20 oktober 2017

Blötdjur.

Igårkväll var vi i Luleå på Utmanaren - en simtävling där man kvalar tid mot sig själv. Brons, silver och guld kan man få beroende på tid, när man tagit guld i nåt simsätt så får man flytta upp en nivå. Nu kör de 25 m, men om man då fått guld så är det 50 m nästa utmanare som gäller.

Vi samåkte med Sofia, Viola och Lily och alla våra tjejer presterade bättre än förväntat - vilka brudar!👍

Juni tog silver i bröst och brons i frisim, det var dock bara nån hundradel från silver. Nästa gång är det rygg och fjäril som gäller tror jag, de skiftar simsätt.

16 oktober 2017

Dollystyle i stan.

Jag överraskade tjejerna med Dollystyle-biljetter och herregud va nöjda de var med dagen! Acusticum hade nåt jubileum dessutom så det bjöds på tårta, saft, kaffe och popcorn, gratis plockbuffe' är något mina sockerpinglor älskar. Själv var jag frikostig och öppnade upp plånboken till max i merch-shoppen, det blev tischor, posters, rosetter etc som sedan signerades av Molly, Polly och Holly.

Det är sällan man får möjlighet att göra nåt kul med var och en, men detta var en höjdare 👌

10 oktober 2017

Mycket på "göralistan".

...men kommer inte långt alls. Försäkringsbolag ska kontaktas i flera ärenden, mosaik till köket ska beställas, hantverkare betalas, dagisplats sökas etc etc. De två äldsta har en magnettavla över veckans sysslor, men jag måste ordna en åt oss föräldrar också.

Matkassen anlände som vanligt i måndagskväll, det är bland det bästa som hänt oss - några dagar som är förpreppade sparar tid för oss som är i konstant tidsbrist.

Finns inget som heter lediga dagar när man är fyrbarnsmamma. Igår hade jag en relativt lugn dag förutom att Nikita var konstant övertrött och vägrade sova. Skitjobbigt när de dessutom är i upptäckarålder, det går inte att lämna henne obevakad i en sekund, det är förenat med livsfara. En blomkruka rök i backen och några tidningar strimlades, annars gick det bra. På eftermiddagen fick K besök av tre kompisar och J hade också en vän hemma - här är det alltid fullt hus 😂 

Idag körde jag tre flickor på konståkning, sen hann vi bara äta middag och sen åkte den ena på kör. Ett dragspel hämtades på skolan och jag gav bort en frys. Sen var jag på cellprov också medan Nikki höll på klämma sig i gynekologstolen.

Som avslutning på dagen bakade den äldsta perfekta cupcakes som avnjöts till "Hela Sverige bakar" - ett av våra favoritprogram 👍


Sen vill jag påminna ALLA om att ta cellprov. Gör det bara, det finns inga vettiga ursäkter! En del påstår att det gör ont, men jag har aldrig  varit med om det. Det enda obehagliga är väl att skreva upp sig, men det är ett nödvändigt ont för en mycket bra sak. Ett tips är att ta på sig en lång tröja/klänning, då känner man sig inte lika utsatt 👌

09 oktober 2017

Flickan på betongen.


Det här fallet har jag följt maniskt - jag läste allt på Flashback, alla FUP:ar och förhör. Just nu lyssnar jag på podden som släpptes igår, jag älskar Rättegångspodden förövrigt. Det är en sån fruktansvärd historia och jag vet inte varför jag plågar mig igenom detta, frustrationen är så total.

Jag har läst otroligt många FUPAr i diverse krimfall, men inget har berört mig så hårt som detta. Förhören med all räddningspersonal fick verkligen tårarna att spruta, de gjorde verkligen allt för att rädda barnet, några med livet som insats. "Jag ville inte att hon skulle behöva dö ensam" säger en polis bland annat.  Deras tankar under denna händelse är plågsamt att läsa, blåljuspersonal gör verkligen ett fantastiskt jobb!

Ikväll ska tydligen Kalla Fakta ta upp fallet. Det lilla jag hörde på trailern fick mig dock att må illa, de verkar vinkla det till att det var hans morfinberoende som orsakade detta  (sjukvårdens fel alltså). Fy f*n! Vemsomhelst kan omöjligt göra nåt sånt här, det krävs fanimej en riktigt sjuk människa.

Efterlängtade Lillis.

I fredags fick Lillis äntligen komma hem - egentligen ville de ha kvar henne längre men Baby lyckades övertala dem att få åka hem på permission. Hon hade nämligen en febertopp även i torsdagskväll, vilket inte är så bra då febern indikerar att hon inte tagit mot antibiotikan tillräckligt bra. Tack och lov höll hon sig feberfri hela helgen så hon kunde stanna hemma.


För det är just det med våra barn i kombo med sepsis - det är svårbehandlat. De vill se bättring inom 1-2 dygn, men våra barn ligger fortfarande i mkt hög feber då och det finns givetvis anledning till oro. Sepsis är ett livshotande tillstånd och måste behandlas omgående, dessutom är det ju många resistenta bakterier i farten och har man otur och drabbas av sådana så kan det vara tack och godnatt.

När andra dygnet höll på rinna ut och ingen förbättring märktes så såg Baby att sjuksyrrorna började bli frustrerande. Hursom, om än lite sent, blev hon bättre till slut. Nu kommer vi aldrig sluta med den förebyggande medicinen förrän de är stensäkra på att hon är botad!

Denna urinreflux är ett aber!

04 oktober 2017

Onsdag.

Vi har hankat oss fram med det som finns i kylskåpet men det börjar sina. Eftersom bilen är i Sunderbyn så tar vi oss ingenstans, tänkte gå och handla men det har vart konstant ösregn och storm och nåt regnskydd till vagnen vet jag inte om vi har. Vi klarar oss till imorgon, sen är det kris på både mjölk och snus så i värsta fall får vi övermanna regnet - utan snus och kaffemjölk förtvinar jag!

Vi bråkar ovanligt lite och myser ovanligt mycket. Alla går på lågvarv, så är det alltid när familjen inte är komplett. Kitty hade två kompisar här och Juni hade också besök så det var fullt hus som vanligt. Precis när Lillikita skulle nattas fick jag ännu ett nytt lus-larm från skolan, så medan jag luskammade den ena, så fick jag springa iväg var tredje minut till den andra för att buffa - Nikki har tandtillväxt så hon är lite kinkig. Juni fick muntlig läxhjälp medan jag sprang runt bland luskammar och bebisskrik. Finns det nåt värre än att luskamma förresten? Fördel var iaf att vi inte hittade några.

För Lillis går inte mycket framåt tyvärr. Hittills verkar inte antibiotikan bita som den ska, det händer nästan ingenting. Hon är svårbehandlad och de får omöjligt ner febern. Tex hade hon "lägre" feber 21.00 (39.8) så då fick hon supp, kl 22.00 är ändå febern 40.4 så då måste mer suppar till. Det GÅR inte att få ner den, det är ju detta som är så allvarligt och som inte akut-sjukvården förstår.  Hon hade alla tecken på sepsis och ÄNDÅ lyssnar ingen, ändå fick vi lägga in henne själva? Nu ligger hon där med blodförgiftning, igen, och vi får bara hoppas på att hon börjar svara på behandlingen NU - jag börjar bli oroad över att hon har nåt resistent eller nåt och isåfall skulle det ju bli riktigt allvarligt.