftar henne i håret, men på andra sidan. Gjorde en konstig bild här till vänster för att förklara bättre, men dessa är ju 2 schampoon så de funkar ju inte riktigt ihop.

Dock har vi hört rykten om Jane Hellens revival – tydligen finns denna sköna blå flaska på RUSTA! Snubbarna har fallit bort, men flaskan är fortfarande riktigt nostalgisk för att vara en nutida produkt. Tror jag måste fara & handla på en gång, bara för syns skull!

signatur

20 maj 2008

View-master.


var en härlig leksak där du kunde titta på bilder, nästan som diabilder. William Gruber uppfann den 1939 & den var från början en leksak för både vuxna & barn.

Man stoppade ner runda skivor med motiv i viewmastern & vips så hade du en 3D-bild I din apparat. Att hålla din viewmaster mot en ljuskälla var en nödvändighet för att få en bra bild & sedan var det bara att klicka med ”spaken” på sidan för att byta till nästa bild & därmed få en hel story uppspelad.

Det fanns från början mest resmål & andra vyer, men med tiden så kom populärkulturen ikapp & skivorna kom ut med lite större ”titlar” (film, tv, seriefigurer, sport m.m). Själv hade jag massa blandat, allra bäst kommer jag ihåg några skivor med Pippi, några med Emil & någon blandskiva som i mitt tycke givetvis var den mest intressanta. Jag hade en hel del skivor & jag undrar just om de finns kvar? Jag hoppas det!

Givetvis har det härliga 80-talets apparater & skivor fått stå tillbaka för nymodiga varianter, men det är ju helt klart det gamla som rockar allra bäst. Den röda härliga apparaten är ju bara hur skön som helst, vem vill ha en ny ”björnapparat” eller liknande, det är ju dödstöntigt!

Det har varit många olika ägare som haft rätten att sälja View-Mastern, men den marknadsförs numer av Fisher-Price & mer än en miljard bildskivor uppges ha tillverkats sedan starten 1939.

Jag hoppas att mina gamla apparat finns kvar, för den ska definitivt mina barn få – den gav mig extremt mycket nöje faktiskt!

signatur


17 maj 2008

Hubba Bubba.

Hubba Bubba var det härliga 80-talstuggummit som började tillverkas av Wrigleys 1979. Man promotade tuggummit med att det var mindre kladdigt än andra tuggummin. Blåste du stora bubblor (vilket verkligen fungerande med Hubba Bubba) & de gick sönder, så skulle det vara enkelt att få bort kladdet från huden.

Hubba Bubba finns fortfarande, men det smakar inte som förr + att jag tror att de är mindre än vanligt. En stor grej med Hubba Bubba var ju just att de var grymt stora! På grund av utvecklingens totala brist på charm, så skriver jag därför enbart om det härliga 80-talets Hubba Bubban.
Här till vänster kan ni se Gum Fighter som gör reklam för Hubba Bubba – cowboys var helt klart ett återkommande inslag i Hubba Bubbareklamen. Den första reklamen använde sig av Gum Fighter i Vilda Västern & han avslutade varje reklam (både på tv & i annonser) med orden: ”Big Bubbles, no troubles!”
Här nedan kan ni se en tv-reklam för Hubba Bubba – givetvis med Cowboys.

Här nedan är reklamen som ni kanske bäst känner igen den? Dessa två snubbar var med i olika ”HubbaBubba-serier” som ofta hittades på t.ex. baksidan av Kalle Anka. Här i en norsk tappning, TACK TILL MAT SKULL som scannat.
Smakerna då? Bilden högst upp syns det bäst på. Jag tyckte allra bäst om lakrits (det blåa omslaget), men rött & rosa var inte så tokigt heller. Det gula minns jag knappt, antar att det inte var någon höjdare. Colasmaken som de gör reklam för härnere tror jag också kom nångång på 80-talet, så den får vara med. Än en gång tack till MAT SKULL som scannat så fint!
Grejen med cowboysen var att cowboys som tuggade Hubba Bubba kunde göra så stora (& okladdiga) bubblor att de rentav skrämde motståndaren till att ge upp. Alla serier & reklamer slutar så, ”Stora bubblor, inga problem” typ.

Tuggummit var så populärt att det givetvis uppfanns en dricka också – Hubba Bubba sodan. Tror inte det var alltför länge sedan du kunde få en sådan i dina händer, men isåfall är det nog på typ ÖB eller något man hittar dessa. Söta var de smakmässigt, mycket söta till & med om jag minns rätt.

Om du älskar att blåsa stora bubblor så är det ett Hubba Bubba från 80-talet som du behöver! Den största bubblan som blåsts, enligt tillverkaren, var 58.42 cm i diameter! Själv saknar jag det riktiga Hubba Bubbat grymt, det vi har nu är bara en mycket dålig kopia. Blä!


Ni får en reklamfilm till bara för att de är så söta,denna gång med pirater för ovanlighetens skull!

signatur

Ni får en reklamfilm till bara för att de är så söta, denna gång med pirater för ovanlighetens skull!


signatur


Tablettaskar.


Ovan: Dessa känns det som att jag minns allihopa, även om jag inte kan sätta fingret på exakt vad det är. Jag har definitivt sett dem förr & Zorro minns jag givetvis att mina små hungriga mjölktänder tuggade på.

”En tablettask är ett slags ask i kartong som innehåller godistabletter. Askarna är oftast ganska så små och innehållet brukar väga omkring 25 gram. På många askar står det "öppnas här" på den lilla flik som skall tryckas in för att man ska kunna öppna locket på asken”

Fick en nostalgisk känsla när jag råkade på några gamla tablettaskar jag inte sett på länge – jag slog slag i saken & googlade på ämnet! Det är absolut inte lätt att hitta bilder & fakta på våra härliga gamla tablettaskar, men några kommer fram & man minns helt klart mer & mer när man ser dem.
Här minns jag egentligen bara Kalle Anka tror jag, men de ugglan var så fin så den fick också haka på. Flinta är jag osäker på? Kanske sent 70-tal eller är det en 80-talsask?
Ovan: Dessa askar är ju fortfarande grymt populära & dessa kan du verkligen hitta varsomhelst än idag. TuttiFrutti är allt en riktig plomdragare & Palle Kuling smakar inte mycket alls tycker jag. Zoo, Fruxo, PimPim & Svarta Katten är ju givetvis favoriter & smakar alltid grymt smaskigt.
Det här var mina absoluta favoriter när jag var liten! Givetvis har ju omslaget ändrats (som de flesta av askarna), men man känner fortfarande igen dem. De var mjuka & blev till en stor massa i munnen, smakade ungefär som Ako mint. Tror Zig Zag finns idag också, men är svårfunna.
Drutten åt jag också massor av, men de var i mitt minne rätt smaklösa. Dock är ju Drutten hur gullig som helst & nostalgin är ju total – jättefint omslag allmänt. Jag skulle dö av lycka om jag fick en Druttenask idag!

Jättedåliga bilder, men jag ville bara påminna er om dessa schyssta gamla halsisar – Tenor, Domino, Tulo & Figaro. Jag tror även Baryton var en vanlig halsis. Ett starkt barndomsminne jag har är att Ewa & Sarahs farmor alltid bjöd på Domino – jämt! De var förövrigt goda ju, vars tog de vägen? Såhär i efterhand börjar jag ana nån koppling på Tenor, Domino, Figaro & Baryton - är alla döpta efter typ nåt operaaktigt eller?

Knasen var ju grymt goda & jag är osäker på om de finns kvar? Dessa har jag ätit mycket under min uppväxt & om jag minns rätt så tror jag det var moster Gudrun som var tokiga i dessa? Jag kan dock minnas fel. Det var kolafyllning med chokladöverdrag iaf.

Violtabletter åt jag & Ewa som galna & de finns kvar än idag.
Det svåra är bara att få fräscha tabletter, ofta är de stenhårda fastän de bör vara toksega. De är så sega att de sätter sig exakt överallt i tänderna, men de gör inget, för de är ruskigt goda. Vi vet dock inte en enda man som uppskattar en god violtablett, så jag antar att det bara är en tjejgrej. Emser finns också än idag & de har funnits länge. De är grymt goda halstabletter & det är dessa som många löser upp i varm mjölk & dricker när de är förkylda. De svarta pastillerna här är salmiak, jag hittade ingen ask för dessa, men de såg ut såhär & smakade typ…tja…så goda var de egentligen inte, men de fanns då under hela 80-talet.

Ovan: Salt i Sol (hederliga lakritspastiller), Tuffy (tror de gick att finna i Tom&Jerrypåsar), Pelle Svanslös, Zoo lakrits & Fantomen. Alla dessa minns jag mycket väl, men Mörk Halstablett är jag osäker på. Jag minns utseendet, men jag tror inte jag ätit den? Allmänt coola omlag hade askarna förr iaf!

Smurfaskarna tillhörde givetvis mina favoriter, speciellt lakritssmurfen (den gula kartongen). Den gröna var gelegodis, den röda var lite hårdare, men sega pastiller & den gula var som sagt saltlakritspastiller. På baksidan av askarna gick det att finna olika avbildade smurfar, olika på alla askar.

Givetvis har jag hittat fler askar på nätet, dock är de mycket svårfunna, men det är dessa som jag tagit upp som jag kommer ihåg. Antar att de just är ifrån 80-talet helt enkelt då jag som liten knatte knaprade pixiaskar i frenesi.

Hade ni någon speciell barndomsfavorit?

signatur

11 maj 2008

Gnuttarna.


Eftersom jag tidigare bloggat om Bobo så är ju Gnuttarna en självklar fortsättning – det var ju dessa som egentligen gjorde Bobo till den store favoriten. Gnuttarna rocks!

Hur gnuttarna kom till kan ni läsa här nedan. Jag har valt att skriva bildtexterna under bilderna eftersom det från början syntes väldigt dålig vad det stod. Som ung gnuttälskare så kanske ni förstår varför jag var sjukligt fascinerad av blöta myrar när jag var liten…

Tack till dig som scannat.

Gnuttarna är likt Bobo skapad av Lars Mortimer (”Hälges” upphovsman) & den är producerad på 80-talet. Först återfanns gnuttarna i Bobo, men dessa blev sedermera en spinoff till Bobo & fick sin egna serie. Gnutten & Co fanns i tidningshyllorna 1985-1988 & Gnuttarna gick att hitta 1990. Gnuttarna kunde även hittas i veckotidningsserien Bobo & Gnuttarna.
Vad är då gnuttar? Jo, det är små huvudfotingar med vit lurvig päls som lever i skogen. En av gnuttarna, ”Gnutten”, bor hos Bobo i hans grotta, men de övriga gnuttarna bor i ”Gnuttbyn”. I gnuttbyn bor enligt Gubbgnutten exakt 18-40 gnuttar. De är ca 2 grankottar höga & i stort sett vegetarianer. De äter gärna morötter & äpplen, men även blåbär ibland.
En sallad på morötter & äpplen kallas på gnuttspråk för ”moppelsallad”, men vi människor säger ibland gnuttsallad. Moppelsallad är det bästa en gnutt vet & den passar perfekt till morotssaft. Man tillreder en moppelsallad genom att ta ett bett av ett äpple & ett bett av en morot & sedan låter man dessa blanda sig i magen.

Gnuttarna är kända livsnjutare & de vilar gärna eller kittlar varandra, eller sig själva, under fötterna. De gillar inte grejer som är kantiga & raka, utan det ska vara runda, mjuka saker. Kända gnuttuttryck är bland andra: ”Milda Morötter!” (här visas morotens betydelse för en gnutt) & ”Får man inte koppla av en stund innan vi ska ha roligt!?” (här visas tydligt en gnutts prioriteringar).

Gnuttarna är ett gäng bestående av enbart män i stort sett. Gnuttor finns & har siktats i vissa avsnitt, men de är ovanliga & bor i andra byar. Först såg alla Gnuttar likadana ut (förutom Gubbgnutten) samt att de enbart talade med utropstecken. När sedan Smurfarna blev populära så tog Gnuttarna efter lite av deras sätt att kommunicera & ännu senare började Gnuttarna att prata ”normalt”. Det var även först vid den här tiden som Gnuttarna utvecklade sina egna personligheter, tex Tröttgnutten & Hungergnutten.

Karaktärer
Gubbgnutten är ledaren. Han har glasögon, skägg & käpp. Han säger ofta ”…& så vidare”. Han har massa böcker i sin hydda där han finner svar på de flesta frågor.
Spelgnutten kan spela lyra & trumpet & är dubbelt så lång som de andra gnuttarna.

Tröttgnutten är en riktigt lat gnutt som vill sova 23 timmar per dygn.

Hungergnutten har en ovanligt stor aptit & skörden måste låsas in så att inte Hungergnutten kommer åt den & äter upp allting.

Tuva är en myrponny med kort stubin. Mycket god vän till Hungergnutten.

Spader är en lurvig sak med en spade till svans. Finns i underlandet.

Klockväckan är en fågelliknande varelse med klocka som kropp.

Vässarna har kung Skarp III i spetsen. Dessa hotar att ta över skogen & vässa allting i sin stora vässarlåda. De har ökända ramsor som ”Allt som är runt & kasst, ska bli rakt & vasst” & ”Allt som är mjukt & fjantigt, ska bli vasst & kantigt!”

Gnuttätaren är gnuttarnas fiende nummer 1. Han är en grön varelse med lång nos, springer snabbare än gnuttarna & har både bra lukt & hörsel. Han vill så gärna äta gnuttar eftersom det är det bästa han vet, men han har aldrig lyckats äta någon så istället får han leva på bär & svamp. Han rådfrågar ofta ”Stora Gnuttfångarboken” & han har en hemsk fru som inte tror på att gnuttarna ens existerar. Tidernas största loser kanske?

Rudolf Knorr var en snubbe som även han försökte sig på att jaga gnuttarna ett tag, men han kallade dem för ”skogsknorrar”.
Enligt Gubbgnutten ligger gnuttbyn djupt inne i skogen i norr. "Man följer stigen nedanför de blå bergen, förbi tjärnen och över myren. Sen svänger man in mellan granarna och går till jättestenen. Klätta upp på den så kan du se byn... och så vidare."

Givetvis minns jag inte alls själv, mycket är funnet bland annat på Wikipedia. Min egna favorit var den långa gnutten (Långgnutten?), han hade blivit så lång pga att han fastnat i sitt hål in till "gnutthuset" & därav blev tvungen & dras ut = hans kropp blev utdragen.

Gnuttarna var ju bara för söta, varför togs de bort?



signatur